Kl. 08.32 Masthuggstorget. Det står ca 25 biljettkontrollanter och väntar på hållplatsen. De väller på vagnen. Jag säger till den bastanta kontrollantkvinnan som kollar mitt spårvagnskort om de förvirrade norskorna. Hon säger att det ordnar sig nog. Och det gör det väl med allt. Förr eller senare.
Två snubbar åker fast och blir 1200 spänn fattigare. Men vad äro 1200 spänn? 30 bärs på krogen, 40kg bananer eller en årsprenumation på tyska knästrumpor.
Kl. 08.40 På grönsakstorget har studenter champagnefrukost. Bra dragna redan. De sjunger sånger om framtiden. Sin framtid. Vissa kommer få jobb. Andra blir arbetslösa. Någon kommer flytta till Floda. En annan blir knarkare eller alkoholist. Nån blir revisor och nån skattefifflare. Förr eller mycket senare.
Kl.08.48 Centralstationen/Drottningtorget. Förarbyte. Förarna står och småsnackar lite med varann. "Spårvagnen går fint, jag hade prickig korv på mackan" osv. En resenär står där vid förarhytten och trampar. Hon vill ha hjälp för att hon har stämplat fel. När hon väl får hjälp tar det ytterligare fem minuter till. I Göteborg finns tid i överflöd. Ibland är det charmigt. Ibland kan man bli galen. Brådska och stress är till för stockholmare.
Kl.09.10 Jag är framme i Angered centrum. Hinner precis med bussen, trots att jag tog en tidigare spårvagn. Solen skiner, på en bänk sitter en tant och svär och det luktar något skumt. Lukten av en själ som längtar efter att få åka hem igen. Att de här tio arbetstimmarna ska rusa iväg som galna åsnor som skenar över kullarna.
I morgon fyller jag 39 år. Gratulationer i form av bananskal, bomber, ruttna tomater och böcker med utrivna sidor skickas till min hemadress.
Grattis till mig och kristus himmelsk köttfärs.
Published with Blogger-droid v1.6.9
