Att skriva sångtext och några ord om tiden, den jäveln!

Sitter vid köksfönstret och tittar ut på ett grått och regnigt och dyngsurt Göteborg. Försöker få till en sångtext till en låt som vi ska lägga sång på imorgon. Jag rymmer hela tiden. Har tittat på massa Clouseau-klipp på youtube istället. Svarat på mail. Önskat de som fyller år, grattis på fb. Smiter.
Att skriva sångtexter tillhör helt enkelt inte min största talang. Att äta gröt till frukost, känna harmoni på landet, säga nej till en öl när solen tittar fram, gråta på ett torg, lägga pengar på hög tillhör inte heller mina talanger eller starkare sidor. Tycker textskrivande är en låst skrivform. För mycket matematik. För mycket snickeri. Ibland känns det som alla stora textförfattare tittar ner på mig och flinar och flesar där jag sitter och kämpar med min penna och ett papper där det står nerkluddade ord som fitta och swineparröt.
"Satan wears a stolen dress, looks like a tacky whore.
Im out of breath
can't stand this bore no more."
Så står det också på pappret. Det är ju inte Dylan precis...

Min bror fyller 45 år idag. Själv fyller jag 41 år om drygt tre veckor. På något vis känns det inte allt för avlägset sen allt med mig och min bror kretsade kring metal och vaga högstadiebetyg, rundor på stan med 140:an och sextimmars pass fyra gånger i veckan i replokalen, och sen gigrunda efter gigrunda med bandet i öst och väst, besök i nya städer i nya länder, 1000-tals mil med vy från oräkneliga tågfönster. Svettiga inrökta backstagerum, vodka och bärs, hejbabberibba och vansinne, och sen när allt var över infann sig ett större vakuum än holy fathers asshole.
Tiden går inte. Den springer gatlopp...

Nej, nu måste jag ta en titt på den där sångtexten.