Små timmar av småtimmar.

Ölen är alltid godast när man bara SKA dricka två.
Jag sitter på Sejdeln. Det är lugnt och skönt. Har alltid gillat eftermiddagarna på krogen. Musiken är låg, man tittar ut på människor som stressar hem efter sina kneg med matkassarna i nävarna. Till och med alkisarna i baren är lugna och har troligtvis sina bästa timmar nu. Lite som ett bibliotek.
Förresten, Kanske nåt att starta. Ett bibliotek med alkoholtillstånd. så kan man sitta och samtala om huruvida alkad Bukowski var bakom kulisserna. Eller om Camilla Läckberg borde jobba på fiskfabrik istället för att skriva böcker. Sen framåt småtimmarna när fölk börjar bli odrägliga och mindre trevliga kan man ha bokkrig. En speciell hylla med bara riktigt tungt vägande böcker som man vräker på varandra. Första testamentet, mein kampf och hela Margit Sandemoserien inbunden, ihopbunden.
Någonstans på vägen känns det som den här iden kan falera.
Eller som Bob hund sjunger: så länge det finns ideer lär de aldrig ta slut.

Hur som, föredrar jag begynnelsens småtimmar före avslutningens småtimmar. Åtmindstonde idag. Åtmindstonde exakt just nu.

Allright, nu börjar folk drulla in. Snart höjer de musiken. Min öl är strax slut. Om en stund kommer alkisarna hamna i högljudda gräl gällande om Stig Dagerman trillade ut ur det fönstret på nyårsnatten med vilje eller ej. Kidsen kommer trängas ungefär 24 personer runt ett bord och berätta saker för varandra som vi brukade berätta för varandra men inte längre vill veta av.

Im getting the out of here. Så att säga.

Here we go again 2

Fyfan. Det är åt dessa tider vi går igen. Bilden på spårvagnen är från förra året. Den sitter fast där i backen. Jag var tre timmar för sen till jobbet en dag. Det blev avdrag på lönen. En tur som annars tar 16 minuter.

Idag snöar det för första gången i götet. Blask, men ändå. Jag ville bara berätta för er (snäll som jag är!) åt vilka tider vi går. Fyfan, ge mig en sol och en öl!

Det var väl allt. Fyfan!