Det var en skojig prick. Eller prick... Han såg livsfarlig ut. Dryga två meter, muskulös, konturrakat skägg och ögon som borrade sig ända ner i själen och vidare ner i rektum. Väldigt trevlig dock, men med total avsaknad av strikta koder för hur man beter sig i ett serviceyrke. . Nåväl. Han hade skruvdragaren redo i handen när jag öppnade dörren för honom. Han började med att fråga var jag hade propparna. Längst fram på skruvdragaren hade han en ficklampa som han lyste med på proppskåpet. När han lyst färdigt i proppskåpet och stängt av strömmen riktade han skruvdragaren mot mig. Som en cobojsare med pickadoll. Fem centimeter från mitt face. Han spände ögonen i mig. Sen tände och släckte han ficklampan tre gånger och sa långsamt på utbredd urgöteborska:
"Den e smart den här."
"Joooo..." svarade jag lika långsamt. Det hela kändes som en evighet.
Väl inne i köket stod han och blängde på spisen en stund. Sen suckade han och frågade sig själv: Ska vi se om vi kan få ordning på den här gamle plåt-kärringjäveln."
Jag gick ut och tog en cigg på balkongen. Jag var lite sådär lagom nyvaken och lite sådär lagom bakfull. När jag kom in i igen hördes mummel, stånk, haranger och svordomar blandad i en salig soppa. Jag klättrade upp på loftet igen för att sträcka ut mig lite. För att bygga ihop lite verklighetsförankring denna disiga morgon.
Helt plötsligt, efter några minuter apropå ingenting basunerar han ut en fråga från köket, genom hallen och bort till mitt sängloft:
"HARU VATT I RRROSTOCK NÅN GÅNG ELLERRR??
"Neeej", svarar jag och väntar på fortsättningen. Den kommer.
"Jag och polan va där. Vi brukar åka på små tripper när vi vunnit lite stålar änna. Det blev RRROSTOCK! För att köpa SPRRIT! Fatta, 798 spänn. Buss och båt. Tur och retur, inklusive hotel mä FRRRUKOST!"
"Jävlar. Det va billigt."
"AAAAAAA!"
Troligtvis hade han fått syn på mitt gedigna spritskåp och tanken hade spunnit vidare.
Sen var han färdig med spisen. Jag hoppade raskt ner från loftet. Han berättade att han hade lagat belysningen i spisen och att jag därmed hade fuskat färdigt med min matlagning. Ute i hallen tackade jag ödmjukast för hans tjänster. Han hade redan hunnit ut i trapphuset och tagit några raska steg ner för trapporna när han tvärstannade och vände sig om. Han spände de där ögonen i mig igen och sa:
"DÖH! ANYTAJM!"
Sen var han borta.
Jag klev in i duschen och ställde mig under den iskalla strålen för att spola bort det sista av baksmällan.
