Det hela är tungt nu. Därav frånvaron av ord här. Jag verkar sakna dom. Orden alltså.
Jag och min tjej har stagnerat. Vi klarar knappt av att prata med varann längre. Allt missförstårs av varann. Vi har pratat om parterapi, men för tillfället vet jag inte. Annars är vårt hem tyst som döden. Lite som i Kents "400 slag". Jag saknar vad vi en gång hade.
Knegar. Min brukare gillar Drängarnas "om du vill bli min fru". Ren och skär terror för öronen. Han gillar även Nordman. Ett själsligt mord. Smaken är delad - som baken. Det är en jävla tur.
Published with Blogger-droid v1.6.9
