Tager en bärs på sejdeln. Har lämnat in ett gäng cd:s till andra långs skivhandel för försäljning och tager därmed en öl i väntan på utslaget. "Var hygglig och kom inte hit med sådan här smörja nästa gång", kanske han säger.
Anledningen att en ynka bråkdel av min cdsamling hamnar för försäljning är att jag bestämt mig för att stuva ner skiten i källaren (och såklart att jag är fattig.) Satt igår och gick igenom varje njutningsbar cd och om den fanns på spotify. Om den gjorde åkte den ner i låddan igen. Tror typ femton cds fick stanna kvar i lyan. Känns lite sorgligt, men jag har ju fan inte plats för smörjan. Det kommer dock alltid vara skillnad på att fysiskt sätta på en skiva eller slå på datorn (som skillnaden mellan att sätta på en donna i verkligheten eller sätta på en porrfilm. JOHAN! Generalskärpning!!!! Jaja...) har ju dessutom typ 600 vinyl i prydliga rader. Det får räcka. Undra hur många toner det blir? Eller hur många slag på virveltrumma det kan tänkas bli. Kanske ska räkna ut det någon dag om jag har trist. Risken är dock inte överhängande eftersom jag ständigt har roligt. Jämt och hela tiden.
Jovisst...
Så här i efterhand kan jag säga att det inte är värt att sälja sina cdskivor. Få inte vara en repa. Om det inte är får man 10 spänn styck. Fyra cds=en öl, åtta cds=två öl osv... Resten får damma igen i källaren eller bli råttmat. Imorn får jag A-kassa så jag säger fuck off. "JOHAN!!! Skärpning!" "Jaja förlåt!"
