Subway och Valborg.

Käkade på Subway idag. Fullkomligt vidrigt ställe. Ligger nu högt i listan över det värsta i trender som vi släpar hit från Lámerika. För det är väl amerikanskt? Otroligt rappt skulle det gå. Vid varje fråga som ställdes sa gubben Johan "va?" eller "ursäkta?" eller "va falls?" Fick mig att känna mig som om jag var 95 år gammal. Som en fabriksproduktion bakom disk. Personalen stod som vid ett rullande band och bara log med sina spräckta plastléenden. Jag lämnar över detta place till er friska, vitala, "alltid på ständigt språng" 25 åringar. Mackan var väl okej, förutom att jag fick sätta mig på dass det första jag gjorde när jag kom hem.

Ikväll är det årets nationella spy och kräkafton. Folk blir nedslagna. Spyr i varandras mössor och handväskor, ligger och gråter i buskar. Redlösa ungdomar skenar över gator och torg. Jag lämnar över denna afton till er. Belsebub vrider sig av garv och kanske hälften av alla kidsens föräldrar i detta land vankar av och an i oro fram till att sonen eller dottern slutligen kommer hem långt efter överenskommen tid och spyr i hallen. Själv kommer jag inte ihåg en enda Valborg från den åldern. Självklart har det att göra med den vansinniga mängden alkohol som intogs. Troligtvis sprit.
Vår var hälsad!

En däjt så att säga.

Sitter på Kellys. Ska på däjt om en stund. Funderar på att skicka i mig en halvböj så att man är hyfsat i form till mötet. Hon får en kram. Efter att sluddrat i en kvart börjar man gråta över att världen är ett elakt ställe att bo på. Plötsligt blir man okontrollerat arg.
Sen är tjejen borta.

För några år sen hade det här kunnat vara ett möjligt scenario, fast i mildare tappning.

Eftersom jag pratat med donnan i fråga i telefon en del och konstaterat att hon verkar vara en cool tjej behöver jag ju inte supa mig full på grund av nervositeten.
Ändå finns den där. Nervositeten alltså. Lite som innan ett gig eller ett föredrag i skolan. Tecknen är tydliga:
Svettiga händer, bubblande mage, små fäktande pupiller, flåsande hackigt flabb.

Det ska nog gå fint. Kan ju leda till något fantastiskt.
Hoppar över halvböjen tror jag. En sista bärs kan jag nog ta.

Wish me luck guys!

Pangmåltiden.

Tänkte att jag skulle koka potatis igår. Som alternativ till all pommes frites jag slängt i mig på sista tiden. Först satte jag på fel platta. Det var maja som satt på köksstolen och var uppmärksam att det rök från spisen. "Helvete" sa jag. Stängde av fel platta och satte på rätt. Trodde jag. Jag hade satt på nästa fel platta. På nästa fel platta låg ett kastrull-lock i glas. Maja satt på stolen och var uppmärksam igen. "Det ryker från spisen igen, och det luktar" sa hon. "Helvete", sa jag. Glaslocket hade hunnit bli svart och typ 250 grader varmt. Efter mycket om och men fick jag ner det glödheta locket i vasken. Naturligtvis sprutade jag iskallt vatten på det. Poff, självklart gick det i 700 bitar. "Du sprutade iskallt vatten på locket va", sa Maja. "Jaaaa...", svarade jag lite trött. Maja är kock. Det är inte jag.
Till slut fick jag i gång rätt platta, men det var något märkligt med potatisen. Potatisen kokade i en halvtimme minst, men den vägrade bli mjuk och genomkokt. Jag konstaterade att jag hade köpt defekt potatis. Till slut hamnade den i vasken. En fiskpinne hamnade i toaletten.
Jag fick nöja mig med en ostmacka som kvällsmat.

Siå vi ieee.

Under min 12 års långa vistelse i Växjö där jag bodde lät det exakt så här. Minst en gång om dagen.
Siå de gjiorde.

 Eddie Meduza – Småländska missnöjespartiet

Rep och sibylla.

Repade som sagt igår. Jammade fram en ny låt. Repglädje, och ideerna sprudlade. Fredagkväll och inte en öl öppnades i repan. Väldigt vuxet. Däremot var matspjällen på vid gavel efter repet. Som det band vi är kom vi överens om att åka och käka tillsammans. Det snackades om indiskt och pizzor. Till slut bonkades sibyllan. Euforin var total. Eftersom jag har levt på hamburgare sista tiden och fruktar hamburgedöden tog jag en hel special. En helspecial är för den som inte känner till begreppet två körvar lagda i ett körvbröd. Sen täcker man körvarna med tre jättebollar mos och avslutar gärna berget med någon kläggsallad för maximalt kaloriintag. Oroade mig lite för om jag verkligen skulle bli mätt. När den kompakta jättebomben placerades framför mig försvann oron. När bomben var uppäten kunde jag lätt tänka mig att explodera.

Så här glad blir man på Sibylla.

Guten morgen!

Vaknade med linserna på mig. Det var en dimmig och grumlig värld där utanför fönstret. Huvudvärkshatten satt som en smäck på skallen. Jag öppnade kylskåpsdörren. Hittade en halväten hamburgare omsorgsfullt inplastad.
Nu har det bara vart roulit två kvällar i rad. Tror jag ska svänga av från den breda vägen. Rakt in på en smal gränd och stanna där ett tag.
Herregud vilken huvudvärk. Känner mig 75 år gammal.
Ikväll ska vi repa.

Guten nacht, for now!

Supporters.

Sitter på Vasa Viktoria och dricker en cola. I plastglas. Fancy värre. Fotbollssupporters har intagit grannkrogen. Det både ser och låter rätt djuriskt. "Böööö", ljuder det ibland. Sen "Whööööö". Vet inte vad det betyder riktigt. Kaos, ridande polis, piketbilar, promenerande snut.

Syrran och jag har lunchat idag. På en krog nedanför mammas balkong. Mamma fick inte vara med. Vilket hon påpekade när hon ringde. Jag åt pankakor med sylt, friterad kyckling, biff med bambuskott. Oemotståndligt vidrig blandning.

Ibland känns mitt liv oemotståndligt spännande. Som en bomb i kylskåpet.

Leve yxan!

Jag slipper skicka in arga insändare till metro eftersom jag har en blogg. Tänkte därmed plåga min mer koncentrerade läsarkrets med dagens avsky och ilandsproblem istället för att kasta ut det över hela stan.

Vad är det för jävla skitväder, det är ju snart maj för sjutton gubbar och vad är det för pissregering som bara ljuger och sköjar och för djävulen flytta på er när folk ska kliva av spårvagnen istället för att stå i vägen och täcka dörröppningen och dräggla så inte folk kommer ut. Är ni från Hyltebruk hela bunten? Ociviliserade bruntar.

Så nu är jag klar. Har inte ordet yxa i mitt bloggnamn för skoj skull.
Nu ska jag gå ut och sparka foten genom en vägg. Sen ska jag ta några bärs med Putte. Det är bara roulit!

Fäään! Yeahh! Föck! Baah!

Hej och godbajos!

Öppet arkiv och ett rivningshus

Sladdar runt mycket på svt:s öppna arkiv. Såg en minierie från 1980 som heter Lycka till. Såg den när jag var liten. Tydligen kan man maila till öppna arkivet och komma med förslag vad de ska lägga upp på sajten. Ska föreslå att de lägger upp Stina-intervjun med Thorsten Flink. Något av det slafsigaste och jävligaste i intervjuväg jag sätt.
"Jag vet inte om du ska röka under intervjun", säger Stina när Thorsten plockar upp en cigg.
"Jamen det var väl själve fan...", varpå Thorsten plockar upp en snusdosa istället och ska precis trycka upp ett halvt kilo lössnus under läppen.
"Jag vet inte om det är så bra att..."
Jamen det var väl själva helvetet!!!!"
Kan vara en av de mest klockrena inledningar jag sett på en intervju.
Vidare ska jag fråga om de inte ska ta och lägga upp Fablernas värld och Allan Redo med medhjälpare Hund.

Tog en promenad idag. Gick ner till Lyckholms  bryggerier. Hade med mig en starköl i väskan som jag drack på en liten brygga vid mölndalsån. Efter första klunken gick solen i moln. Sen blev det kallt. Det blåste så där jävligt som det bara kan i den här jävla stan. Samtidigt som jag tog den sista klunken på ölen kom solen tillbaka.
Promenerade runt lite. Fick se två rivningshus. Det ena huset var ett rött gammalt trähus. Hela framväggen hade kapitulerat. Troligtvis av storm eller väder och vind. Man såg bägge våningarna. Alla möbler var kvar. En kökssoffa stod på höjden efter raset. Allt hade halkat iväg. På vinden såg man flyttkartonger. Proppskåpet hängde upp och ner i sladdarna. Mitt i all bröte såg man ett par fastklämda kryckor. Tänkte att det var en mycket gammal människa som bott där, helt avskuren från myndigheter och samhälle. Tittade noga efter en kropp, men kunde inte se någon.

Ett kötthuve i keps.

Kötthuve var ett populärt skällsord att kalla varandra när jag gick i högstadiet. Själv kallades jag för korken när jag gick i sjuan. Anledningen till det var att jag hade hängt massa vinkorkar i trådar i skärmen på en keps. Förklaringen till varför jag hade hängt massa korkar i en keps och nöjt gick runt med den vet jag inte. Låter ärligt talat ganska korkat. På själva fronten av kepsen stod det just korken med stora versaler. Försökte ha på mig den där kork-kepsen på ett skolfoto en gång. Fotografen vägrade att ta foto om jag inte tog av den. Jag vägrade ta av mig den. Hetsk ordväxling bröt ut. Till slut slet lärarinnan av kepsen. Sen togs fotot. Jag ser väldigt ilsken ut på det där fotot. Som om jag hatade hela världen. Som om jag ville bränna ner hela skolan. Som ett ungt och argt kötthuve. Jag kommer även ihåg att mamma ville se fotot när skolkatalogen var klar. Jag hittade på anledningar in i det sista för att slippa visa henne fotot. Hon blev någonstans mellan arg och ledsen när hon fick se sitt arga kötthuve till son.

Ouh, gudars vad de pratar med varann...

"Nu e det bara du och jag kompis!"

"Vaaa? Vad e det för jävlans prat?"

Måsarna eller sweinbirdsen.

Många verkar ha någon slags romantisk bild av måsar. Att de skulle vara vackra och hör till i en kuststad. Cirklande kring någon fiskebåt eller i nån hamn... Här någonstans gick det fel eftersom de har hela stan i belägring oavsett hav eller ej.
Själv tycker jag de är ganska vidriga. De skriker, beter sig aggresivt och är överallt. De föder sina ungar på stans alla tak, ungarna trillar ner och måsmorsorna springer runt och skriker i vånda. De drar sig inte för att hacka hål i ditt huvud om du kommer för nära. De påminner mer om kvarlevor från dinosauriertiden.
Undrar om man skjuter av måsar och om måskött är gott?

No fun och det brutala och magiska med att växa upp.

Det här nog den första låten som jag hörde som innefattar total ångest som jag förstod. Rejäl ångest där man står och vrålar i vånda om och om igen. Genom det musikala uttrycket och inte texten enbart. Jag var fjorton när jag hörde den första gången. Hörde Sex Pistolversionen först. Det tog många år innan jag hörde originalet med The Stooges. Tycker att Pistols version är en miljon gånger bättre. Tror ändå det Sex Pistols version blir bättre eftersom  Johnny Rotten låter så jävla hopplös och desperat. Han målar upp den totala tomheten med sin vansinnesröst. Han menar det på riktigt. No Fuuuun!
Och vid fjorton års ålder handlar det mesta om att identiefera sig med såna som är som dig själv. Tyckte inte det var något kuuuuul! En ny stad. En ny högstadieskola. Ensam.Växjö. Ett spyhål utan hav och fullt med oliksinnade mongolider på en ful jävla skola med folk som inte kunde snacka riks-svenska. Kunde inte säga rullande rrrrrrrrrr. Kunde inte säga KORRRRRRRV!Jag hade inga kompisar. Jag hängde med min äldre bror i bilen lyssnandes på metal eller punk, åkte skateboard i backen utanför huset där vi bodde. Mest av tiden spenderades på mitt nya rum gloendes i taket. Snetaket. Ensam. Utan kompisar. Eller likasinnade.
Folk säger att det är tufft att växa upp. Jag skulle hellre kalla det brutalt.
Efter ett helt år av ensamhet och inte enda kompis i sikte syntes ett ljus i den där ångestdroppande tunneln. En dag som de flesta andra skoldagar stod en hög med imbecilla idioter och hackade på mig. På min jeansjacka. På min frisyr. På min dialekt.  Plötsligt och från ingenstans bryter sig plötsligt en kille in och skingrar massan. Om jag hade varit en kristen troende hade jag kallat honom en ängel. En ängel i glasögon:
 "Ni ger fan i den gubben, han är från Göteborg. Jag är från götet, rör ni honom igen då jävlaaaar!!!" Efter det blev saker enklare. Vi gick hem till honom och lyssnade på Kreator och Sodom.  Åt müsli som rörde sig, och insåg att vi käkade mjölbaggar, med müsli. Jag brukade kolla i hans porrtidningar medan han hånglade med någon snygg tjej i sängen. Vi tog hans 125:a till skolan. En gång om året hade skolan en dag för de som hade samlat på sig flest anmärkningar. Dessa fick man generöst som en hel kvarsittningsdag. Straffet var att klippa buskar, klippa gräs och städa skolan och skolområde. Jag och min metalängel Micke fick uppgiften att  städa hela skolan. Vi tog uppgiften rent bokstavligt. Tog allt från toaborstar, oanvända toalettrullar till allt som inte var fastskruvat och slängde i skolans container. Efter en halvtimme var vi färdiga. Vi fick aldrig städa skolan mer. Våran vänskap skapade dåliga betyg. Ibland dåliga, men unika idéer. Men vänskapen var bra för oss och våra planer. Vi skulle ju ändå spela i ett stenhårt jävla band i framtiden!  Vi hade redan bestämt oss. Det blev så. Det ena bandet mer framgångsrikt än det andra. Vi lyckades på olika sätt. Följde våra drömmar. Vi gjorde det.

Hur som haver, när jag hörde No fun med Sex Pistols ikväll så kunde jag framkalla känslan som jag identifierade mig med de ensamma timmarna gloendes i det skeva taket. Desperationen i låten är lika stark och på riktigt idag.
Själv har jag kanske förflyttat mig, precis på samma sätt som jag under de där sex minuterna av totalångest blir kvar.

Nu ska jag lyssna på Submission.

Fredagkväll.

Funderar på att ta mig till systemet. Köpa en kasse öl. Ta med den hem och dricka upp den. Ringa full och skälla ut någon. Beställa porrfilm på nätet. Gråta en sväng inne på toa. Ta en fyllerunk och somna på hallgolvet.
Ett annat alternativ är att ligga kvar här och stirra på den där fläcken på väggen och hoppas att den försvinner av sig själv.

Massa öl och då och nu.

Blev ingen promenad med kvinnan i trappen igår. Hon skulle få besök. Misstänker att jag betedde mig lite märkligt och taffligt. Bjöd in mig själv i hennes hall. Klappade hennes katt och sen böjde jag mig och spanade in i köket. Tjejtjusaren Johan i farten. ..
Vet inte om jag ska hålla fanan högt och plinga på igen, vilket hon sa att jag kunde göra, eller om jag ska sänka fanan och låta bli.
Lite nervös för att framstå som Ove i Solsidan.

Det blev massa öl igår istället. På Den flygande öltunnejäveln. Med Maja. Med syrran. Med en Micke. Med en Lisa. Med en gammal avlagd vän vid namn Musslan. Han hade en Håkan Hellström biljett över. Jag föreslog att jag kunde köpa den, betala för den så att säga.
"På samma sätt som du betalat tillbaka pengarna som du är skyldig mig?", sa han då. Något som jag totalt glömt bort. Flera år sen. Han hade inte glömt. 620 kr exakt lät han mig veta. Blev deppad och påmind om vilken hopplös och ganska respektlös typ jag har varit. Som att låna pengar och skita i att betala tillbaka. Den slappa skit-allt-mentaliteten. Skönt att kunna säga att jag bättrat mig och numera inte försätter mig och andra personer i sådana situationer.
Musslan pratade inte mer med mig sen. Gick utan att säga goodbye gjorde han också. Det hela kändes väldigt moget.
Vaknade tjugoöver fem i morse efter en svettig mardröm. Kommer inte ihåg vad drömmen handlade om förutom att den var fylld av dåligt samvete.

Att ringa på dörren.

Ska snart ta mod till mig och gå ner och ringa på min grannes dörr. Det fick jag gärna göra sa hon när vi stötte på varandra senast. Vet nu även vilken dörr jag ska ringa på.
Fråga henne om vi ska ta den där promenaden med hunden. Eller en kaffe. Eller ett glas vin. Eller en bärs.
Känns bra att bjuda på lite dramatik här på bloggen.
Nu ska jag duscha.

Tre stycken gällande doft, lukt och odör.

Min brukare köpte lökringar på Burger knug när vi var i nordstan idag. Eftersom det inte fanns tid att äta dem tog han med dem i färdtjänstbilen. Välförpackade. Det såg jag till. Efter tio minuter började doften krypa fram. När ett annat par hämtades upp fem minuter senare hade doften förvandlats till odör i bilen. De såg påtagligt besvärade ut. Lite som senapsgas fast med lökdoft istället.
När vi kom hem ville inte min brukare ha lökringarna längre. Fullt förståeligt.
Kunde naturligtvis inte låta bli att le åt eländet. Jag påminde min brukade, då skrattade han åt sitt misstag. Tror det är då jag gillar honom som mest.

När jag åkte spårvagn från jobbet för en stund sen klev det på en väldigt färglad göbbe. Han verkade rätt färgglad i sinnet också. Hans leende varlika brett som hos en clown, fast han saknade det elakartade uttrycket. Han snackade på med folk när han gick förbi i gången. Och folk svarade smittad av hans glädje. Några minuter senare lade sig en fadd lukt av jättegammalt brännvin och möglig diskho i vagnen. Han hade på något vis klarat sig från fyllostämpeln. Det var ju bra kanske.
Vid nästa hållplats klev jag av.

Innan min brukare och jag åkte ner till stan drabbades jag av en nys utan förvarning. Faktiskt bara en enda. Verkar som min hjärna har lärt min kropp att det är farligt att nysa när man har brutit ett revben. Eftersom det gör ont. Ibland händer det dock att en nys dyker upp. Helt, som jag sa, utan förvarning. Den här nysningen hade enorm styrka. Under den mikrosekund som snoret blåste ut ur näsan försökte jag parera med kroppen så det inte skulle kännas i revbenet. Det lyckades... halvt. Resultatet blev att jag la en enormt ljudlig brakskit exakt samtidigt som jag vrålade och nös. Med röven vänd mot min brukare på två meters avstånd. Otroligt förnedrande. Jag klarade mig från vidare fysikalisk förnedring om ni förstår. Dock uteblev doften. Tror ändå inkontinensen kan ligga bakom hörnet.
Förstår att min brukare tröttnar på mig ibland...

Om någon lättanstötlig människa tänker:"Ah, men va fäään!", ber jag om ursäkt.
Jag skyller genast på att det ingår som en scen i verkliga livet.

Preskribitionstid, en större stad och tvättråd.

Tänkte bestrida mina csn-skulder igår. Eftersom de är över tio år gamla. Sen såg jag att de har ändrat preskribitionstiden till 25 år, så det sket sig. Folk flyttar utomlands i tio år, när de flyttar tillbaka till Sverige är de skuldfria. Att leva i exil i 25 år verkar ganska länge, typ en tredjedel av livet. Får tillbaka femton papp på skatten. Kronofogden tar drygt elva. Varsågod sa jag innan jag lade på, när jag ringde och frågade. Det finns ju en uträkning på hur många öl det blir i ett tidigare inlägg här om man har hängt med på bloggen.

Tänkte innan att man kunde byta sin lägenhet med nån som bor i stockholm under nån vecka på semestern. Gå på nya gator i en större stad. Äta glass på Gröna lund, speja in söderkisar, kräkas utanför spybar, hälsa på och supa ner kompisar. Personen som kommer hit kan ju titta på Poseidon, traska ner för Sveriges fulaste gata - Avenyn, spana efter Oldsberg och kräkas i Kungsparken.
Totalt förbud råder dock mot att spela in porrfilm, snorta kokain och spela Techno på högvolym nattetid i min lya.
Jag lovar att hålla mig borta från samma sorts frestelser(?) i utbyteslägenheten i huvudstaden...

I mina jeans står det att dem ska tvättas så sällan som möjligt för att få till den rätta slitningen på jeanstyget. "Helst några månader mellan varje tvätt" står det. De kunde likaväl skrivit "Tvätta jeansen först när du märker att det blommar ut stora köttiga blämmor på benen och när din omgivning och vänner rynkar på näsan och säger till dig att din stank påminner om en flodhästs andedräkt."
Tycker det hela är ganska snuskigt.

Jag vet inte...

Var hemma hos min mamma och käkade biff för en stund sen. Hon pratade om Bert Karlsson och sa att hon trodde att han var en varm människa innerst inne. Hon fick varken medhåll av mig eller min syrra i sin tro.
I övrigt har det inte hänt ett skit. Tänk om det hade hänt något varje dag i ens liv. Tanken är enormt stressande.
Har dock varit med om ett stopp i spårvagnstrafiken idag.
Såg en hund bunden i en stolpe.
Tog en promenad på Linnegatan i eftermiddags.
En tjöck gubbe i rosa keps log klurigt mot mig. Undrade varför...
Våren är här. Och med den en massa överdrivet glada chalmerister i vita overaller. Gröna overaller. Svarta overaller.
Höll på att svimma av trötthet när jag duschade.
Är fortfarande lika trött.
Funderar på att köra en dokumentärfilm kväll. Tom Alandh.

Ber om ursäkt för det här överdrivet engagerande inlägg.
Eller gör jag det?

Jobbhelg och Kevin Pointless.

I samma stund jag klev ut genom dörren från jobbet började det ösregna. Vågrätt. Jag är dåliga nyheter. Har jobbat hela helgen. Jag har även sett filmen Bodyguard för första gången. På jobbet alltså. Hellre aldrig än sent. När den var slut gick jag in på dass och grät högt. Sen kände jag mig alldeles tom. Sänkte genast en halva renat, när den var slut tog jag en runk bara för att fira att jag är av känslig natur. Sen kände jag mig tom igen. Jag avslutade det hela med att lägga en rykande Fidohög på vardagsrumsgolvet... sen var det plötsligt eftermiddag. En helt vanlig dag på jobbet...
Nej, men om jag ska hålla mig till sanningen utan att spåra ur så tycker jag inte Kevin Costner är mycket till skådespelare. Inte alls faktiskt. Han står ju bara där karljäveln. Ibland säger han yes eller no. Tar han någon gång säger han thats right.
Jag hade feber en gång när jag var runt tjugo år. Jag låg i soffan framför TVn och yrade fram sluddriga haranger om arbetsförmedlingen. På TVn visades någon cöwböysarfilm som jag glömt namnet på. Med just Kevin. I feberns djävulsånga gick den i ultrarapid. Jag somnade av. Vaknade. Somnade. Vaknade upp. Slocknade. Det pågick genom hela filmen. Den tog aldrig slut. Det är den längsta film jag upplevt. Varje gång jag vaknade till stod han där. Kevin, the fart utan cöwböysarhatt. Sen i cöwböysarhatt och sa yes och no. Det var hemskt, så att säga.
Såg för övrigt om filmen något år senare. Utan feber. Samma sak, fast då hade han en sheriffstjärna på sig också. Hur som helst var jag tvungen att stänga av.
Förresten, någon som vet vilken film jag menar? Han blir sheriff över någon dammig jävla bonnhåla.
Nåväl, det var några positiva ord om Kev Rumphåla.
Emma påpekade för några dagar sen att jag har en förmåga att uttrycka mig i negativa ordalag ganska ofta. "Jasså", svarade jag. Naturligtvis ställer jag mig helt oförstående till påståendet.
Rent nonsens.

Stenen.

Fotot nedanför är från en familjesemester 1981 i Scottland. Min mormor och morfar bodde där. Anledningen att vi har stannat är troligtvis att jag har blivit åksjuk och sen spytt vid väggrenen. Känns som jag blev åksjuk jämt. På långresor i bilar och på båtar. Alltid farsans blick i backspegeln. Jämnt samma mantra: "Johan, följ med på vägen!!!" Så fort jag tittade ner i broshans eller syrrans serietidning och inte ut genom fönstret var snart kräkkalaset igång.
Pauser var inte önskade i onödan. Schemat blev ruckat. Mamma bolmade loss i bilen. Det gjorde man ju på den tiden.
Den här bilden är lite speciell. Till höger står broshan. Han är 13 år, själv är jag 9år. Snubben i vinröd tröja är jag. Om ni tycker jag ser lite morloken ut, så stämmer det bra. Några minuter innan fotot är taget har jag nämligen plockat upp en lagom stor sten och kastat bakom axeln. Utan att se efter eller tänka efter före. När stenen väl landat hördes ett sinnesvrål, sen ett utdraget "JOOOHAN!!!" Stenen hade landat perfekt i farsans skalle. Efter en avhyvling och en fysikalisk kroppsomskakning går jag sen runt och surar och sparkar i gruset.
Till sist har någon sadistiskt typ förevigat minnet genom att ta bilden. Så här i efterhand känns det helt rätt.

När jag har frågat mamma vem som hade den goda smaken att ta kort efter att farsan fått en sten i huvudet, sa hon att det självklart var min bror. Först för några veckor sen hittade jag kortet hemma hos mamma. Bara ett problem. Broshan är med på kortet. Farsan var nog för arg för att ens komma på tanken att ta kort. Syrran var tre år vid tillfället och ens inte med på resan. Kvar är alltså bara min mamma. Om det nu inte gick förbi en skotte i kilt och hjälpte till att knäppa bilden.

Pizza och skägg.

Käkar en pizzaslice. Igår käkade jag en hel pizza. Blev så mätt så jag inte kunde resa mig. Vaknade fyra i natt fortfarande helt uppsvälld. Sen vaknade jag en gång i timmen fram tills jag gick upp. Trodde jag sov när jag var vaken. Drömde att jag var vaken när jag sov. Drömde att jag var en röd pizzafylld boll som rullade ner för en slänt som ledde rakt ner i ättestupan. Sen studsade jag ut i det eviga intet.

Börjar få gråa hårstrån insprängda i skägget. Det verkar många kvinnor tycka vara attraktivt. Det tyder på manlig mognad sa Emma till mig igår. Jag väljer att tro på det. Undrar om det gäller när hela hakbusken är grå och man bara har en ring av grått fnöske kvar på skallen.

Om man tittar ut är det svårt att avgöra om det är November eller April. Om man råkar se Rickard Sjöberg på TV mår man plötsligt jättedåligt.

I övrigt har jag inget mer att tillägga.

Ord om uppfostran och ett knep.

"Om du sköter dig kanske du kan få en .... som vi pratat om i några veckor nu. I sommar!" hörde jag morsan säga till sin kid som kanske var sex eller sju år. De gick förbi här innan.
Jag ska väl inte säga så mycket om barnuppfostran. Har ju inga kids själv. Är dock mellan varven ett 40 år gammalt barn med ölmage. Just där sköjade jag till det.
Det hela när modern gick förbi lät ändock som en blandning mellan en muta och uppmuntran av belöningssystemet. Att det skapar någon slags prestionsångest och distans mellan barn och föräldern. Det är väl på bron som kärleken (eller hatet) skapas. Fick aldrig några allmosor mina föräldrar. Däremot kunde de dra in det lilla man redan hade. Veckopeng eller månadspeng. Dock har jag aldrig fått utegångsförbud...
Ett tag hade vi den klassiska svordomsburken. Systemet lades ner eftersom det inte fungerade. Antingen hade vi inte några pengar att lägga i burken eller också var veckopengenen en skuldsedel två veckor framöver.

En gång när jag gick i åttan eller nian fick jag ett knep tilldelat av en klasskompis. Han var trött på sina föräldrar som hamnade i gräl med varandra vid matbordet. Knepet handlade om att förflytta fokus från två grälande föräldrar. Förflyttandet hamnar istället på mig. Jag slipper höra dem gräla. De glömmer bort att de har grälat, vad de har grälat om, men kanske viktigast: de slutar gräla med varandra.
"Förbannade jävla knullgaffel vad sne du är. Jag ska fan i helvetet raka till dig din satans sketna horgaffel!!!"
Sen tittade jag på min mor. Sen min far. De satt som förfrusna med öppna gommar fyllda med söndertuggad fredagsbiff. Utskällningen kom. En halvminut senare satt jag på mitt rum. Det skrek hunger från min mage, men nere i köket talades det med alldeles lugna och sävliga röster.
Så som rösterna egentligen skulle låtit en mysig fredagskväll när hela familjen var samlad.

En kaffe ute i verkligheten.

Sitter på Johannebar och dricker en kaffe. I solen. Det sitter ett gäng kvinnor 50-års åldern bredvid.
Dem låter så här: Guuuuud vaaaa treeeevligt vi har! Guuud vaaaa braaa vi har!
En av kvinnorna frågade sina andra kompisar om de trodde hon kunde ta ett glas vin. Hon skulle nämligen köra om en timme. Hon smakade en jätteklunk. Sen konstaterade hon att det kommer gå jättebra för att vinet var så lättdrucket.
Märklig filosofi. Trodde det hela hade att göra med alkoholhalten i glaset huruvida man sätter sig bakom ratten eller ej.
Nej, men vet du vad säger jag: drick två glas och plocka upp några joggare på huven i farten.
Det gåååååår jäääääättebraaaa!!!
Nu har jag även fått lära mig att man ska strunta i alla måsten. Det är jag jättebra på och tror kanske tvärtom, att det kanske är en orsak till att jag mår kass ibland.

Idag ville jag stanna hemma hela dagen, men byggjobbarna borrade och brötade så jag trodde jag skulle kollapsa. Sen slutade dem. Det blev alldeles tyst. Då gick jag ut.

Kan ibland känna att diskbänksrealismen breder ut sig på denna blogg.

Ett förslag.

Fick skattesedeln. Jag har fått tillbaka 394 öl på krogen på skatten. 236 öl av dessa är kronofogdens, för jag har en skuld hos csn som de har vidarebefodrat till kronofogden. Jag är glad för deras skull. Kanske de tack vare mig kan ha en fylleskiva ihop. Bli odrägliga, be sina chefer dra åt helvete, sätta på varandras fruar och slutligen spy i en gigantisk cylinderhatt. Det är lugnt. Jag pröjsar..
Porrklubben får dem dock betala själva.

Godnatt och heja pengatvätt!

Stark mat, prutt och mamma.

Är totalt blöt i hårbotten igen. Käkar upp pastasörjan jag lagade här om kvällen. Magen blir ledsen.
Men det finns en baktanke...
Eftersom vi ska repa med bandet idag tänker jag prutta i mikrofonen om någon spelar falskt eller i otakt. Tror det kan vara uppskattat. Som ett försenat och skevt aprilskämt.

På bilden syns min mamma. Hon är djävulsdyrkare. Hon har ärvt korset av sin mamma. Hon var också djävulsdyrkare.

Nu blev jag alldeles bubblig i magen.

Pling plong.

Det plingade på dörren innan. Obehagligt. Jag öppnade ändå. Tänkte att det var min snygga granne med den franska bulldogen, eftersom att jag inte plingat på hennes dörr, eftersom jag vidare inte vet riktigt vilken dörr som hennes.
Istället var det en Hasse från hyresgästföreningen. Hasse undrade hur läget var och vad jag gjorde. Jag ljög och sa att det var helt fantastiskt och att jag satt och drack en bärs. Det sista var ju förvisso sant. Hasse såg lite tveksam ut och tog ett halvt steg tillbaka. Han frågade om jag hade hört talas om hyresgästföreningen. Jag nickade och log, sen stod jag där och nickade och log genom hela samtalet som ett mongo som älskade hyresgästföreningen. När han hade dragit allt som var så fint med att vara med i hyresgästföreningen, sa han:
"Vad säger du då? Bara 75 kronor i månaden, och du kan gå ur när du vill!"
Det här var kanske det enda jag hörde. Tyckte nämligen det var konstigt att han pratade om att gå ur långt innan man ens gått med. Jag bad om en broschyr, så skulle jag fundera lite. Då sa Hasse att han inte hade någon, men att han var min mänskliga broschyr. Det tyckte jag lät väldigt knulligt. Ännu lite knulligare blev det när jag var på väg att stänga dörren och sa att jag skulle fundera på det. Då tog Hasse fram en BROSCHYR och skrev ner sitt namn och nummer.
"Ring mig!", sa Hasse.
Sen sa Hasse att han skulle vidare och kämpa för sin sak. För vad vet jag inte riktigt, eftersom jag inte hade lyssnat.
Jag önskade honom lycka till med hans mission och stängde dörren.

Lunchtime

Gick ner mig i lunchträsket igen. Tänkte käka nåt lite lättare. Bam! Så stod den där framför mig. Högen med kött, badandes i sås.
Det var inte jag som beställde. Det var en inre röst. Tror den heter Göran. Jo det Gör-han. Vill minnas att jag käkade lunch ute jämt förrförra sommaren. Det brukade vara en seans på minst två timmar varje gång. Sallad, bröd, huvudrätt, kaffe och kaka. Sen när allt hade lagt sig på plats beställde jag ofta en stor stark. Kändes det rätt beställde jag en till. Ibland många fler. Gjorde jag inte, tog jag en långsam och slö valrosspromenad under stön och stånk.
Får kanske dra igång den här hobbyn igen.
Tog med mig kaffet ut. Solen fick mig att nysa. Nysningarna fick mig att rysa. Snoret hängde som bassträngar ur snoken och förenade sig med skägget. Trötthet och uppgivenhet spred sig i hela kroppen.
Tror jag ska ta en promenad.

Stark mat och två drömmar.

Jag lagade mat för första gången för en stundsen på flera veckor. Att laga mat är det första som förfaller när jag mår kass. Samtidigt har jag blivit lite nervös för att jag ska gå bort i den fruktade hamburgedöden. Jag har ätit oräkneliga mängder hamburgare. Både hemma och på gatukök. Istället för en livskris har jag gått igenom en hamburgekris. Nu blev det iallafall någon ganska hygglig pastasörja med grönsaker och chili-creme fraiche. Väldigt stark. För stark. Ett misstag. Har aldrig förstått meningen med stark mat. Att det skulle vara en njutning. Jag blev glansig i hela ansiktet, blöt i hela hårbotten och nervös hela i magen.

Drömde en hemsk dröm och en genant dröm i natt.

Den hemska drömmen bestod av att en inte allt för nära bekants (kommer inte ihåg vem) barn dog. Barnet var kanske två år och jag försökte på något taffligt vis trösta den helt förkrossade mamman. Var hennes man, barnets far var någonstans framgick inte. När jag berättade för hennes vänner var det ingen som brydde sig. De verkade alla tycka att det hela var helt okej.
I den genanta drömmen stod jag lutad mot ett staket. Det kom fram en tjej till mig som jag tyckte jag hade träffat innan (nu kommer jag inte ihåg vem, tack och lov). Hon sa inget, hon började bara trycka och gnida sitt kön mot mitt. När hon efter en lång stund slutade log hon och frågade: "Tycker du om min fitta?" Mitt självklara svar blev så klart: "Öööö, öööö, öhöö, öhöö, öhöö...". Sen promenerade hon iväg och försvann och jag vaknade.

Får nog skylla på att bägge drömmarna var fylledrömmar.

Att tänka tills det värker.

Står i brunnsparken igen. 24 timmar senare (stor knutpunkt för att ta eller byta buss eller spårvagn om någon utsocknes undrar. Det är alltså inget rolig krog eller tyskt jättedisco.)Otroligt att jag står här igen. Och deprimerande i sig med tanke på att bussen kommer först om tio minuter. Tänkte att tiden går fortare om jag skriver ner nån skit när jag väntar. Tänker att samma trubadur som står här i kväll igen och ekar ut sin skit borde få en pil i huvudet. Från ett armborst. Och dö som... Tänker att den här sköjarkvällen var planerad sen flera dagar tillbaka. Vilket är sant. Gårdagen var det inte. Därför borde jag ha stannat hemma. Igår alltså. Enormt tröttsamt att vara ute två kvällar i rad. Känns som jag inte har varit det sen jag fick krasse runt snoppen. Sett min portion av människor under den här helgen fram till att jag fyller 50 år. Tänker att jag kommer se dem vare sig jag vill eller inte innan jag fyller 50.
Tänker att jag har en 180säng på ett loft där det saknas 180 damer. Tänker ibland att jag inte borde tänka så ofta. Att det kanske är rent skadligt.

Om ett land är 24 timmar före oss. tidsmässigt. Eller efter. Hur mycket är klockan där just nu?
Tänker ibland att jag borde knipa käft... eller flytta någonstans.

Triumfen.

Efter att ha sovit tre timmar föregående natt, gått upp halvsex i morse för att jobba och sen haft en ganska lysande kväll, hamnade jag avslutningsvis i brunnsparken. Där var det jävligt otäck stämning. Fullt med snutbilar och stinna och fulla kids. Påsklov. Gubben blev illa till mods.
Den lugna kvällen var annars klockren. Johan har sippat på bärs och kollat på sina vänner som blev dubbelt så fulla som han själv. Tillbringade kvällen med finaste Maja.
Största behållningen var ändå att träffa gitarristen Haning i vårt bandet. Inte för att han är trevlig, för det är han. Snarare för att han var mycket mer packad än mig. Vilket alltid brukar vara tvärtom varje gång vi ses ute. Johan är redlös och sluddrar. Näst sista gången vi sågs vill jag (inte) minnas att jag stod jag på podiet på Lassasino och slet upp alla knappar i skjortan och visade kaggen för publiken och vrålade YEAA tills vakten kom fram och diskret bad mig att knäppa skjortan igen! Men, den här gången, när Haningen tröttnade och inte hittade någon stol satte han sig helt sonika på golvet och drack upp sin öl. "Äh, vad fan jag sätter mig här", sa han. Bevis nog för mig. Tyckte jag var fint. Han steg otroligt i mina graders ögon. Ombytta roller. 
En otrolig triumf.

Ett lagerjobb anno 1993.

Nån gång i tjugo årsåldern jobbade jag på ett lager.
En kväll gick jag och min polare ut på krogen. Efteråt gick vi hem till mig och hade efterfest. Vi partajade in på morgonkvisten, tills det var dags att gå till jobbet. Vi drack upp de sista ölen på promenaden till jobbet. Vi kom i tid, stämplade in och vinglade in rejält fulla i omklädningsrummet och klädde om. Minerna från arbetskamraterna var inte glada. Vi gick ut på lagret och satte oss och somnade på varsin stol. Vi vaknade av att någon stod och vrålade oss i ansiktet. Det var lagerchefen. Han var arg och stod och hoppade på stället. Vi gnuggade oss i ögonen och vaknade till. Plötsligt efter alla haranger frågade han i skrikande ton:
"Och vem i helvete ska nu ta trucken?"
Jag reste mig hurtfriskt från stolen, gjorde officerhälsning och svarade glatt:
"Jag tar trucken!!!"
Hans ögon spärrades upp Det såg ut som de skulle ploppa ut som champagnekorkar ur skallen på honom. Sen tog han ett steg fram och tog ett djupt andetag. Troligtvis fick han med sig min inte helt kristliga andedräkt ner i lungorna för han såg halvgrön ut i ansiktet och grimasherade svårt. Han tryckte till mig i bröstet med pekfingret så jag trillade bakåt och satte mig i stolen igen. Sen pekade han mig i ansiktet och skrek: "Du ska bara sitta där och inte göra ett skit förutom att nyktra till."
Min vän satt bredvid och sluddrade lite för sig själv. Vi somnade om. Vid tiorasten skickade han hem oss. Det tyckte vi var hygglig stil. Vi tackade vår lagerchef och gjorde som han sa. Gick hem och sov ruset av oss.

Man brydde sig inte så mycket i den där åldern. Inställningen till det mesta var ganska förslappad.
Tror så här i efterhand att det just var vår ringa ålder som räddade oss. Pojkslynglar, ungjävlar. Hade vi varit fyrtio hade det klassats som allvarliga alkoholproblem. Vi hade nog fått sparken på stående fot. I just det här läget på sittande, sovande arsle.

En nödvändig typ, en jävla typ och en fråga.

Jag har tvättat och dammsugit idag. Början av denna dag var som att klösa i mattan. En maskin av två fungerade i tvättstugan. Ägget som jag kokade sprack. Jag var förbannad sen lite gladare. Kände mig otroligt nödvändig när jag dessutom städat lyan.
Det står en bil nedanför min balkong. Någon sorts blandning av en SUV och en skåpbil med fönster. Funderar på att skicka en ölburk genom vindrutan. Ägaren har en lysorange täckjacka och en italionotofs och är kanske 50-55 bast. Han har fem ungar också. Dem är kanske mellan fyra och tio år. Nästan varje gång jag sitter på balkongen kommer han körande med sitt vrålåk. Med eller utan sina ungar. Jag har sett hur han ibland står och fotar sin bil i coola vinklar. Eller putsar bort ett fingeravtryck från lacken med en putsduk. Han verkligen älskar den där bilen... vilket i sig inte borde vara något fel kanske... om det inte vore för att han verkar älska den där bilen mer än sina barn. Han vrålar nämligen alltid på dem.
Idag lät det så här:
"Men för fan, om du ska skjuta igen dörrjäveln så gör det riktigt, annars får du fan gå hem från skolan nästa gång!" Ungen var kanske fem eller sex år och stod där sen på trottoaren och funderade på hur många sätt man kan skjuta igen en bildörr. Medan han funderade, vrålade farsan igen:
"Kom hit nu för i helvete, ska du stå där och glo hela jävla dagen eller?"
I förr igår var det dags igen. En av ungarna hade inte knytit skorna. Han fick ett utbrott och sa till ungen att för i helvete lära sig knyta skorna så han slapp hålla på.
Tycker det låter helt fruktansvärt. Så kan man väl inte prata med kids (eller vråla). Eller med någon överhuvudtaget. Påminner mycket om min far när jag var liten och när hans tålamod plötsligt brast. Man visste inte bara när det skulle ske. Dock med en skillnad. Min far använde aldrig svordomar mot oss när han gick loss. Men jag kom ihåg hur hans vobbliga humör fick mig att tassa samtidigt som det var min vardag.
Därav funderade jag på att skicka ner en oöppnad folka, tyvärr går inte det. Ölen är slut. Kanske kan skicka ner en burk saltgurka istället. Helt på riktigt funderar jag på att säga till den lysoranga jäveln nästa gång för han verkar inte veta vad han gör eller skapar. Det är bara det, att det är hans ungar och inte mina.

Var nere i mataffären för en stund sen. Har insett att det bor helt enormt mycket träningsmänniskor i mitt område. I området Staren. En dude hamnade framför mig hela tiden. Den enda skillnaden var att vi tog helt olika saker från hyllan hela tiden. Jag tog grädde. Han tog lätt mjölk. Jag tog hamburgare. Han tog frysta grönskaker. Jag tog brunt, han tog grönt. Han hamnade framför mig i kön. Följande lassades upp på bandet: Fyra energidrycker, fyra sportkakor, en gurka och sen det jag nämnde innan. Hmmm, fest i hackebackeskogen. Sen behöver man ju inte vara som mig: En flaska sköljmedel, ett sexpack och en burk med findus köttfärssås.

Har nog börjat kliva ut ur min glaskupa. I den som jag mått väldigt dåligt i. Detta tar sig i uttryck på hemska sett. Till exempel att jag bloggar minst två gånger varje dag. Är det bra eller dåligt? Blir min blogg sämre på detta vis. Finns det en smärtgräns för hur ofta man vill veta av mitt snusk?
För att snuska till det ytterligare. Berätta i kommentarsfältet. Eller tryck på gilla eller den där andra sugaknappen.

Har äntligen köpt schampo. Nu ska jag duscha.

TV-toppen V.13

1. Let's dance

2. Mästarnas mästare

3.Antikrundan

4. Sveriges mästerkock

5. Smartare än en femteklassare

Detta är de mest sedda programmen under vecka 13. Känns som det styrker min tes (som jag brukar utbrista när jag blir arg på mänskligheten): Att 80% av befolkningen är idioter. Lek och tävling går hem i stugorna. Då finns ens inte plats 6 till 10 med på listan. Misstänker att doo bi doo och postkodsmiljonären skulle kvala.
Förutom att det är fördummande TV i sig har mitt hat att göra med att jag får total ångest av att titta på såna här program. Jag mår dåligt på riktigt. Blir nervös och deprimerad. Värst är det när folk plötsligt brister ut i sång. Oförmågan att ryckas med av tjäckheten är total.
Det enda program i denna lek och lär-katerogi jag klarar av är På spåret. Antikrundan går an så länge hon den käcka Lundberg eller Lundgren håller sig borta. Naturligtvis skulle jag välja att titta på det av samma anledning som alla andra. Att det dyker upp någon grunka som är värd 50 000:- som jag också råkar ha hemma, trots att jag vet att jag bara äger massa snyggt, men användbart junk hemma.

Funderar på att knäcka en 3,5:a och hälsa våren välkommen och sluta och gnälla.
För stunden alltså.

Mc sodom och gomorrah.

Tagit två bärs efter jobbet med Putte på 7a:ns. Efteråt käkade jag en burgare på Mc Donalds. Det var gris och äckelfest där inne.
När jag flyttade till Växjö 1986 fanns det inget Mc Donalds. Några år senare öppnades ett Mc Donalds mitt i Växjö. Det var status att jobba där. En av cheferna rakade in ett M och c i sin nacke. Gick runt i slips och kostym och portfölj. Det hela var svårt att förstå. Status att jobba på en snabbmatkedja...
När uteställena stängde samlades folk på och utanför Mc Donalds. I vinglande drivor. Det blev ofta slagsmål i köerna. Folk stod och spydde på gatan. Mer småstadsaktigt kan det knappast bli.
En gång såg jag en snubbe som skulle äta sin mat. Han var så packad så hela sväljsystemet hade lagt av i hans kropp. Han tog en stor tugga på sin Big Mac. Tuggade med sina skeva käkar. Till slut trillade allt ut ur munnen på honom. Geggan landade på resten av maten. Han tog upp den stora kletiga, nytuggade bollen och pressade in i munnen igen och gjorde om samma procedur en gång till. Snacka om status...
En annan gång smet jag och min kompis ner på nedervåningen som var avstängd. Det var en sommarkväll. Vi rotade genom alla skåp på jakt efter vem vet vad. Vi hittade några stora kartonger med julsaker. Vi hängde glitter och julgranskulor över alla stolar och bord. Placerade en tomte på dass. Kopplade in julgransbelysning och lös upp papperskorgarna. Vi höll på länge och väl innan vi åter gick upp och möttes av gris och äckelfesten i statusens dekandenta hortempel.

PANG!

Gick hem till morsan efter att funderat på att stoppa in snoppen i gloryhålet på den där krogen. Hon bor nämligen i närheten. Ingen annan orsak.
Sen gick jag och syrran och hennes grabb och tog en bärs på pizzeria Vickis. Sexigt namn. Stället är halvsexigt. En jättefet pizzabagare som pustar. Hans kompanjon sitter i en liten håla och glor trött ut på människorna som besöker restaurangen. I baren sitter några riktigt trötta och slashasiga alkisar. Men, en halvliter Zlato kostar 35 spänn och en pizza 65. Både ölen och pizzorna är bra.
Det jag försöker komma till är att jag tog med mig en rykande pizza därifrån och gick och väntade på bussen. Det finns troligtvis inget så provocerande som att kliva på bussen med en rykande pizza som sprider ett moln av hungerdoft i bussen. Mycket värre än när en allmänt illaluktande eller unken eller alkoliserad själ som inte duschat på två veckor kliver på. Där sitter folk och planerar vad de ska äta när de kommer hem efter en lång dag på jobbet eller efter kvällsträningen. Ska jag koka ett paket nudlar eller käka en påse linsfröer. PANG!!! IN KOMMER GÖSTA med en pizza som luktar möla ner sig och dessutom ser jävligt nöjd ut och dessutom är det... Smaklökarna ställer sig på vid gavel och bussen skenar ut i diket.

Nu ska jag värma min pizza, sen ska jag möla den.

Har för övrigt inte haft ett sexpack 3,5:or i kylen på en månad. Faktiskt ens inte en enda öl. Känns både som en bra och dålig idé på samma gång.
Imorn ska jag duscha. Tror jag...

Gloryhole

Tog en öl på queens nyss. Gick på dass. Två dass vägg i vägg med varann.
Är det ett gloryhål tro?

Bloggar och fula tår.

Nu har jag lagt mig i soffan efter att ha druckit två jätteglas med kaffe och rökt fyra cigaretter under en timme. Man blir helt upplöst av att sitta i solen. Som en sönderkokt grönsaksoppa på högsta värme på spisen.
Jag har dekorerat balkongen med min luffartrall som jag hittade nere på gården för ett tag sen. Den ger verkligen ett luffigt intryck. Inte som en bild i en inredningstidning.

Läser väldigt mycket skrift i dagboks och bloggform nu. Martin Kellermans "En serietecknares dagbok". Jag läser om Martins blogg (i hästpojken). För några dagar sen kom min farsas tillhörigheter hem från Spanien. Där i fanns ett tjugotal anteckningsböcker i dagboksform, översättning till spanska av Rolf Fridholms (som han var "telefonpolare" med) aforismböcker och ett otroligt märkligt försök till en halvt oläslig roman. Allt skrivet under delerium, demens och senare, återigen ett återfunnet alkoholmissbruk.
Tänker att man skulle ge ut sin blogg i bokform. Tänker samtidigt att det ligger väldigt dåligt i tiden och undrar samtidigt om det är nån förvirrad stackare som skulle köpa en sån bok när det finns så mycket annan bra och dålig smörja att läsa...
I övrigt är min vardag enormt inaktiv för tillfället. Vill ha det så nu men blir samtidigt stressad av läget.
Skrivit två inlägg idag. Fantastico ju. Det tar sig sa han som eldade upp sina räkningar och gick ut genom dörren.

Överväger fortfarande den där duschen...

Ett ex skrev en gång en dikt om mina fula tår. Om mitt fejs såg lika taskiga ut som mina tår hade jag aldrig ifrågasatt varför jag inte har en tjej.

Harkel.

Jag går runt och harklar mig i lägenheten. Tror att jag låter som en risig och avdankad gubbe i mina grannars öron. Det hela görs i förebyggande syfte så jag inte skall hosta till. Då skallrar det i det brutna revbenet och värker i musklerna runt omkring. Samma sak händer om jag skrattar till om tillfälle ges. Det är mycket svårare att stoppa, men händer mer sällan.

Man kanske skulle duscha bort påsken och byta kalsonger.
Vårstäda sig själv.