Sitter här nu och tar EN öl. Ett riktigt jävla skitställe. Sitter i baren och lyssnar, eller försöker att inte höra. Riktigt jävla irriterande skitskallar. Ganska hopplöst att förstå hur så mycket stinkande sörja kan komma ut den orala vägen. Helt plötsligt känns det logiskt att skjuta huvudet av sig.
Det är nåt mysko med personalen här också. De ler tvingat när de tar beställningen. Lite som om de jobbade på ett kitshigt skitställe på avenyn. De gör de inte. De jobbar på ett riktigt jävla skitställe i Johanneberg.
Säger som Ulf Lundell. Jag är inte bitter. Jag är arg.
Eller den här: En inställd spelning är också en spelning. Känner mig just nu som en inställd spelning.
Känner även att jag skulle vilja supa ner mig. Svaret på riktig destruktivetet, åtmindstonde för mig, är att göra det man minst borde göra när man absolut inte borde göra det... och sen gå in helhjärtat för det. Göra det med största mängd kvantitet på mest tänkbara felaktiga sätt... Som att supa ner sig eller spela upp alla sina pengar.
Ni ska veta att jag kämpar emot ibland. Ni ska veta att jag misslyckas ibland. Ni ska veta att jag lyckas stå emot ibland. Som nu. Ölen är slut och jag lämnar det här jävla skitstället.
Känner att orden börjar komma tillbaka till mig. Kanske inte som århundradets knull. Mer som en blyg och för tidig utlösning precis innan åkturen just skulle börja.
