söndag 30 oktober 2011

Är det? Är det? Är det? Ja men jag vet inte!

Jag vet inte... Jag tycker det kliar på hela kroppen. Och sticker i hela kroppen. Det kittlar i organen och sprattlar i benen...

Vad är det frågan om?
Vafalls?!?!?

Har jag ätit för mycket kött? Har jag druckit för lite rött?
Är det längtan efter löve i min kropp? Är det saknad av blod som rusar till min snopp?
Är det för varmt väder för så här mycket kläder?
Är det hon som kuckelikurar i mitt blod? Är det min lek med tanken att dränka sig i närmsta flod?
Är mitt hår för tunt? Eller mitt huvud för runt?
Är det för att radion alltid spelar den där bedrövliga låten?
Eller för att jag, efter 39 år fortfarande inte funnit gråten?
Är det för att kärleken kommer och går. Först med öppen famn och sen i slutet med stängda lår?
Är det för att kärleken kom och gick?
Inget kvar, och det här är allt man fick?
Är det? Är det? Är det?
Ja... jag vet inte.

Ställ mig på ett berg.
Så jag får skrika mina lungor rena.

I could have walked a thousand miles just for one of your smiles.

Johan, kärlekskrank på morgonkvisten.

Robert Smith sa i en intervju när han just hade fyllt fyrtio, att han var lycklig för första gången i sitt liv. Han hade träffat den stora kärleken.

Girlie, woman, löve, honeybunny, baby, just bring me some love.