fredag 20 juni 2008


Glömde kanske tillägga i förra inlägget att jag är såld på traditionsfirande omde sker i rätt former, trots att de i stor utsträckning är värda att ifrågasätta. Sen är de ju komiska i sitt eget sken... Vuxen som äter tallrik efter tallrik med moral, för att bli normal,
sen hoppas det runt som små grodor...

...men...
...Jag minns många firanden...

En luciamorgon hemmma i köket. Stearinljus i mörkret. Med lussebullar och morsan i nattlinne yrvaken. Alla i familjen yrvakna, men fina o glada. över att vara en familj.

Jag minns en julafton när morsan och farsan bråkade. Morsan krossade porslin och grät. Farsan vrålade. Jag sprang upp på rummet och grät, mest kanske för att jag inte sett min mor gråta innan, mest kanske för att en julafton inte skulle vara så...

Jag minns en påsk när siss (syster) och jag var klädda som påsk-kärringar och gick runt och bankade dörr. Vi trodde vi skulle komma hem med massa godis, men vi kom hem med massa stålar istället...som vi köpte godis för.

Jag kommer ihåg milleniumskiftet. Alla vänner samlade. Stor fest. Säkert 20 personer och bara vänner. Vi blev fulla allihopa. Ingen grälade faktiskt. Förutom en kille som var arg på sin existens och hotade med att slita stereoanläggningen ur väggen för att kasta den över balkongräcket bara för att han tyckte musiken var dålig. När vi kom in från tolvslaget stod han där. Ensam i lägenheten med den tunga saken i famnen. Han talades till rätta i ca 20 min innan han ställde ner den igen, sen stängde han ytterdörren och försvann.
Jag hade helikopterfylla i säkert en timme den morgonen. Varje gång jag lade mig började det snurra loss. Det slutade med att jag spydde ut genom köksfönstret, balkongen, ytterdörren och på sopnedkastet (lyckades aldrig öppna det i tid...)

Jag minns några midsommrar i Köpingsvik men jag minns inte så mycket av dem...
Jag minns förra årets midsommar. Jag och hon körde runt 18 mil med bilen på landsbygden och tittade på människor som firade midsommar. Vi åkte förbi hus som var helt nersläckta. Tre hus bort var alla samlade. Bilar stod överallt och folk åt och drack nubbe, vad jag antar. Ju senare kvällen blev desto mer kaos verkade det bli på sina håll. En snubbe i en trädgård stod och dansade helt själv till ihopfantiserad musik som inte existerade mer än i hans huvud. Vi såg ett grälande par utanför ett trädgårdstält och där inne var alla var redlösa. Jag såg en helt näck snubbe som vandrade omkring och rökte i vad som kanske var hans trädgård.

I natt dricker jag några öl. Här. Hemma. Framför datorn och bloggen. Imorn är det midsommar. Jag ska inte fira nånting. Vänner är på andra håll. Familjen är inte anträffbar. Det känns lite morloket, men det gör det väl en sisådär 364 dagar om året när man missar bussen också...

Rudolf & de små grodorna














På Nyårsafton smäller vi smällare så åskan framstår som en blyg tönt och hundarna skiter kors och tvärs och gömmer sig under sängen i panik...Vi firar att klockan blir tolv...
Sen super ner oss...

På påsk målar vi satans rövhål och fjuniga kycklingar skeva och fula på ägg. Sen sköljer vi ner eländet med slå-på käften-sprit...Överallt står påskharen på lur.
Sen super vi ner oss...

På kräftskivan klär vi oss i hattar och strutar och knäcker kräftor på mitten så det sprutar upp kräftsaft i ögonen och vi suger och suger på kroppar och stjärtar så det låter som vi sitter i ett avloppsrör six feet under...
Sen super vi ner oss...

På Julen, eller snarare när den kommer krypande sådär en månad innan springer vi runt o köper klappar samtidigt som det hänger gilanger över jävla allt. Grisen, renen o den där rödklädde rudolfen som står där och säger hoe, hoe (som betyder .... på riks-amerikanska).

Dessutom:

1. Stakar på bordet
2. Kulor i granen
3. Skinkan på bordet.
Sen super vi ner oss...

Nåväl, imorn är det midsommar, inte fullt så farligt flippat. Bara en grönklädd stång, och vi då, hoppande på huk, skrikandes att vi är ett gäng små grodor. När natten kommer stoppar vi sju flickor under huvudkudden och drömmer om lika många alster. Bland annat en forget me not som piskar oss till sömns...
och just det...vi super ner oss...

Hade vi sett en marsmänniska hade vi sagt:
Kolla en marsmänniska!
Hade marsmänniskan sett oss hade han tänkt:
Kolla in de här snubbarna. De verkar ju gå på nåt jämt och ständigt!

Det behövs knappast en marsmänniska för att se ut som ett frågetecken. Det räcker nog med en tysk eller engelskman.

När jag var liten brukade jag ta med mig ett gäng pepparkakor in på dass och äta dem medan jag satt och bajsade....fram till att någon sa till mig att: Så! kan man ju inte göra.
Då slutade jag med det.

Vet inte vem det var som sa det till mig. Men jag lyssnade och åt pepparkakorna i köket istället.

Kanske det var en tysk eller engelskman.
Kanske en marsmänniska?

Jag tror nog det var ett målat ägg, en rudolf eller en hoppande groda...