Jag har precis käkat en lunch på Galliano. Bara gubbar och gubbs här. Jag tog med kaffet ut på uteserveringen. Det finns inget som en kaffe och en cigg. Som ett knull medan man äter kebabpizza. Det slog sig ner en gubbe. Vi pratade om rökning. Han berättade att hans far hade lärt honom att röka pipa när han var fjorton. Det ansågs inte farligt. Och hur han hade tjuvrökt i en källare när han gick i realskolan. Jag berättade om de tyska rauchen hausen, om skolornas rökrutor på sjuttio och åttiotalet, och hur man fick röka överallt i Budapest.
Det är något visst med gubbarna och gubbsen. De har mycket att berätta. Ofta om vad som har varit. Det är intressant att sitta och lyssna. De pratar ofta i imperfekt. De minns väl och det kan ju ligga en viss sorg i det. En känsla över att de själva tycker att de slösat bort en del av sitt liv. Många av dem är väldigt belästa och bildade.
Eller en snubbe som jag känner uttryckte sig på följande vis: Vad fan ska du med högskola och en jävla massa poäng till (om det inte är ett arbete du är ute efter), det är ju bara och sätta sig och lyssna eller prata med gubbarna på krogen. Dessutom kan du ju alltid ta en bärs under tiden.
Nåväl, sen gick jag på dass. Det var detta de första raderna i det här inlägget refererade till. Men det har ni väl redan fattat. Jag har väl inte med idioter att göra...
Published with Blogger-droid v1.6.9
