Årets sista inlägg: I rannsakandets ton.

Verkar inte vara någon jag känner som har haft ett bra år. Jag hoppas också att nästa år blir bättre. Mycket bättre faktiskt.
Har precis fått höra att min blogg har blivit humorbefriad. Att den är mörk. Det stämmer säkert. Det är nämligen så mitt liv har tett sig. Efter mitt sista förhållande tog slut för tre månader sen har jag vadat genom skit. Svettats i rannsakning. Jag har kommit ut någorlunda på andra sidan och börjat tycka om mig själv och känner mig redo att älska någon annan. Jag tycker om mig själv som jag är nu. Är dock inte speciellt nöjd med hur min existens ser ut för tillfället. Det kan faktiskt bara bli bättre. Tänker fortfarande ofta på hur jag har varit mot mina tidigare tjejer. På skiten de har fått ta av mig. Sån skit som jag har fått tagit av exempelvis min farsa. Som jag sedan har skickat tillbaka på de som älskat mig. Låter hemskt. Och ja, det är det. Kan ibland känna mig bitter på att det har tagit mig 39 år att "komma till insikt". Att nu se det från ett annat perspektiv i ett klarare sken. Att jag faktiskt varit en stor del i eländet. Det svider ibland att tänka på alltihop. Men det känns också bra att inte gå runt och vara arg längre. Ilska väger så jävla mycket. Tack vare min uppväxt har jag fått en regelbok över hur man INTE ska bete sig som far mot sina barn. Resten kommer jag få lista ut själv den dagen jag får barn. Vilket jag hoppas att jag får någon dag....

Jag hade kunnat vada lika mycket till för att vinna henne tillbaka. Hon finns nämligen där ute. Vackrare än er alla. Inifrån och ut. Hon finns bara i ett exemplar. Hon kan inte förlåta mig för elakheterna jag spytt över henne då hon en gång var min. Hur förändrad jag än må vara. Det gör ont när jag tänker på det. "Man kan säga att du har varit en jävla klant" sa min bästa vän när vi pratade på lur. Jo, svarade jag och höll med. Förlåt, ännu en gång.

För övrigt har sista kvinnan jag var ihop med och bodde ihop med redan träffat en ny kille. Jag får lyckönska henne på färden... Det känns alltid lika mysigt att bli bortglömd fortast möjligast.

Mitt nyårslöfte får väl bli att jag inte ska vakna upp ensam något mer i fortsättningen... hmmm. Tvåsamhet regerar nämligen. Och jag vill inte befinna mig i ett tillfälligt nu. Jag vill befinna mig i ett för evigt. Och separationsångesten är totalmaximal för mig när den slår in. Sitter oftast i flera dagar.

Nästa år ska det bli lite mer tjosan här. Det är inget nyårslöfte. Bara ett löfte...

Gott nytt år!

Lovin you

was like lovin the dead.

Nattdikt.

Vi borde hoppat jämfota i en hage
eller jag, ätit vispad grädde från din nakna mage.
Men jag sålde smöret (till en norrman)
och köpte en bärs och en gammeldansk
för pengarna och gick hem.

Sen blev det som det blev
under en meter is.

Det här är inte min kväll.
Det här kvällen som gud glömde.
Det här är inte min kväll
och troligtvis inte hans heller.

Vi borde matat kossor på en äng.
eller legat kvar,
skedat, sköjat, hoppat, knullat, snackat
i din obäddade säng.

Jul, strålande jul.

Sill, potatis, nubbe, backa om. Sill, nubbe, potatis, backa om. Potatis, nubbe, sill. Sen får det vara bra. Det är något visst med att svulsta i sig mat. Aggressionsartat.
Sen Kalle, sen Karl Bertil, sen klappar, liten klapp, stor klapp, handklapp, haklapp. Ringdansen är skippad numera. Förr, när familjen hade hund och samma familj dansade ringdans studsade alltid hunden efter på alla fyra samtidigt i något slags okontrollerat glädjerus. Katten vi hade hoppade upp i granen så den välte. Morsan fick spader och när alla julklappar var utdelade la sig katten mitt i högen av presentpapper och somnade. Det var då det...
I morse vaknade jag halvåtta. Kunde inte somna om. Sen kände jag mig smått nedslagen. Med yxan i huvudet. Med morgonstånd. Kände att jag kunde tänka mig ett juldagsknull. Bakifrån. Slow...deep and hard. Men då krävs det ju att man är två. Tomten knullar lucian. Fick nöja mig med att försöka somna om. En dryg timme senare höll jag precis på att somna om. Då ringde mobillarmet. Det var nån dryg typ som hade ställt det. Den dryga typen var jag. Varför vet jag inte.

Har hur som haft en lyckad julafton, hoppas så klart att ni också haft det.

löve fra J

God Jul och såna grejor.

Ska om en stund ner till mordstan, nordsatan och handla julklappar. Jag ska bara njuta av den här koppen kaffe först och den här perfekt rullade cigaretten. Det är en viss charm att göra allt i sista stund. Har alltid varit en styrka hos mig. Åtmindstonde när det kommer till julklappar (och att skicka in olika papper till olika myndigheter). "Man måste vänta lite också" som en vän sa när vi vaknade upp dagen efter milleniumnyåret och tittade på alla ölburkar och vinflaskor som stod och låg överallt på bord och golv. "Nu städar vi lite här" sa jag. "Vänta lite." sa han. "På vad?" undrade jag. Då förklarade han medan han tände en cigg att man måste alltid vänta lite också. Sen satt vi där och tittade på misärinstallationen och väntade lite.
Har nog aldrig haft så lite julkänsla som i år. Känner mig lite kass att syrran och hennes böyfriend svettas och fixar hela julen, men samtidigt är det så de vill ha det så det är inte mycket jag kan göra. Förutom att vara tacksam. Och det är jag. Så puss på dig syrran och kram på dig Andreas.
Min mage är helt platt, ser nu ut som jag gjorde när jag var trettio, typ. Räknar dock med att dess omkrets, radie, omfång ökar när jag intar, våldtar sillsektionen på julbordet...

Nej det är dags att resa sig upp och ge sig ut i the palace of commerse.

God jul Kära vännerrrrrrrr!

I must kill this thought...

before it kills me.

Men, jag förväntar mig ingenting.

För när man är trött
så kan det verkligen kommma.
När bröstet känns lugnt
så kan det växa en blommma.

En halvledsen mage och flaxande tankar.

Börjar misstänka begynnelse till magsår. Har svidit i magen sen förra veckan. Jag har dragit ner på ljust bröd och gått över till knäcke. Magen har sjunkit in en bit. Dragit ner på pizzor och flottiga luncher. Sömnen har jag också dragit ner på tyvärr, (här somnas inte på beställning, fattar inte hur de människorna gör som bara lägger huvudet på kudden och somnar två sekunder senare.) och det påverkar ju också magen. Va, fan jag är väl ingen doktor, men får väl gå till en om det inte går över.

Repade i helgen. Samma totalt underbara mentala resa som vanligt. Förutom vid ett tillfälle då mina tankar råkade vandra iväg på annan resa och jag såg en bild av en kvinnohäck framför mig. Förvisso trevligt, men jag glömde av att börja sjunga. Jag bad om ursäkt till de andra och sa vad det berodde på att jag inte började sjunga... blev ursäktad under diverse skrattsalvor. Så kan det gå.... Hoppas det inte händer om vi spelar live nån gång.

Annars har det blivit mycket dokumentärer i det sista. Om Azerbaijan, Rumänien, Nordstan och Bob hund.

World Coming Down

She thinks I'm iron man that I don't feel pain
I don't understand why joy must be feigned
I'm so fortunate yet filled with self hate
That the mirror shows me an ingrate

I could easily start pointing fingers
Since the blame is mine it always lingers
That the truth it lies in my reflection
Though this can't go on there's no question

Yeah I know
That my world is coming down
Yeah I know
I know
I'm the one who brought it down
Brought it down
Bring it on down

How quickly pass the days long is the night
Lying in bed awake bathed in starlight
Better to live as king of beasts
Than as a lamb scared and weak

I will deny my role as a human
Holding myself hostage with no demands
It's better to burn quickly and bright
Than slowly and dull without a fight

Well I know
That my world is coming down
Now I know
I know
I'm the one that brought it down
Brought it down
Yeah, Bring it on down

Type o negative - World coming down

Ännu en dag att dra ifrån.

Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen... Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.

Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar... och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva... och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift...

Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.

Att bli mörkrädd. På riktigt.

Har precis stått i brunnsparken och väntat på min vagn. Utanför Mc Donalds. Mycket småkids hänger där och det är väl inget nytt... Det går förbi två män. De tittar in genom fönstret där två småtjejer sitter.
"Vad fan" säger den ena mannen till den andra
"Ska vi inte gå in och slå ner dom där två 16-åriga fittorna som sitter därinne?"
"Nej skit i dom" säger hans polare. "Vi går upp till rockbaren och slåss istället."
"Är det bra att slåss där då? Du vet att jag måste slå ner nån jävel! Jag har såna behov av det ikväll!"
"Det är skitbra och slåss där, jag lovar. Jag har gjort det förr. Kom nu", säger hans polare och dunkar honom i ryggen.
Jag tittar på dem. De är lätt över 45 år. Och måste väl ändå gå under kategorin vuxna människor...

Vilka jävla vidriga människor. Det började koka i mig direkt. Jag blir nästan aldrig arg längre, men åldersmässigt skulle det kunna vara min dotter som sitter där inne. Det är väl just sånt här man är rädd för att ens dotter (eller son) ska stöta på. Såna svin. Och om det hade hänt. Jag hade gått bergsärkargång.

Samtidigt blir jag så jävla ledsen. Vad är det för fel på människor.. Om jag hade haft egna kids känner jag direkt: vad är det för jävla värld omringad med idioter som de ska växa upp i? De där typerna existerar i verkligheten, inte bara i tv-serier eller på en löpsedel du går förbi. Mörkrädd blir man. Vuxna människor som egentligen borde vara förebilder...

Nåväl, allt det där vet jag redan. Gör inte alla det? MEN att höra det med egna öron från en halvfet typ i bandana och en polare i för stora skor (typ), då blir man ledsen... Kan fan inte människor koncentrera sig på att kramas och knulla och var hyfsat hyggliga och kärleksfulla mot varann.

När de två neandertalarsvinen gick vidare passerade de en vuxen kvinna. Samma snubbe som uttalat de tidigare vidrigheterna skrek nu till kvinnan: " Din jävla fitta!" Nu började jag instinktivt gå efter. Kvinnan får sinnesspel, tvärstannar, vänder sig om och skriker tillbaka "vad fan sa du ditt jävla svin?" Varpå den jäveln svarar med klen och osäker röst "Nej jag bara sa att det är så svårt att hitta... i den här stan..."

De flinade och promenerade vidare upp mot, antar jag, rockbaren. Hoppas de kom in och åkte på ordentligt med stryk...
I övrigt har de varit småvidrigt på stan. Åkte hem just därför. Massa julbordsätande gratisspritdrickande dårar. Var på mördaren. Även där dök det upp massa otäcka och faktiskt otrevliga människor...
Skall väl avsluta med att säga att det här inlägget inte är skrivet under nyktra former. Inte under jätteonyktra former heller. Det är mer skrivet i och drivet av ilska, frustration och oförstånd inför den otäcka omänsklighet som finns överallt, runt varje hörn.

No more...

Sleepless in Torpa.

Kan inte somna...
Tända lampan.
Släcka lampan.
Tända lampan.
Ta en cigg i köket.
Gå på dass.
Släcka lampan.
Räkna höns, katter, getter, elefanter, hundar.
Räkna till 7198.
Trumma lite.
Klia på ryggen lite.
Tända lampan.
Gå upp och äta en kaviarmacka.
Släcka lampan.
Krama om ensamheten
till döds.
Sen, ännu ett försök att somna.

Gå upp om fyra timmar.

Jag kan vara
snubben som John Blund glömde.

Ett anteckningsblock.

Skulle gått upp och skrivit en sång
men jag somnade om...



Tiden flyr, men rör sig ändå så jävla sakta. Det regnar och regnar och blåser och blåser. Jag har fått i uppgift att skriva en text till en av våra låtar i bandet, men jag får inte ur mig ett ord.Jag bläddrar i ett anteckningsblock från förra året. Tänkte att jag kanske hittar några schyssta textfraser. Istället märkte jag att jag hade skrivit ner alla mina dagliga utgifter under ett halvårs tid. Duktigt av mig. På gränsen till präktigt... så den 15:e december förra året köpte jag: Tobak 75:-, Kanelbulle 16:-, Keso+nudlar 28:-, Strumpor 25:-, tomtar(?)20:-, Öl på Gyllene prag 240:- (där nånstans i och med bärsen sprack den dagens budget...) Jag bläddrar vidare och hittar en dikt. En väldigt oglad sådan som handlar om gräl mellan man och kvinna, Ett recept på morsans, som det står, svingoda fisksufflé. Ackorden till Cornelis-låten Esmeralda (Gustavsson) dyker upp och en ruffig teckning på ett kvinnligt könsorgan. Till sist hittar jag vad som kan vara en halvfärdig sångtext. Några av fraserna är följande:

You better kill your darlings
before I fuck them all...

Att skriva dikter, noveller, betraktelser ossovidare har aldrig varit ett problem för mig. Att skriva sångtexter är lite av matematik och jag har aldrig varit en hejare på matematik. Dock är min vördnad för de som kan skriva sångtexter som knockar en ur stolen enorm. Jämför mig såklart med mästarna. Det underlättar ju inte precis.

Kanske ska åka till myrorna och handla en bok istället...

Vad i jävulens helvete har hänt med min blogg?

Alltså layotmässigt. Den har ändrat sig själv. Tack så mycket!

Postkodsmijonären och dynghögar

Min brukare har vunnit ett postkodsmiljonärenspel. Han är med i postkodsmiljonären. Därför har han vunnit det. Tycker de borde dela ut det gratis till alla i sverige. Sen är det valfritt om man vill spela det, pissa på det, elda upp det och grilla korv i flammorna av rickard sjöbergs nuna. För han är naturligtvis med på omslaget. Vad annars.
Hur som helst i Sjöbergs grusiga rumphål så testade vi spelet.
Vi drog fråga efter fråga. Han hade rätt ungefär hälften...
Sen kom frågan om Narnia. Hur kom barnen in i landet Narnia löd frågan. (Vet inte riktigt om det tillhör allmänbildning eller ej att veta detta. Till och med jag vet även fast jag inte gillade Narnia. Beror mest på det där fromma lejonet som jag inte fixade riktigt, ungefär som den där menlösa björnen i Star Wars som bara står och brööölar. Vad är hans poäng?)
Nåväl, gick de genom...
A: en ytterdörr.
B: en underjordisk gång.
C: en garderob.
D: en dynghög.
Ni har redan gissat rätt. Han chansade på dynghög. HA HA HA! Kanske inte det roligaste i det hela att han gissade på dynghög. Bara det var ju sköj, men vilken flopp. Se detta framför er: De springer genom en kobajshög och kommer ut i ett drömlandskap och stinker bajs. Lejonet säger: Hej hej trevligt att ni kom men ni får nog rulla runt lite i snön så ni inte stinker så jävligt innan vi kan fortsätta vårt program här...
Hade naturligtvis enormt svårt att hålla mig för flabb... men man har ju en proffesionell hållning i min yrkesroll....

Ovanstående skrevs igår efter tre timmar sömn, elva timmars kneg, och tre öl på lönnmördaren. Ber därför om ursäkt om språket är lite ostruktuerat.

Quiz och grisfötter

Quizade igår. Brukar göra det typ en eller max två gånger om året. Det gick inget vidare. Vi var ute efter att vinna gratisölen såklart. Vi namngav vårat lag till: Det jättestora rövhålet. Det tyckte vi var skojigt. Lagom barnslig och lågmåld humör vid 39 års ålder. Ölen blev många och poängen ganska låga. Idag har jag knegat. 10 1/2 timmar. Tröttheten dominerar. Att man aldrig lär sig.
I kylskåpet på jobbet står en burk med kokta grisfötter i gele.  Man riktigt ser hur de där fötterna kämpar sig runt i den sorgliga geggan. Det börjar som sagt vad närma sig jul. Hade inte ätit upp dem där stackars fötterna under pistolhot. Är en skinkman.

Söndagsbetraktelser från ett krogfönster.

Jag sitter och glor ut från ett fönsterbord på bishops arms. Folk stressar förbi. Inslagna paket i handen... En jul när jag frågade farsan, som för stunden var på dåligt humör och dessutom allmänt uppstressad, vad han önskade sig i julklapp, reste han sig upp och svarade med barsk stämma: Den här julen önskar jag mig ett paket med tystnad! Garv utbröt...
Förutom julklappsvettande dårar passerar par, hållandes i hand, hånglandes under mistlar. De lär minnas den stunden när de långt senare krossar favoritporslinet under tårar, kniveggade ord och vrede. Bittert? Inte alls...
Bakom mig sitter vad som verkar vara två barnfamiljer. Dom äter och har trevligt. Nyss avhandlade de ämnet vilka kända människor som har tagit livet av sig. Elliot Smith, skar inte han halsen av sig? Neeej... han knarkade väl ihjäl sig? Nääh, men det var väl Jim Morrison? Nej han drunknade ju i ett badkar i tyskland? Till detta äter de hamburgetallrik...
Det sitter en man framför dem som just bevittnar en annan man som lutar sig mot en stolpe. Han lägger en söndagsspya... och lommar vidare.
Mannen vid bordet framför barnfamiljenx2 tar en halvblygsam klunk av ölen. Ögon och öron åker aldrig på semester. Han har en trevlig stund. Trots att knivens eggar vissa dagar och stunder vrids runt motsols i själ och hjärta då ensamheten blir för stor.

Spegel, spegel på väggjäveln där....

Hörru din jävel!
Du är ju så uppsväld så att du inte finns, sa han till sig själv.
Sen fick han syn på sig själv  i toaspegeln och undrade:
Vad fan menas med det?

Exakt just nu.

Jag har ätit billys pan pizza på jobbet. Sjukt äckligt. En enbent fågel knackade på fönstret i morse och inatt drömde jag att jag bodde i ett rivningshus på bangatan.

Det här är bara ett smakprov på hur intressant mitt liv ter sig för just nu. Mår inget vidare för tillfället. Det är mestadels självförvållat.
Därför har jag inte skrivit här på ett tag. Återkommer dock här snarare än någon hinna säga rövhål.

What's goin down?

Sitter på en kineseria vid olskroken och väntar på hämtmat. Friterade torskbollar med whiskeysås och cerisa bröstkarameller...
Det förvånande i läget är att det inte sitter en enda alkoholist här. Kan aldrig ha hänt innan. Jag menar kineseriorna är ju misärens mecka.

Vad hände med misären och i vilket vädersträck ligger mecka?

Statement 13#

Dricker för mycket... röker för mycket... går upp för sent eller för tidigt... har för många pålägg på pizzan... knullar för lite eller om det inte var alls...

Men från taket av min bensindroppande själ kan jag tänka mig att sova sked med vem som helst. Att krypa upp bakom hennes kropp, hennes mjölkvita skuldror eller vingar. Och sen vakna upp där änglarna har beklätt rummet. Och hela morgonen, dagen, kvällen, natten, gång på gång är vigda till oss.

Vodka, morötter och lyktstolpar

Såg Vodkafabriken igår. Dokumentären... Insåg att man har det rätt bra ändå när man klagar runt i sin lilla pruttmisär. Att alla är uppväxta eller födda med samma förutsättningar är fan en lögn. Fin dokumentär hur som helst.

Syrran stickar... Kom att tänka på när jag gick i åttan och bytte över från träslöjd till syslöjd. Hade otroliga koncentrationsproblem. Dessutom var jag ständigt rastlös. Virkade en morot. Det tog hela terminen. Var ensam kille med tjugo tjejer. Kan varit därför jag valde syslöjden. En liten morot i naturlig storlek. Den var kanske åtta centimeter lång och två centimeter i diameter. Om det hade varit någons kuk hade det inte vart så sköj. En sån man får locka fram med sockerbit eller en sån där när tjejen frågar: Är du verkligen säker på att du är i mig, kan du inte titta efter för säkerhets skull?

Under gymnasiets andra år på verkstadsteknisk linje fick vi i uppgift att göra en utomhuslyktstolpe som föräldrarna kunde komma och inspektera och köpa loss för materialkostnad. Om de ville. Jag gjorde bara färdigt halva stolpen. Det tog mig hela första termin. Sen tröttnade jag. Dessutom undrade mina föräldrar vad fan de skulle med en lyktstolpe till. Har alltid varit bra på att göra halva saker. Det hela känns lite som en följetång. Åtmindstonde gällande den första halvan av mitt liv.

En bok, ett första knull och den första stora kärleken.

Man blir inte av med oskulden första gången man knullar. Oskulden blir man av med när man kommit över sin första stora kärlek.

Inte mina ord, utan huvudpersonen Julian i Johan Kindes debutroman Någon sorts extas. Tycker det känns som en ganska fin och delvis sann omskrivning av ordet oskulds innerbörd. I övrigt var boken sjukt bra. Hade lätt kunna tänka mig att skriva en så stark debutroman själv.

Kommer själv inte ihåg just mitt första knull. Kommer bara ihåg med vem. Antar att jag var nervös. Att rummet var mörkt och att hon mycket möjligt kan ha fått min sats i handen... långt innan jag var inne i henne. Sånt kanske man borde komma ihåg. Kan ju vara så att jag förträngt det.

Minns hur som helst min första stora kärlek. Hur omskälvande det var, och sen när det tog slut. Jag var dryga tjugo år då. Det tog en hel jävla evighet innan man var människa igen. Kommer ihåg hur smärtans knivar slicade mig nogrannt och långsamt.  Och sen... Hur man hade blivit en erfarenhet rikare. Blivit av med sin oskuld. På riktigt.

Protestmarsch

Kaffe, cigg och Duran Duran.

Ni som ägnar er åt att jogga klockan sex på morgonen, kan göra det. Ni är åtmindstonde ett med tiden.

Bärs, cigg, Eddie Meduza, Cornelis, The God Machine och fan och hans bröte.

Ni som ägnar er åt att äta vetekli och linsfröer morgon, lunch, middag. Niofilmen och en god natts sömn kl.23. Gör det. Ni kommer ha persikofärgad hud när ni anländer till ålderdomshemmet. Med en viss risk kommer jag inte komma dit...alls.

Skulle kunna tänka mig lite pogo på bordet. Kyssa en donna i nacken och på vänstra skinkan när hon lägger ner T-steken i pannan. Springa passgång förbi kyrkan och gifta mig klockan tre på natten. Sjunga eller knulla tiden ur led.

Det här är nämligen en protestmarch mot hur vår samtid ser ut. Vi uppmanas nämligen att ta hand om oss själva till den milda grad att vi glömmer bort att leva. Det är farligt att leva... man kan dö, var det någon som sa. Någon annan sa: Man gör sig inte äldre än vad man är...

Jo! Det är just i allmänhet vad man gör.

Ut med det onda

En kortärmad tröja.
Ovanpå det
en långärmad t-shirt.
Slutligen en kofta.

Det är svinkallt ute.
Det goa råa och fuktiga
Göteborgsvädret
förvandlar en till
en hunchback
när man huttrar sig
vidare
gata upp och
gata ner.

Det spelar föga roll.
Svetten tränger
genom alla tre lager
av fiber.
Sprinklar
sig ut från armhålorna
och lämnar formationer
av ölglasbottnar.

Om jag käkar stark mat
svettas jag
i hårbotten.

Om nerverna är
i taskigt skick
svettas jag i
handflatorna.

Om jag blir nervös
över världsläget
svettas jag om
fötterna.

Om
blir pank
långt innan löning
svettas jag på
ryggen...

Oj, oj, oj...
och ibland
när man vaknar upp
the morning after
ligger man
mellan varven
inrullad i lakanet
som påminner mer om
en disktrasa
som dansat vals
över diskbänken.

Nåväl,
inget att göra åt.
Man blev ju född
till en svettig jävel.

J.E nov-2011

(I övrigt tycker jag inte
jag svettas så mycket.
Exempelvis svettas jag
aldrig när jag
spelar tennis,
vilket iofs kan ha att
göra med att jag
aldrig spelar tennis.)

Mat och bög

Pendlar mellan köttfärsås och spagetti och köttbullar och makaroner. Alltså rent matmässigt. Kommer troligtvis förvandlas till köttfärs på insidan och se ut som en köttbulle på utsidan. Har dessutom provat lidl:s nudlar. Kan vara det vidrigaste jag smakat.
Rent allmänt pendlar jag mellan att vara trött och ibland pigg. Pigg när jag ska sova och trött när jag är vaken. Mellan att vara trumpen och glad. De drygt två sista månaderna har varit smått vansinniga. Sen jag släppte ut mig själv på grönt bete har gräset smakat allt mellan saftigt grönt och som någon har pissat i det. Ölen har flödat. Minnen och händelser flyter ihop en aning, men ingen har skjutit bort pungen på mig... än iallafall. Och det kanske är bra...

Drömde en annan konstig dröm i helgen. I denna dröm försökte alla övertygade mig att jag var bög. Alla sa det: "Johan du är bög. Du måste bara förstå det." Ju fler som sa det desto mer osäker blev jag på min sexuella läggning. Sen sa syrran till mig: "Nu är vi överens allihopa. Vi vet alla att du är bög. Du måste bara inse det och erkänna för dig själv. Fatta att du är bög!" Tyckte det hela var mycket frustrerande och jag tänkte: "Men jag gillar ju kvinnor. Jag tycker om allt med dem, hur kan jag då gå runt och vara bög, utan att vetat om det?" Sen vaknade jag och tänkte: "Jaha nu är man bög också, helt plötsligt vid 39 års ålder". Vilken karriär! Ingen tjej, ingen bostad, och nyutexaminerad bög.
Behöver jag nämna att det var en fylledröm?

Sköjeri, sköjera!

"Ett exempel på hur det kan se ut när man har sköj på krogen."

Har haft en fantastisk sköjerihelg med Em. Förfest, krog, efterfest två av tre kvällar och nätter. Lönnmördaren och stars n bars. Luffande på soffa, tjosan, dans och mellan varven väldigt svaga nerver. Minsta lilla oljud och man befinner sig tre meter upp i luften. Hungern och skrik från magarna efter torsdagsnattens bravader ledde oss ut på stan, på jakt efter det perfekta afterwork-bufféstället. Hittade en italiensk sylta. "Ni kan sitta där i baren", lät servitören meddela. Precis bredvid stod buffén uppställd. Jag såg genast framför mig hur människor skulle buffa oss i ryggen hela tiden för att roffa åt sig maten. "Nej" sa jag till Em. "Nej vi är nog lite för nervösa för det här", sa Em till servitören. Han såg lättad ut när vi gick.
Annars är ju Stars n Bars ett fantastiskt ställe. Knappast för gemytet. Det existerar nämligen inte. Snarare med tanke på vilken brokig skara som samlas där. Helt rough och sjukt vilda western. En uppsamlingsplats för de som desperat vill hälla i sig sista bärsen. Träffade en snubbe där en gång som påstod att han skurit halsen av sin fru. När jag frågade varför svarade han bara att hon förtjänade det.

Nu är man nästan helt pank. Det går inte att skylla på någon än en själv. Men se roulit de var det.

Försmak på en halvlyckad fyrtio-årsdag.

Drömde otroligt märkligt i morse. Massor med folk som firade mig. Jag fyllde fyrtio. Det var ett par ex där. De gav mig presenter. Annars såg det mest ut som de ville klösa ögonen ur varandra. Jag var ihop med nån donna som jag glömde bort namnet på hela tiden. Hon sög av mig, sen knullade vi inlåsta i ett rum med konstiga tapeter. Sen glömde jag bort henne. Fick mer presenter av exen. När jag kom på att jag var ihop med den där tjejen var hon försvunnen. Jag letade och hittade henne i en garderob. Hon grät och sa att jag var ett svin. Jag sa till henne att jag var glömsk. Sen var hon borta.
Vid halvåtta gick alla vidare till en annan fest. Ingen ville berätta var de skulle. De sa att jag inte var bjuden. Jag blev kvar i det där stora huset. Ensam, ensam, ensam.

Hoppas min kommande fyrtio-årsdag blir trevligare.

Under ytan

Befinner mig i nåt slags lågvatten här. Slamkryparna nafsar mig i hälarna. Undervattensdjuren snirklar runt mina vader. Jag trasslar in mig alger och bränner mig på maneter. Troligast är det en eftereffekt av två hårda kvällar och nätter på raken. Så kan det gå när man sköjar till det.
Eller som Esset, min gamle kompis brukade sjunga "Ohh här står man ankeldjupt i arselklafs. Det är inte så roligt precis."

Nåväl, thats it. Tror jag lägger mig framför tv:n och tittar på så ska det låta... eller nåt annat nervöst lekprogram.
Eller som farsan brukade säga: "Det blir inte roligare än så här!"

your'e just like an angel

your skin makes me cry

Vingslag i rummet.

Vaknade igår morse av fladdrande vingslag i rummet. I mitt sömndruckna sinne trodde jag att det var en jättefjäril. När jag satte mig upp förstod jag att det var en fågel. En liten fågel som hade pressat sig in i fönsterspringan som inte var öppen mer än tre centimeter. Skräckslagen såklart. Flög från fönster till fönster. Knackade med näbben mot fönsterglasen och kvittrade ihärdigt. Försökte ta sig ut till sina kompisar. Jag fick upp två fönster. Den satte sig i en krukväxt och tittade på mig med en blick som sa: Tack ska du ha kompis. Sen flög han ut till sina vänner igen.

I morse vaknade jag halvsex. Efter fyra timmar sömn och utan fågel i rummet. Skulle inte gå upp förrän åtta. Somnade inte om. Tänkte på krig, död, förintelse, rostbröd, hungriga läppar och regnvåta gator. Läste, gick upp och rökte, försökte somna om, gick upp och rökte, tänkte på Reinfeldts oranga slips, leende ögon, de nyfunna grå hårstråna i mitt skägg, min farsa i en sjukhussäng, frostiga gräsmattor. Gick upp och rökte. Somna om tio i åtta. Gick upp klockan åtta.

Odontologen och Halta Lotta.

Vi var på Odontologen idag. Min brukare och jag. Det är den bästa utflykten man kan göra med honom. Det händer typ tre-fyra ggr om året. Han hamnar i tandläkarstolen och jag kan gå ut och dricka kaffe och cigga i en dryg halvtimme. Idag hittade jag en mur i solen helt avskilt från allmänheten. Det var svårt att avgöra om det var vår eller höst (bröst höll jag på att skriva) om man bortsåg från de näckande träden. En bra stund. Dock slog en tanke mig. Under de här fem åren jag jobbat hos honom och vi har åkt hit och jag suttit där med min kaffe och cigg har jag alltid passat på att ringa donnan jag varit ihop med för tillfället. Det kunde jag ju inte nu. Kändes lite... kunde ju alltid ringt morsan istället, men det kändes inte riktigt som samma sak.

Tar en öl på halta lotta. Brukar göra det ibland från eftersom det ligger på vägen hem från jobbet och där jag byter spårvagn. Har egentligen aldrig gillat det där stället. Svårt att sätta fingret på. Tycker det är lite bonnigt på ett ocharmigt vis. Sen att de har garderob mellan varven på en kvartetskrog känns fånigt.
En gång när jag var här för massa år sen stötte en tanig kille till mig, av olyckshändelse såklart, när jag kom gående med mina nyköpta bärs. Vid bordet framför mig satt ett gäng enormt biffiga och stora killar. Alla med rakade skallar. Vid knuffen i min rygg hann jag tänka: helvete! Sen gungade jag ölen i takt med rörelsen så inget skulle skvimpa ut. Det funkade inget vidare. Ölen for ut över en av grabbarnas bakre hälft av skallen. Det rann ner i nacken och fortsatte rinna vidare längs ryggen innanför munktröjan. Axlarna var också helt dyngsura. NEEEEEJJJ! vrålade han. Allright nu är man köttfärs tänkte jag. Jag försökte se kall ut när han sen stod mitt emot mig och droppade som en blöt nakenhund. "Ber om ursäkt" sa jag. "Det var nån jävla tomte som stötte till mig, jag är ledsen". Han stod och stirrade på mig ett tag sen sa han att det var lugnt. Jag pep därifrån i våld och gick och satte mig hos mitt sällskap.

Jag är trött. Sömnen är inte så högprioriterad just nu. Trötthet på grund av sömnbrist har aldrig stört mig nämnvärt. Om man inte har något viktigt att utföra dagen efter. Trött och lycklig kan vara en fantastisk kombination. Det kanske jag inte är just nu, lycklig alltså. Det är mycket värre att vara riktigt jävla hungrig. På mat, kärlek eller sex.

Kärlekshomage

There's a lady on the hillside.
Probably most beautyful
on the eastside...
100% certainly if you ask me.

Pistolhomage

Jag har repat idag. Kan vara det bästa repet hitills. Dessutom gjorde vi en gastlåt. Bara en sån sak. Fina toner och fin stämning i replokalen. Vi använder ordet fint väldigt flitigt i det det där rummet för att beskriva toner, verser, bryggor, komp osv. Sången och rösten höll hela repet igenom trots att vi inte repat på två månader. Trots att mängder av alkohol och cigarettrök passerat stämband, lungor och andra organ den sista tiden. Är enormt glad att jag har fått den röst jag har. Ibland vrålar jag till argt (när musiken tillåter). Mycket bättre än på öppen gata ståendes mitt emot någon annan människa. Det är hur som helst en ära att få spela med så begåvade musiker. Dessutom är det den bästa tanketvätten som jag hittt, att repa när allt funkar. Jag behöver det eftersom jag tänker hela tiden för tillfället. En tre timmars semester från att promenera genom skärseld efter skärseld....

Det är skillnad på att brinna och brännas.

With your life.

I can't hurt nobody
when I'm in this pain.
Cause when they turn out the lights the nightmare begins.
Can't wait another day
And a lonely year.
If nothing else
I will die in here.

Ur "with your life" - TANK

Alla helgonas dag

Allahelgona. Vi ska besöka mormor och morfars grav. 90 respektive 100 år. Okej ålder. Saknade ändå. Blir sorgsen när iag tänker på de som dör innan livet är färdigt.

Igår satt jag och syrran och nattsuddade i köket. Plötsligt kommer morsan ut ur köket. "Vad gör ni? Varför går ni inte och lägger er. Ni är vuxna människor. Har ni inget konsekvenstänkande?"
Kanske... kanske inte...

För övrigt stal hon mitt hjärta. Inte hon eller hon eller hon, men hon.

Jag sitter på den där krogen, på den där stolen som har avtryck av mitt beniga arsle sen tio år tillbaka. Där man har varit kär eller olycklig eller inget dera. Vet inte varför jag återvänder hit ibland. Har ju redan konstaterat att det är en död epok. Jag kan vara av självplågande natur. Lets hope not. Minnen är enormt viktigt för mig. Har blivit grymt nostalgisk med tiden. För tillfället tittar jag kanske mer bakåt än framåt. Reflektion kan vara det mest osexiga som finns i dagens samhälle. Benar ut och bearbetar. Rensar och svettas ut. Vet i fan. Måste man alltid veta?

Har handlat f-present till min brorsdotter. Fantastiskt tacksam ålder att handla presenter åt, så länge man inte går och köper en brödrost eller en virkad duk.

Ska strax hem och äta lax. Eller om det var brax. Osäker. Potatis skulle vi ha till. Och vitt vin. Morsan är här. Efteråt hade jag gärna gått på krog för att efteråt somnat i sked hos henne som jag inte har.

Kan vara det mest ostrukturerade inlägg jag skrivit. Kan tänkas vara för att jag provar att tänka med stortån just nu. Tack Herr Stortå, ditt jävla svin!

Breakfast 08:20 AM

Ill eat your pussy
for breakfast.
Taste like pineapple
and honey.
I suck your breasts
as the morningsun
hits your left eye.
I grab your ass and
we fuck right there on
the breakfasttable.
The whole street rocks.

Afterwards...
We drink coffe
naked.
Watchin the birds
flying from one tree
to another.
We share a fag
as the same sun hits
your right eye.

J.E nov-2011

Har inte knullat på ett tag...
det kanske skiner igenom...

My home is where my heart is...

...and my heart is not at home.

Trainstationlove

I’ve got a flask inside my pocket
we can share it on the train.
If you promise to stay conscious
I will try and do the same.

forever and ever

This can not be the endeavour of a broken heart
Miss you forever and ever if you should fall apart

Now all seem to be gone
All things that you rely on

I'd miss you forever and ever if you should fall apart
Can't stay forever together in obstructive lie

Now all seem to be gone
All things that you rely on
You can ever undo
Because you felt you "had to"

"forever and ever" - Mew

En rapport om ett allmänt tillstånd på Helleforsgatan 5C

Det såg ut som inbördeskrig här innan. Ifyllnad av mitt allmäna tillstånd. Disk, strumpor på golvet, ölburkar på diskbänken, tobak på golvet... Nu är allt skinande blankt. Om man tittar sig omkring ser det ut som jag mår bra igen. Saker är inte alltid vad det ser ut att vara.
Krogrunda på den långa gatan igår. På nian återfanns ett gubbgäng som diskuterade huruvida Arsenal fotbollslag bestod av bögar eller ej. Kände hur blodet började rinna uut genom mina öron. På sejdeln var vädret lite bättre. På Lönnmördaren var det burleskshow. Cylinderhattar, 30 lager smink, frackar, Alabama song och falsksång. Draperier längs alla fönster och en knackning på dörren för att vakten skulle öppna. 150 bagis för att få komma in på ett ställe där man har slösat bort en årslön. Jag och Em fick komma in gratis. Tjosan, ölen förrädiskt god, bara glada miner. En homosexeuell spårvagnschafför bjöd upp mig att dansa. Jag nöjde mig dock att vicka lite på höfterna. Jag blev kysst. En blöt på handen. En blötare i nacken. Synd att man inte är bög tänkte jag, men kanske kan bli? Em trodde att han tyckte jag var sexig på grund av min enorma manlighet. Jasså? Jasså? tror du det?

Nu... Minnerna finns. Finns inte ett litet skrymsle i denna stad där man inte hållit hand, skrattat, pratat, kramats, hånglat... eller grälat. Minnerna finns. Dom är många. Dom gör ont.Vissa värmer. Vissa smakar arsenik. Hade gärna varit en eremit om det inte vore för den där ensamheten som våldtar mig. Den kan utan förvarning komma över mig när jag diskar eller vänder på mig i sängen.

Är det? Är det? Är det? Ja men jag vet inte!

Jag vet inte... Jag tycker det kliar på hela kroppen. Och sticker i hela kroppen. Det kittlar i organen och sprattlar i benen...

Vad är det frågan om?
Vafalls?!?!?

Har jag ätit för mycket kött? Har jag druckit för lite rött?
Är det längtan efter löve i min kropp? Är det saknad av blod som rusar till min snopp?
Är det för varmt väder för så här mycket kläder?
Är det hon som kuckelikurar i mitt blod? Är det min lek med tanken att dränka sig i närmsta flod?
Är mitt hår för tunt? Eller mitt huvud för runt?
Är det för att radion alltid spelar den där bedrövliga låten?
Eller för att jag, efter 39 år fortfarande inte funnit gråten?
Är det för att kärleken kommer och går. Först med öppen famn och sen i slutet med stängda lår?
Är det för att kärleken kom och gick?
Inget kvar, och det här är allt man fick?
Är det? Är det? Är det?
Ja... jag vet inte.

Ställ mig på ett berg.
Så jag får skrika mina lungor rena.

I could have walked a thousand miles just for one of your smiles.

Johan, kärlekskrank på morgonkvisten.

Robert Smith sa i en intervju när han just hade fyllt fyrtio, att han var lycklig för första gången i sitt liv. Han hade träffat den stora kärleken.

Girlie, woman, löve, honeybunny, baby, just bring me some love.

In her heart where the sadness grows

I'd operate with this knife.
And cut a big fat giant hole
to fill with gold and light.

Något har hänt.

Duggregn och totalt jävla mörker. Gatulampor är släckta. Det här kan vara den mörkaste dag som gud har skapat. Jag sitter vid ett fönster. Människor går förbi. Fula, smala, vackra, feta. Jag har min kupa på mig. Den saknar visir. Tvingen är åtskruvad strax ovanför vänstra örat. Tankarna studsar runt i skallen hur dom vill.

Jag tänker mycket. På hur saker har varit genom åren. Jag tänker på den ilskan som har varit lagrad i min kropp. På hur mycket jag har förlorat och hur många människor jag skrämt iväg med mina vredesutbrott. Jag tänker på mina fyllespel och hur jävla väck och redlös jag har varit och dagen efter inte kommit ihåg vad man har spytt ur sig för dryg och elakheter. Och dessutom haft svårt att tro på att något sådant skulle kunnat komma ut ur min mun. Idag äcklar det mig. Det gör ont att tänka på. Kanske det är därför jag nu för tiden nästan aldrig blir red-redlös längre. När jag ser andra par stå och skrika på varann är det inte långt ifrån att det vänder sig i magen på mig. Jag ryser när folk skriker och om någon skriker på mig formas jag till ett frågetecken. Jag har fått nog helt enkelt. Jag talar ju från egen erfarenhet.
Känns ändock smått overkligt att tänka på att man har gått runt och varit arg i typ trettio år. Något har hänt. Ilskan verkar inte lagras i min kropp längre. Tror jag har blivit bättre på att säga till eller fråga direkt om jag blivit sårad över något som någon har sagt. Hur som helst känns det skönt. Som att bli botad från någon tärande sjukdom. Visst fan kan jag bli arg fortfarande, men inte på det sättet och visst fan blir jag gärna full fortfarande, men jag är inte road av att vakna under ett köksbord bland massa människoben med en uppdrucken jägermeister flaska i handen medan andra sitter och äter frukost. Vilket faktiskt har hänt.

Tror jag har blivit äldre. Nej, det vet jag ju. Men jag känner mig mognare och en aning visare... och jag tackar inte nej.

Hur som haver... Jag har skurit ett hål i min kupa. Jag går ut och tager en cigarett. Jag hade kunnat tänka mig att kyssa en vacker kvinnas läppar exakt nu, men det är en annan historia.

Ett hål i gatan II eller en grav i asfalten.

Jag vaknade halvåtta i morse. De sågade i gatan. Ljudet var helt öronbedövande. Jag gick upp och rökte i kalingarna och beskådade. Hålet hade formen av en grav. Undrade vem de skulle begrava.

När jag somnat om drömde jag att det var mig de begravde. Jag föreföll ganska lättad och ingen av människorna som stod runt omkring verkade särskilt ledsna. Snarare otåliga att få sörpla i sig begravningskaffet.
Nån slängde ner en död pelargonia. Någon annan slängde ner en tom kattmatsburk. En tredje slängde ner ett bildäck. Sen följde en flod av gamla håliga trosor, en trasig sko, ett bananskal och en soppåse. Sist kom en tom ölburk. Någon avslutade det hela genom att dra ner gylfen och pissa på gravstenen. Gatuarbetarna gick på lunch. Folk försvann. Ensamheten tog vid. Precis som i det verkliga livet.
Väckarklockan ringde. Den var nio. Dags att gå till jobbet. Kändes fan så mycket jobbigare att gå upp än att lägga sig i ett hål i gatan.

Ett hål i gatan och ett i själen.

Dom gräver ett hål i gatan. Utanför syrrans köksfönster. DOM jävlarna. Sen står DOM och tittar på hålet. Sen gräver DOM igen hålet och står och tittar. Nu gick DOM på lunch.

Jag var ute och promenerade igår. I gamla nejder och på kyrkogårdar. Satt på bänkar och rökte cigaretter. Det är något visst med söndagar. Promenerande par överallt. Med eller utan barnvagnar. Jag gick och tog en kaffe på Halta Lotta. Nästan uteslutande ätande par överallt. Jag var den enda enstöringen på hela stället. Par som skrattade. Par som höll varann i handen. Par som smekte varann på organen, eller kanske inte... Par som slutat prata med varann för längesen och som delar såsen till potatisen och som delar notan. Broderligt. Systerligt. För att sedan resa sig och gå därifrån under tystnad. Tystnaden är det enda de tar med sig. Dom har delat den lika. Precis som med såsen och notan. Fuck, jag har varit där... och jag längtar inte tillbaka.

Nu är DOM jävlarna tillbaka från sin lunch. Tro det eller ej, men nu börjar DOM fan gräva upp samma hål i gatan igen. Vad har den stackars gatan gjort DOM för ont? Jag bara undrar.

Rosa villan

Det brukade ligga ett rosa trähus från början av 1900-talet här. Råkar veta det eftersom jag bodde där i fem år. Nu är det rivet som sagt och ersatt av tegelklumpen på bilden. Huset hade tre lägenheter. En stor femma som beboddes av en smått nervös människa som bankade i elementen om man var för högljudd, vilket jag efter hans mått nästan var jämt.
En gång när jag hade kräftskiva såg vi hur någon stod och tände och släckte en lampa i vardagsrumsfönstret. Det var min smått neurotiska granne. Inte nog med det, han stod dessutom där helt näck, förutom en vit virkad basker på huvudet. Fullt normalt. Speciell granne du har Johan, tyckte mina vänner.
Mitt emot bodde en 74-årig periodare vid namn Rune. Den sannaste misantrop jag träffat. De flesta var skojare, typer, lurendrejare och staketrävar(?) i hans ögon. Han var gammal murare och flaggstångsmålare. Hans suparperioder var hårda. Brak och dunsar hördes där innefrån. När man knackade på och öppnade hans dörr för att kolla läget låg urdruckna flaskor och omkullvälta blomkrukor överallt. När man tittade in vardagsrummet låg han och snarkade med min katt i famnen. En människa med större hand med djur har jag heller aldrig träffat. Han föredrog djur framför människor.
När han kom ut ur sina suparperioder gick han milslånga promenader och lyfte skrot. Han hade en kropp som en muskulös trettioåring. Han blev automatiskt skygg för människor när han var nykter. Ett par gånger i veckan knackade det på min dörr. När jag öppnade var han redan borta. På golvet kunde det stå stora kastruller eller fat med biffar, potatis, skyer, falukorv, stroganof. Välagade, välsmakande gubbrätter. Han hade svårt att äta när han var nykter. Ibland när jag öppnade stod min katt där och tittade på mig med stora ögon. "Han vill in till dig", sa Rune med blicken bortvänd. Sen smällde han igen sin dörr och försvann. Vi hade delad vårdnad för katten.
Själv bodde jag i en tvåa med tvättställ i sovrummet. Tvättstället tjänstgjorde som urinoar eftersom den delade toalletten låg i svalen.
Rosa villan som vi kallade den var lite
som kåken 34:an i låten med samma namn. Skamfilad, blåstbiten, lite ledsen i "lacken", men den hade en sjuhelvetes själ och charm. Och när jag tittar på tegelshabraket på bilden känns det lite sorgligt att rosa villan gick samma öde till mötes som kåken 34an.

Kunde inte beskrivit läget bättre själv (faktiskt)

I can't sleep because my bed's on fire
I can't cope for another hour, oh no
I'm tired of being tired
I can't sleep because my bed's on fire
I stay awake until the morning hour - indifferent
I'm running out of desire

To face another day in the city on my own
Although I am surrounded I carry this stone
It owns the weight of the world, but still it can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
They're always creeping up from behind

A tank of water floats above the fire
I try to reach it but the flames grow higher and higher
Until I'm out of desire
I can't sleep because my bed's on fire
I stay awake until the morning hour - indifferent
So tired of being tired

Well I wanna face another day in the city on my own
Although I'm in a safe place I can't remove this stone
It owns the weight of the world, but still it can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
Their always creeping up on me

The weight of the world, a solution can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
They're always creeping up from behind

Johnossi - Bed on fire

It takes two to tangle.

Jag har sovit tre timmar i natt. Jag går omkring på små svampiga moln. Tankeverksamheten är slö. Nåväl, sömn är överskattat. Precis som det är att somna eller att vakna upp ensam.

Det är skönt att vara ensam, men inte lika roligt när man är det.

Jag tänker på henne ofta. Miss Deluxe, hon med ett grönt och ett blått öga.

This is my mouth. Kissin your feets, your eyes, your brain, your ass, your mouth, your breasts. Kissin your fears and demons away forever.

This is my nose, sniffin your cunt, your bellybutton and your hair in the back of your neck.

This is my good eye watchin you sway naked in the moonlight.

Bates motel och halvdeppig resturang.

Sitter på en grekisk sylta vid kungstorget. En grekeria. Tittar ut över ett dött blött torg. Det hela ser lagom deppigt ut på något vis. Syrran och jag satt här. Sen kom hennes böy. De skulle på bio Jag blev kvar med min halvdruckna öl. Par går på bio. Singlar dricker öl, köper 3-pack fryspizzor och sover ensamma på nätterna. För det mesta. Njae... eller inte. Jag fick följa med på bion om jag ville. Då hade jag dock som krav att jag skulle sitta i mitten och ljudligt prassla med godispåsen, tugga baconsvål (vilket jag aldrig smakat) med öppen käft och hysha till dem om de stör mig i filmen.
Igår fick jag och syrran den briljanta iden att gå och ta en öl på Apple hotel i munkebäck. Hon har aldrig varit där trots att hon har bott i området i åtta år. Hade dessutom hört av en snirkelmustaschprydd kompis att det skulle finnas en hotellbar i källaren med ångestladdad 70-talsinteriör. Den existerade såklart inte. Istället tog vi en bärs i matsalen. Klockan var middagsdags. Folket vällde in in till buffen. Publiken var knappast de slipsklädda. Det var mjukisbyxor och crocks. Hängmagar, immiga glasögon. Portionerna som togs var nåt i hästväg. Folk låg och sov överallt i foajens soffor. Som en campingplats, fast inomhus. På innergården fanns en pool som kunde varit rekvesita i en skräckfilm. Omgiven av tvåvåningsannex, the american style. Sjuk ångest hela stället. Vi nöjde oss med en bärs. Sen blev det pizza och Fasadklättraren.

Har tillslut växt ur min sammetskavaj som jag köpte 1995. Den spänner över axlar och armar så man blir galen. Eftersom jag aldrig växte till mig i tonåren har jag äntligen gjort det vid 39 års ålder. Fantastiskt.

I throwed attention...

...she throwed an ashtray.

En lägesrapport.

Huvudet bränner. Kinderna hettar. En tving har skruvats åt en bit strax ovanför vänstra örat.. händerna darrar. Den stenhårda uppblåsta fläskfilemagen är platt. Punka.

Någon frågade mig om jag var trött. Fan, ser jag så trött ut. Tyckte nämligen jag såg sjukt pigg ut när jag tittade mig i spegeln. Jesus han skulle bara veta...

Snart ska det bli roligare här. Jag lovar. Ska berätta en runkstory.

Ångest, megaångest och ensamhet

Har totalångest idag. Över allt. Mår fruktansvärt. Jag har svårt att sitta still. Rastlös. Jag skakar och fryser. En och en annan panikattack ploppar upp då och då. Med jämna mellanrum. Jag stod precis och läste på ett rispaket hur man kokar ris. I fem minuter. Jag förstod inte. Har för mig att jag har kokat ris nån gång innan. Det har varit för mycket vansinne. För mycket lek med elden. På fler än ett sätt. Själen kan vara på väg att brinna upp. Jag har botat min ensamhet med promenader och öl. Men det botar bara en stund, sen knackar ensamheten trofast på dörren igen. Ensamhet kombinerat med tid är bedrövligt. För tiden finns där hela tiden. Rinner seg som sirap längs köksväggarna. Mina krav på introverta ensamhetsstunder rann av mig för några år sen... det enda jag undrar nu är om jag skattar tvåsamhet så högt, varför har jag inte vårdat den bättre?

Läste lite här och där i min blogg igår. Såg ut som jag hade ett mer tjosan och fräsigare liv då. Kan mer handla om att jag bara skrivit ner de dagarna det tedde sig så och utelämnat resten.

Kärleksvisa av Allan Edwall

Som dagg och honung är din ljuva mund
som rosor doftar du i junilund
och lik en duva så vit och ren
är kärleken, är kärleken.

Men svart som natten är en trolös vän
och kall som is är saknaden
och ensamheten är arm och grå
att vänta på, att vänta på.

Men nu är kärlekens ljuva stund
när jag får kyssa din varma mund
och morgondagen med sorg och gråt
vi skratta åt, vi skratta åt.

Horrible dicto.

Jag nosar helvetet i röven. Jag knyter näven och stoppar in den där solens strålar aldrig hittar in. Sorgen bor alldeles bakom hörnet. Min kropp tömdes på tårar 1976. När jag blir led på att gå i cirklar går jag i åttor. Sen måste jag stanna upp. Jag sätter mig i den brinnande sanden. Tittar rakt in i dina. De är oemotståndliga. Vackrare än vilken kungasal eller regnbåge som helst. 99 karat. Dom är blöta...

Jag öppnar upp ett fönster. Glimrande stoft rasar ner från en sargad himmel. Gud, gråter han? Satan, flabbar han?

Jag stänger fönstret. Omfamnad av den likbleka ensamheten. Upphånglad av den sotsvarta saknaden. Allt ska nog blir bra en dag.
Sen somnar jag i fosterställning på hallgolvet.

Skål och åttan.

Tager en bier på skål. Här har man haft mycket sköj tänker den numera något mer resignerade 39 åriga mannen. Glädje, sorg, gräl, skratt, upptåg, möten, flingar, kärlek. En och en annan spya över räckets uteservering när man inte hann in på toaletten. En epok på flera år. Det känns som en svunnen tid. Och det är det väl. Troligt är att andra har tagit vid. Frågan är hur fan man orkade.

Tänkte på en helt annan sak. Då när jag var 14 bast. Vi hade flyttat till Växjö. Jag hade börjat åttan där. Allt startade fel. Morsan och farsan insisterade på att följa med till skolans första dag trots mina vilda protester. Har frågat morsan ett antal gånger efteråt hur dom tänkte.... "Hemskt" brukar hon säga "hur tänkte vi?"
Minns när de stängde dörren och gick. Eftersom det stod "blyg tönt" i pannan på mig gjorde läraren troligtvis ett halvhjärtat försök att mildra upp situationen genom att spela hygglig kille.
"Vad är det nu ni brukar kalla skolans matsal i Göteborg igen?"
Jag ville dö, milt sagt, men sa väldigt tyst med en klump stor som en medecinboll i halsen.
"Bamba..."
"Vad sa du?", sa den skäggklädde glasögonprydda pajasen framför mig. Som dessutom hette Gunnar.
"Bamba", försökte jag igen.
"Ja just det", sa han med kraftig och exalterad stämma. "BAMSE!!!!"
Asgarvet bredde ut sig i klassrummet. Det satt bara en solmogen knallröd tomat mitt i klassrummet som inte drog på smilbanden. En svettig period hade precis börjat.

Det är tufft att växa upp. Vare sig det är i klassrummet eller i baren på nån krog.

Tja... sova kan man väl göra i ett annat liv där allt är fult och svart och där månen har dränkt sig och solen har brunnit ut och kärlek är något som har gått och hängt sig och kistlocken är igenspikade för alltid.

I göteborg heter alla Glenn.

Jag var på hockey igår. För första gången i mitt vuxna liv. Frölunda - Djurgården. Fantastisk känsla att göra helt nya saker vid 39 års ålder. Även fast det bara handlar om hockey. Flög ju för första gången för två år sen. Om du inte flugit förr så kan det beskrivas som att åka rymdraket. Vågrätt(Och för er som har flugit så har ni ju rymdresan kvar). Fantastiskt och skrämmande och just helt nytt. Bungyjumpingen och bergsklättringen upp för mount everest lämnar jag dock över till nån annan. Någon måtta får det ju vara på actionen. Jag är ju ingen entummad Göran Kropp!
Hur som haver (i Göran Kropps entummade kropp... christ!) så var hockey en sköj upplevelse. Lite som ett familjärt jippo. Körv, öl i plastmuggar, en dj som vrölar: "Kom igen nu reser vi oss alla och applåderar för frölunda. En enormt energisk hejarklack. Driven av en ännu mer energisk hejarklacksledare i glamrocksutstyrsel (som hade missat en spelning med The Darkness.): röda leopardtights, svartfärgat pasch, megauringat linne, bandana. I pauserna går supporter till lag och motståndarlag ut och röker tillsammans. Familjärt. Folk över lag ser jävlit risiga och räliga ut. Estetik återfinnes på andra arenor.
En stund innan vi gick på matchen tog jag och syrran och hennes kille en bärs på en närliggande krog. De bedyrade för mig hur "frendly" stämning det är på hockeymatcher jämfört fotboll. Här finns minsann inga huligantendenser. När vi sen var på väg in på scandinavium, mitt i trängseln, vände jag mig och tittade på något bakom min axel. När jag sen vände min skalle i fötternas riktning Igen slog jag huvudet i något. En stolpe? Det kändes så, men det fanns ingen stolpe där. Jag såg hur syrrans kille sprang iväg. Sen stod jag där och undrade vad fan det var frågan om. Han kom tillbaka med något i handen. En "mjuk puck". Det visade sig att det var en djurgårdare som hade skickat in den i folksamlingen och den träffar naturligtvis hockeygröngölingen i pannan. En neutralt svartklädd sådan också. Ingen halsduk, ingen matchtröja. Bara nyfikenheten i behåll.
Pucken är numera ett givet ölglasunderlägg.

Landala torg kl.11:26

Jaha? Hörru Nisse-Pisse Päronpung, are you talking to me?

En till åtta öl.

Bakfull, hängig, trött. En öl med syrran igår, blev istället åtta eller fler. Ölen var helt enkelt mycket godare än vad man trodde den skulle vara, men se sköjigt var det. Vi träffade en snubbe igår som jag under lång tid alltid tyckt var dryg. Vi har liksom aldrig dragit jämt. De sista gångerna jag träffat honom har jag dock upplevt honom som trevligare. Han har väl blivit äldre har jag tänkt. Han satte sig bredvid oss och tog några bärs. En av diskussionen handlade om bamse, tintin och asterix. Jag sa att jag tyckte om tintin bäst. Då blev det mothugg. Allt för att det aldrig figiuerar några kvinnor i tintinalbumen. Kändes lite överdrivet politiskt korrekt kan jag tycka. När jag sen berättade att jag ogillade övervåldet i asterix, att det skulle vara helt i sin ordning att man står och hoppar på någons huvud typ tretton ggr, som faktiskt förekommer i en sen,blev det mothugg igen. Jag hävdade att det också sker i verkligheten (inte pga asterix), då ville han inte prata med mig mer. Han pratade med syrran istället. Så fort jag sa något vände han ryggen till. När sen syrran vände sig mot mig för att fråga när vagnen hem gick, blev han förbannad för att hon hade avbrutit honom. Ni vill inte diskutera med mig, sa han ilsket och reste sig och försvann från krogen.
Hyfsat uppsvullet självego. Patetiskt.
Åkte hem med en svarttaxi. Han hette Hassan. Han var utbildad massör och bilförsäljare. Jag sa att han hade en fin bil. Då ville han sälja den till mig. Avbetalningsplan, 4000/mån. Jag frågade om det var risk för att få några skott i knäskålarna om man hamnade efter med betalningen.
Om jag behövde massage skulle jag ringa. Om jag behövde få ryggen utsträckt skulle jag ringa. Hassan - handlingens man.

Nåväl, nästa man till slakt... Som man bäddar vänder man oftast liten tuva, om och om igen.
Minnerna av vad som har varit gör ont ibland. Slår ner som blixtar rakt i skallen.

Söndagsfakta

Det finns enligt hitta .se 1111st Göran Persson i Sverige...

...men bara en Johan Ernerot.

Tack och lov. Det känns mer än tillräckligt.

Smörrebröd i helvetet.

Jippi! Loket är tillbaka i bingolotto. Med samma mustasch, fast uppbyggd på andra mustash-hår. Med lite repigare glasögon och några centimeter oxfile extra runt midjan. Med samma bländande leende. Loket - snubben som vet i vilket landskap varenda liten småort hör hemma. Jag saknar ord. Yeahhh...

Annars är Rickard Sjöberg den sista personen jag skulle kunna tänka mig att ta en bärs med. Troligtvis dricker han bara mjölk. Kan inte tänka mig någon vidrigare människa. Sektkristen, överpräktig, skenhelig (med tanke på att han är programledare för en spelpengamaskin). Med ett helt ofattbart plastigt, falskt, påklistrat smil.
Tycker han kan duka upp ett smörrebrödsbord i helvetet och bjuda in resten av tv-kanalernas programledare som leder alla lekprogram. Sen kan dom stanna där. Länge. Det är slut nu. Färdiglekt om man säger så.

Mycket krossade busskurer i morse. Tonåringarna har haft en lyckad kväll. Själv fyller jag fyrtio nästa år. Ibland kan man få en känsla av det skiner igenom. TV-snack och bitterhet.

Da da da på lilla resturangen i samhällsjävlet.

Sitter på lilla resturangen och tar en kaffe. Fick den till personalpris i ett glas för tolv kronor. Hade det varit en kaffekopp hade det blivit tjugoen kronor lät  han meddela. Saken var biff. Bakom mig har jag en enormt dampig unge som slår alla rekord. Hon hoppar på stället och vrålar da da da da. Om och om igen. Föräldrarna skrattar och fyller i. Det maler sig in i min hjärna. Trummhinnernas vax kryper långt in för att slippa delta. Det  totalsaboterar min lugna stund.
Framför mig har jag en alkis, vilket i och för sig inte är så ovanligt om man sitter på lilla resturangen. Han var tillfälligt arg för några minuter sen. Inte på en annan alkis som annars brukar vara fallet, utan vädret.
"De sa att det skulle bli varmt idag, de jävlarna. Vad får man? Ett förbannat regnhelvete! De där jävlarna bara ljuger och lurar oss hederliga människor. Nån borde åka upp dit och slakta hela jävla förbannade bunthelvetet."
Är väl inte själv helt dålig på att reta upp mig på samhällets dumheter mellan varven, men i det här fallet känns det inte riktigt som att det skulle vara en kupp utförd av samhället mot oss vanliga dödliga för att regnet öser ner och solen lyser med sin frånvaro... Sen undrar man ju såklart vilka det är som ska slaktas och var denna horibla plats "dit" ligger. Nu en bärs. Da da da.

Tömde mitt möblemang igår från vårt forna hem hos min forna tjej. Ingen rolig historia precis, men nu är det gjort. En del av grunkorna är magasinerade och resten intryckta i två olika förråd hos två olika vänner. Själv befinner jag mig i Torpa på syrrans soffa i vardagsrummet om någon nu skulle vilja mig något.
Jag tillhör numera kategorin ensamstående människor. Jag är fri att göra vad jag vill inom rimliga gränser inom staden allemansrätt utan att någon lägger sig och jag njuter av det... knappt ingenting.
Det där med tvåsamhet ligger mig varmt både om pung och hjärta även fast det verkar gå åt fanders varenda gång.

Satellit i hoodet.

Det ska tydligen braka ner en satellit från himlen i helgen. Om den inte bara brinner upp i stratton kan det finnas risk att delar landar i Östra Götaland. Risken att få ett hål i skallen är en på drygt tretusen. Inte så stor, ändock större än att vinna miljonvinst på triss eller att Gene Simmons ringer på ens dörr och frågar om man ska med ut på en bärs.
Hoppas det inte råder någon felkalkylering så att skräpet landar på andra lång. Tänkte just nämligen ta några bärs där ikväll.

Bara det inte knakar till.

Jag har känningar i nacken. Så där som det känns innan det säger knak. Om det säger knak så ligger man där orörlig. Minsta lilla rörelse så skriker eller kvider man. Smärtan är olidlig. Overklig. Jag jobbar. Det brukar bli sämre på jobbet. Det är bara att hoppas att det inte säger knaaaak.
Håller dessutom på att packa ner mina saker i lådor hemma hos min f.d. I vårat f.d. hem. Det känns inget vidare. Tack vare en shysst polare så får jag ställa upp lådorna på hans vind. Möblerna ska jag magasinera på söndag. Funderar på att dra ut dem på gården och tända eld på skiten, men jag är väl för fäst vid mina saker. Det kändes bättre att flytta in hos henne att flytta ut. Sakerna tappar sitt värde. Det är bara livlösa, döda grunkor.
Jag bor i syrrans vardagsrum med kassar med kläder och min dator. Min syster och jag funkar fint med varann. Det är ändå till att lyckas vid 39 års ålder, per definition: Ingen tjej, ingen bostad, bara ett jobb som man hatar.

Förutom att de snart plockar in alla uteserveringar som är typ den sorgligaste händelsen om året har jag börjat längta efter riktig höst och vinter. Det har nog nästan aldrig hänt.

Söndagscitat

Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher,
jag berättar den om Skon som klämmer.

Søren Kierkegaard

100% lekprogram och 80% idioter.

Ibland när jag är på dåligt humör och bitter brukar jag säga att 80% av mänskligheten är idioter. Med eller utan mig inräknad. Med fullständig rätt eller ej. Fast när man ser den här listan över vad som är populärast att se på TV undrar jag om inte mitt talesätt är berättigat. De fem översta programmen är lekprogram. Det tordes vara vad den gemena svensken helst ser... Kan inte se något av de programmen utan att springa och hämta spyhinken. Ståhej, tjoho, skrattsalvor och neurotisk hysteri. Jag kanske inte är gemen, men jag har varit i Gemen i Tyskland en gång på 90-talet...
Jag är inte bitter... jo kanske lite, men mest slutar jag aldrig förundras över mänskligheten...

1 1/2 vecka

Drömde en mardröm inatt. Att jag förlorade dig för alltid...

Trodde (lite naivt kanske) att vi skulle bli glada att se varandra igen. Prata och vilja träffa varann, försiktigt i liten skala. Sen börja om från scratch och när tiden skulle vara inne, flytta ihop igen.

Istället gav jag dig tillbaka nyckeln till vårat f.d. hem. Jag gick till höger. Hon gick rakt fram och försvann in i folkvimmlet.

Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
"Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!"
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.

Efter allt.

Jag jobbar helg. Rena självmordet. Splash och svindlande affärer. Igen. Min brukare sover sig igenom filmerna och jag är en sekund före i dialogen eftersom jag "hört" filmerna oräkneliga gånger.
Har sökt in på en it-teknikerutbildning. Ska göra förberedande tester på måndag.
Tjejen och jag har gjort slut. Det känns inget vidare. Jag har flyttat hem till syrran för tillfället. Känner mig totalförvirrad. Promenerade förbi redbergsplatsen och olskroken här om dagen. Det kändes i magen. Hur mycket bättre vi hade då. Längtar tillbaka dit. Till den tiden. Vi bodde där båda två, några hundra meter ifrån varann i varsin lägenhet innan vi flyttade ihop i majorna. Efter att vi flyttat ihop raserade allt långsamt. Vi förvandlades till något annat för varann. Det blev allt längre perioder mellan skratten och glädje. Kortare tid mellan grälen.
Ingen tjej, ingen lya och ett jobb man kan vara utan.
Jag promenerar mycket. Det går enklare att tänka då. Jag fotar mycket med en nyköpt kamera. Försöker lära mig bländare och exponeringstider. Jag dricker några bärs då och då. Det går enklare att sitta still då.

Kaffe och bloody mary

Jag sitter på bishops arm och super ner mig. Tänkte  börja i tid idag. Neeeej.... nu sköja jag allt till det.
Jag dricker en kaffe. Och om man gillar bryggkaffe som jag gör och inte vill dricka det hemma som en fattig pensionär så får man gå till krogen. Det finns nämligen knappt några fik som serverar vanligt brygg längre. Det kanske det gör, men det finns väldigt många som inte gör det. De står där med sina high-tech-automater och glänser, men i slutet smakar det ändock skit. Anyway, krogen har nästan alltid bryggkaffe. Nu vet vi det. Sen har ju krogen massa andra goa grejor. Det vi också.
Det satt en prålig tant här innan med massa bling bling på sig och drack en bloody mary. Frukost eller lunch antar jag. Det såg godare ut än man kunde tro om man ser till den tidiga timmen.

I övrigt har jag haft en enormt ensam helg. I fredags var det olidligt. Ville dricka öl med nån, bli full med nån, men nån var upptagen. Så jag gick ut och drack själv. Ringde och smsade. Men alla nån hade den goda smaken att inte svara. Med tanke på att jag var ganska full, bladig och blödig. Och såna människor är inte så givande att prata med om man är vid sina sinnens fulla bruk. Köpte hur som helst hem ett tio-pack 3,5or och fortsatte festen allena. Det var ungefär lika deppigt som det låter. Baksmällan var också deppig. Och verklig. Den fanns på riktigt. Igår tröstade jag mig med pizza till lunch och kebabtallrik till middag. Jag tittade på film i sex timmar.

Jag är lika fattig som en fattig pensionär denna månad. Det ska bli en utmaning att se om man klarar sig. En jävligt trist utmaning låter livsnjutaren hälsa.
Man kanske skulle ta en öl och fundera på saken?

Ett minimalistiskt glädjerikt inlägg.

Det känns som sommaren lämnar oss. Kallare på kvällarna och ibland kommer det en sån där kall vind som slickar en i ansiktet och smakar höst. Perioden mellan sommar och höst är den värsta ångesttiden om ni frågar mig, men det gör ni väl inte.

Märker att jag har svårt att komma på uppslag till inlägg här på bloggen emellanåt. Min existens ser inte ut som jag önskar för tillfället. Det kan ha stagnerat en aning. En rävsax.

Min brukare och jag pratar inte med varann. Min tjej och jag pratar inte med varann. Ibland pratar jag med mig själv, men för det mesta får jag inga svar...

Cement och öl

Ska köpa en kamera idag. Modellen finare. Sen ska jag krypa runt i buskarna och fota idioter och kackelackor.
I övrigt är vardagen ganska tung nu. Någon har hällt cement i mina skor och på nätterna drömmer jag om hästar som tar mig till stränder där allt vilar i ett oändligt skimmer och där vinet flödar som öl, som dom säger i dum dummare.
Har sett Timo Räser med göteborgssymfonikerna och deras kör. Det var väldigt lite "nothin else matter" känsla med stråkar. Arrangemangen var mera sparsmakade. Kan vara något av det vackraste jag hört.
Annars har jag haft en trevlig och glad kväll med Em. Ölet flödade som vin. Eller om det var tvärtom. Senare joinade syrran. Hon var omtänksam nog att spy ner badrummet. Är det fest så är det.

Nu gick solen i moln. Det kanske var fö att jag nös. Nu kom solen fram. Det kanske var för att jag nös igen.

Från 67 till 75 kilo.

Jag har käkat lunch på västerhus igen. Flottigt och gött.
Jag vägde mig igår för första gången på två år. Jag har gått upp åtta kilo sen dess. Magen mäter 96 centimeter i omkrets. Annars är jag lika smal och fit överallt som jag alltid varit. Nu så här efter lunch mäter magen nog några centimeter extra. Jag kan vara i farozonen för hjärt, sjärt och kärlsjukdomar. Jag skyller på att ämnesomsättningen har förändrats.
Ibland när jag och tjejen är ute och promenerar, oftast efter vi stoppat i oss något gött, och vi råkar gå förbi ett skyltfönster pekar jag på min mage. Den brukar se enorm ut. Hon brukar skratta. Jag med, men i hemlighet mår jag egentligen lite kasst över det ibland.

Uppdaterade programvaran i min telefon idag. Kan vara det sämsta jag har gjort. Gjorde backup på program och smslistor. Tyvärr raderade telefonen backup-programet, så nu sitter man där.

Längtade genast till tiden när man åkte skidor till skolan (vilket jag aldrig gjorde). När telefonerna hade sladd och nummerskiva. När man ännu inte hade kommit på att öl är bedrövligt gott. När magen fortfarande var platt. När man ringde på hemma hos sin kompis istället för att smsa innan man gick ut och pallade äpplen eller försökte bränna ner skolan.

Published with Blogger-droid v1.7.4

10-14 augusti.

Knegar. Titanic och Rädda meniga Ryan. Titanic-skeppet har vid det här laget 30 liv och de hittar alltid den där menlöse fan Ryan.
Själv har jag bara ett...liv alltså.

Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.

Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.

Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.

Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.

Fikade med morsan

Drack öl med broshan

Theres nothing like family.

Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.

Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.

Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Den eviga TV-vilan.

Vår tv pajade ihop igår. Det är förstås otroligt stressande. Förutom nyheter, dokumentärer och en och en annan hyfsad film som man vill se undrar jag genast hur man ska klara sig utan sappandet mellan idioter och idioter i idiotprogram efter idiotprogram. Mat för sitt hat, så att säga. Kan ju likaväl skänka bort soffan samtidigt eftersom den nu förlorar sin mening...
Den andra stressande aspekten är att den döda dumskrälleburken ska släpas ut ur lyan och köras iväg till tippen. Sen ska en ny idiotskrälleburk införskaffas. Hela detta projekt är nästan mer stressande än att tvn är svart och död. Av den anledning att det kanske tar ett tag innan det blir av. Fram till dess är man ju tv-lös.
Där jag stod igår och tryckte på on och off knappen och tvn förblev död tänkte jag: Aaahh, detta är tiden för kreativetet! Jag försökte med andra ord tänka positiv. Käckt!
Jag har precis varit inne på blocket och kollat. Folk skänker bort "tjock-tv:s" på rad. Det får bli till att hämta en sådan. Tjock-tv kan vara det mest efterblivna ord människan kommit på. Det finns egentligen bara ett fåtal anledningar till att ha en platt-tv. Den tar mindre plats och det går att skaffa dem i större modischanger. Visst, det kanske blir bättre bild. Tyvärr så tydlig att filmen ser ut som en nyhetssändning eller dokumentärfilm då filtren de lagt på filmen verkar försvinna. Nonsenet att den väger mindre är trams. Hur ofta bär man omkring på sin tv? Soffan eller det gamla skrivbordet väger kanske också ton. Kanske dags att skaffa plastmöbler. Sen kan man möblera om en gång i veckan.

Hade en tv en gång när jag flyttat till min första lya som ordagrant exploderade. Poff! sa det. Den slocknade, sen kom det en fet svart rökpelare från bakstycket av tvn. Den stod på näst intill alla dygnets timmar. Det kan ju ha varit en bidragande orsak.
Samma vecka dog dammsugaren när jag körde rally med den i vaedagsrummet. Poff! sa det där också. Ett dammoln steg ur gallret på ovansidan av dammsugaren.

Vill minnas att jag var både tv och dammsugarlös ett bra tag framöver. Jag skrev dikter om kvällarna istället.
Blev kreativ med andra ord.

Published with Blogger-droid v1.7.2

För tio år sedan satt man med platt mage och lyssnade på Bob hund Nu sitter man med fet buk och lyssnar på Dire straits.

Jag har numera 44 i skostorlek. Innan hade jag 43.
Det dyker upp vita och gråa hårstrån i skägget. Skägget är tjockare och håret på skallen tunnare. Näshåren sticker ut aggresivt ur näshålan. Håren dyker numera även upp i öronen. Detsamma gäller ögonbrynen. Vissa hårstrån blir drygt två centimeter långa.
Bröstvårtor och övrig hud har flyttat ner ett hack på kroppen.
Det gör ont i bröstvårtorna när bussarna skakar sig fram på göteborgs spruckna och håliga gator.
Visdomständer, knivar i bröstet, sköra leder.
Och så buken, hård som en nypumpad fotboll efter fläskfilen med pommes och bearneise. Gubbkula.
Annars i god vigör.

Tio år går fort.
Det här är bara början på den utdragna förrutnelsen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Kiss-text-analytikern analyserar djupgående analt.

Vi lyssnar på Kiss live-skiva "Alive 1" under rökpauserna idag på jobbet. Det känns som typ nittio procent av Kiss låtar handlar om kärlek och om knulla. Eller snarare när man läser mellan raderna så handlar det om att knulla.
"Nothin to loose" handlar i alla fall defenitivt om analsex. Det räcker med att man vet vad ordet backdoor betyder som nämns i texten. Då blir texten hur tydlig som helst.

"But once I got a baby
We tried every way.
She didnt want to do it
but she did anaway."

"But baby, please dont refuse
You know you got nothin to loose"

Det här lyssnade man på innan man fyllt sex. Jag undrar om mina föräldrar hörde vad de sjung om eller om de bara avfärdade det för att de upplevde det som skrik och skrän.

Att sen Gene Simmons har knullat med över 4500 brudar är bara lite bonus, lite härsken grädde på moset.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Karriärsbeslut och visdomständer.

Allt är smått fucked up och förvirrat nu. Jag är tillbaka på jobbet efter en tjusig helg hos polarkompisen i malmö. En helg som bjöd på bärs, promenader, resturangbesök, djupt snack, garv och en hemmamiddag.
Gårdagens knegardag var helt klart en av de jävligaste på dessa sex år jag jobbat på detta place. Kände starkare än nånsin att jag inte kan fortsätta jobba där. Det är bara bedrövligt och destruktivt. Jag har därför bestämt mig för att säga upp mig relativt omgående och kanske studera något. Vad vet jag inte riktigt. Atomuppbyggnaden i hundbajs kanske. Har aldrig varit någon hejare på karriärsbeslut. Det är väl ingen fara. Det är aldrig för sent som de visa säger. Trots att jag är 39 år och kan med stor risk levt över halva mitt liv. Läst ut halva boken. Har dock ingen lust att se tillbaka med ånger när jag kommit till sista kapitlet.

Min första visdomstand har precis ploppat upp och sagt tjena. Fler tänder på vänster än höger sida. Käften känns skev. Och det är den.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Att åka tåg.

Sitter och väntar på tåget till Malmö. Vagabonda lite igen. Cigg, hamburgare, kaffe, cigaretter. I exakt den ordningen. Ränneskita på tåget. Ångest. En medhavd folköl. Två eller tre kanske. Hoppas att man inte får åka baklänges hela vägen. Beblandas med folk som äter grillad kyckling och banan. Skrikande ungar. Titta ut på skogen utanför fönstret. Titta efter rävar, renar, älgar, tomtar och troll och alkisar som super på en stubbe.
"I vår resturangvagn kan vi erbjuda kaffe, mackor, godispåsar att prassla med och bakelser att kleta ner sätena med. Spyr, stör och grisar gör ni bäst i vagn 12, plats 51 där en uppstressad man med skägg och nervös blick sitter. Vi önskar er en trevlig resa."
jag gillar inte att åka tåg. Jag gillar knappt inga transport medel alls, men jag gillar att promenera.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Back in business 2

Semestern är slut. Fyra veckor är ingenting. Minns att jag hade sammanlagt en drygt två månader lång semester för flera år sen. Först hade jag 5 veckor semester. Direkt efter var jag sjukskriven i en månad. Min dåvarande tjej hade lämnat mig och en vecka senare blev jag av med lägenheten. Människan jag hyrde av dog av cancer. Själv mådde jag dåligt. Sjukskriven för brustet hjärta och dåliga nerver över att kanske flytta in under Älvsborgsbron. Jag var under isen...
Nu är man tillbaka på kneget. Det är Nordman och galenskaparna. Medeciner, välling och sprutor. Rökpauser och kaffe. Dammsugning och disk. Blickar på klockan. Det är riktigt fint väder där ute. Det där vädret som höll sig borta nästan hela semestern.

Solen har gått ner lagom till att man kommit hem efter jobbet.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Back in business

Jag är tillbaka i vanliga gängor igen. Tillbaka i götet. Har varit på jakt efter något ställe att käka lunch på, men alla verkar ha semesterstängt. Sitter nu på dubliners uteservering vid järntorget och dricker kaffe efter en halvt oätbar lunch. Mozarella och gevretäckt fläskytterfile med stekt potatis. Låter som nåt va? Nåväl det var det inte. Fläskfilen var segare än mormors bindor, den stekta potatisen var kokt och osttäcket fanns bara med på menyskylten.
Jag förvånas fortfarande hur många ställen som inte kan laga till en ätbar måltid.
Det var ju inte det här jag skulle säga... Jag sitter inklämd mellan två bord av olidligt munbajsande. Mina öron blöder.
Bakom mig sitter ett gäng fotbollsfantaster. Högljudda. De håller på olika lag. Det främjar decibellen. Det står en snubbe utanför som hänger över räcket. Han trissar upp stämningen ytterligare.
Bordet framför mig är befolkat med, som jag förstod efter en stund, av stena line personal. Syrran jobbade på båtarna och hon brukade berätta hur skit och bakomryggensnacket var maximalt. De här människorna som sitter framför mig pratar mitt modersmål men jag förstår inte ett ord. De fyller med karikatyr i vad syrran har berättat och de verkar sjukt snorigt stöddiga, dryga och arroganta. Förstår inte hur syrran stod ut.
Annars har jag suttit och funderat över torg efter att ha varit både i warszawa och stockholm. Göteborg måste vara den stad som har mest outnyttjade torg i hela Europa. Det är bara massa tomma döda utrymmen. I alla andra städer jag har varit i har torgen blommat med uteserveringar och liv.

Tog en kaka till kaffet. Den var segare än kungens öronvax.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Persikorna är saftigare. gatorna skevare, gräset grönare, människorna raggigare och ölen är billigare på andra sidan bron.

Det har jag lärt mig under denna vistelse i vår hufudstad. Vem fan finner nöje i att betala 89 bögis för ett glas vitt rävjunk bara för att kyparn har rött förkläde och berättar med unken fisförnämnd röst att vinet härstammar från Afrika. Är det inte misär där?
Lads and girls. Jag återkommer i ämnet om jag lyckas runka på tågtoaletten.
Om inte.... fuck it.

Published with Blogger-droid v1.7.2

stureplansråttor.

Sitter på kungsgatan i stockholm och tar en bärs. Har varit på stureplan och östermalm och tittat på backslicks och brats. De verkar ha det jobbigt med shoppingkassarna. Mötte en dam med råtta i koppel. Hon hade diamanter på skorna. Såg även en burksamlare på stureplan. Det bröt av på något härligt vis.

Ikväll ska vi äta på resturang sveijk.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Gloröv på räls

Jag sitter på tåget till stockholm. Vi börjar närma oss södertälje. Utanför fönstret är det gröna träd och röda stugor. Ack du efterblivna moster missfoster svealand. Apropå missfoster sitter det ett sådant på andra sidan gången. Hans säte är liksom vänt i motsatt riktning. Han använder mitt fönster för utkik. Så fort jag vänder mig mot min tjej, så har jag honom stirrandes i mitt fejs. Han ser ut som en fyrkantig Dustin Hoffman. Och när han blänger har han så klart käften öppen. Självklart stinker väl hans gom förruttnat åsnearsle.
(Kunde tagit en bild på ett vackert rapsfält, men icke. Bilden föreställer mig härmandes en typisk gloröv. Beware. Dom dyker upp everywhere.)

Published with Blogger-droid v1.7.2

Det eviga vagabondandet

(Detta inlägg skrevs torsdag eftermiddag.) Vi är nu tillbaka från Warszawa. Känner mig hyfsat aklimatiserad. Brukar ha ett smärre helvete med omställningen att först vara på en plats och några timmar en senare plats. Blir deppad och nostalgisk redan tio minuter efter man kommit hem.
Vi hade iallafall som sagt INTE tur med vädret. Det väder som visar upp sig här är ungefär samma väder som visade upp sig i Warsza. Vädret har med andra ord följt med oss hem. Jag har klivit runt här hemma i kalsonger, undertröja och tofflor sen vi kom hem. Gått ut på balkongen och rökt. Gått in igen.
Sista dagen i Warszawa skulle vi gå på historiska museumet som sträcker sig ända från 1600-talet och fram tills nu. Efter en hel del letande hittade vi det i ett inplastat hus som var under renovering. Vi frågade byggjobbarna om det var öppet. De sa att det bara var att gå in. Det gjorde vi. Väl där inne stötte vi på någon slags museumvakt i ett bås. "Is it open?" frågade vi. "Yes" svarade han på halvkrackilerad engelska. Bra, tänkte vi. När vi tog ett steg framåt sa han "But the museum is closed". Jaha? Vi stod och blängde en stund, sen vände vi och gick ut igen. Han kanske bara menade att dörrarna in till museumet var öppna men museumet var stängt. Så här är det väldigt ofta. Den polska logiken måste man nog var infödd pollack för att fatta.
Vi hade tidigare fått syn på ett par second hand butiker som varit stängda när vi passerat. Vi bestämde oss för att besöka dom nu istället. De har ett fantastiskt skojigt system som betyder att man köper kläder i kilopris. Du lägger kläderna på vågen och så betalar du vad det väger.
Vi gick och gick. Avverkade de två första butikerna. När vi kom till den sista var klockan tjugo i sju. De stängde klockan sju. Redan när vi kom in stod tanten i kassan och vrålade något argsint ut över hela affären. Johan lät sig inte stressas. Han bläddrade bara vidare bland t-shirtarna. Varannan minut vrålade hon ut sitt arga meddelande. Min tjej kom fram till mig. Hon trodde att dom stängde nu. Jag tittade på klockan. Den var tio i sju. "I helvete" svarade jag min tjej. "Det är tio minuter kvar". Jag fortsatte att lugnt bläddra bland kläderna. Vi var nu helt ensamma i affären. Min tjej stod bredvid mig hela tiden. Sen sa hon "Jag tror nog verkligen att de vill att vi ska nu." När jag tittade över axeln stod tanterna som jobbade i butiken uppradade vid entre dörren med armarna i kors. De pratade högt och ilsket om oss och stod och blängde ut oss. "De pratar skit om oss", sa min tjej. Det hela var svårt att förstå. Jag blev förbannad och började bläddra i tröjorna häftigt samtidigt som jag rabblade på svenska. Högt: "De jävla haggorna dra ända in i rövhålet. Förbannade jävla sugluvor. Vad fan är deras jävla problem. Förbannade feta jävla skithaggor". Jag tittade på dem medan jag fortsatte prata på. Sen vände jag mig mot min tjej och sa: "Nu går vi ut från det här jävla piss-stället". Jag slet upp dörren och sa högt när vi passerade dem: "Good bajos forevos!!!.
Jag var arg när jag kom ut på gatan. Efter att spenderat tio dagar i denna attidydmässiga dryghet brast det tillslut för mig. Jävla svinhaggor. Den som tror på uttrycket "Kunden har alltid rätt" välkomnar jag till Polen. Du kommer få det jobbigt grabben.

På söndag åker vi till Stockholm. Den vackra staden med dyr öl och slipsgubbar som går och slickar på glasstrutar i ännu dyrare gallerior. Johan har blivit en riktig jävla vagabondare. När vi kommer hem därifrån stannar jag hemma några dagar och åker ner till min polarkompis Esset och hans tjej i Malmö. Det känns fantastiskt att slippa Göteborg med dess aldrig vilande vind, dess skrikande fiskmåsar och gnisslande spårvagnar. Så fantastiskt att man sedan kan stanna kvar här en längre tid och bara älska dessa utnötta gator som man promenerat fler gånger än kungen har älskarinnor.

Published with Blogger-droid v1.7.2