Det är ju inte på det viset att jag bara har promenerat runt lite här i området och fått syn på en inbjudande veranda och tänkt att här ser trevligt ut. Här sätter jag mig med min kasse öl tills nån arg, flintig hillbilly kommer ut med avsågat hagelgevär och skjuter mina trista ballar till Gotland. Nej, stugan ligger på Johnnys tomt såklart. Johnny och hans donna och deras elva månader gamla lillpöjk och byrarackan ligger och sover i storstugan här bredvid.
Jag har klargjort för Johnny idag att det är ett riktigt mög, det här med landsbygdsmiljö. För mycket trädgrenar och smällfeta insekter. I nuläget är det bara delvis sant. Även om jag föredrar stadsmiljö måste jag säga att en ganska rejäl trivselkänsla infinner sig här och hos mig. Det får mig lugnare än jag själv trodde. Självklart har det att göra med att jag får nöjet att hänga med min polarkompis. Thö böy! Sen är det är stort att se sin bäste kompis som farsa till ett litet liv som skrattar och gråter och ovetande tar det mesta av ork och tid.
Anyhow, nu måste jag gå och lägga mina slitna skinkor i bädden.
Det finns en liten risk att det här inlägget inte publiceras förrän imorn. Det gör väl inte så mycket. Mottagningen existerar knappt. Känns som den är bättre på månen i en djup krater. Trots allt är jag en lika stor sköjare ändå. Jorden kommer aldrig plattas ut så länge jag går på den.
God natt och god Jöns!
