Kids på krogen.

Tar en bärs på Kellys. En morsa hade med sina två kids här för en stund sen. Jag vet allt om hennes graviditet och födande nu. Hon berättade för bartendern. Med en sån öronbedövande volym så även vi andra fick veta. Den ena ungen hade kommit ut på fem minuter, den andra på tio. Grattis, sa bartendern. På förlossningskliniken hade hon sagt till personalen att hon måste bajsa. Sköterskan eller liknande hade svarat att hon inte trodde hon behövde bajsa utan föda. Sen hade ungen ploppat ut.
Vidare höll ungsatanisterna på att riva Inredningen inne. Klättrade på bord, element och i fönster. Skrek och brötade. Räckte ut tungan till självaste underskrivne. Allt medan morsan satt och sörplade på sina bärs och sket i vilket. Hon hade inte märkt om det börjat regna napalm här inne. Nu vet jag allt om hennes barnuppfostran också. Efter en stund i det värsta kaoset kom en snubbe fram och sa att han tyckte det var så kul att se att någon tog med sina ungar på krogen. Osvenskt sa han.
Är det fel på mig?
Själv tror jag att man skapar monster om man aldrig säger till. Eller ifrån.

Tre inlägg på en dag. Doktorn är jag sjuk?

Att klippa gräset

Nedanför min balkong har det under hela sommaren pågått aktivitet. Var tredje dag kommer de och klipper gräset, eller blåser löv, eller kantklipper gräset. Gräset måste vara frodigare i Johanneberg än i andra stadsdelar i Göteborg. Misstänker dock Fas3:are. Perfekt sysselsättning att klippa ett gräs som inte behöver klippas. En poänglös syssla som inte påminner om ett meningsfullt jobb.

Under en hel del kvällar på balkongen har det även spelats upp en återkommande scen. Uppe i den lilla skogen till vänster om huset finns en bänk. runt bänken finns en 3x4 kvadratmeter stor vildvuxen gräsplätt. Där går det runt en kvinna. Eller snarare sitter på knä och klipper gräset. Inte med en häcksax eller annat robust redskap, utan med en tanig köksax. Arbetet är omfattande och tidskrävande. Sker alltid på kvällen och natten. När man suttit på balkongen har man i vänster öra hört klipp, klipp, klipp, pust, klipp, klipp, klipp, pust! Ibland har hon förklarat för människor som kommer förbi med sina hundar vad hon pysslar med. "Det måste gallras här!!!!"De tittar ofta på henne helt stumma och förstår troligtvis ännu mindre vad hon pysslar med.

En gång traskade hon ner till gräsmattan nedanför min balkong. Hon hade en spade med sig. Hon grävde ett stort hål i gräsmattan. I hålet planterade hon sen massa långt ogräs. En gammal gobbe i keps gick förbi. Utan att han frågade förklarade hon för honom att hon gjorde det lite mysigare på gården. Han tittade på henne en stund och sen på planteringen. Han promenerade bara vidare utan att säga något.

Dagen efter kom fasarna och klippte det redan klippta gräset och fasade bort hennes mysighet.

Dagens sanning

För några dagar sen fick jag fantastiska ord om min blogg slängda i ansiktet av trummisen i bandet när vi var ute och skålade och hällde i oss bärs. Känns ju fantastiskt kul. Gick hem och läste igenom stora delar av bloggen. Ibland skrattade jag loss högt och tänkte att jag är en rätt kul snubbe mellan varven. Motsägelsefullt nog, med tanke på att jag minns det som att jag mådde väldigt kass långa perioder under mitt sista förhållande, är bloggen mest levande under just den perioden. Minns även att jag hade mycket att berätta då och bitvis väldigt roligt när jag skrev dessa inlägg.
Min existens känns, får jag väl motvilligt erkänna, inte så jävla levande för tillfället. Den känns aningen trött och resignerad. Det färgar såklart av sig här. 40 bast, singel, kasst jobb, en tuff och lång vår med morsan på sjukhus, och en alkad farsa nånstans i Spanien. Saker och ting förändras och man märker att man inte skrattar lika ofta. Saker och ting förändras.
Men det ska bli ljusare här. Glädjen, den suckern, ska spruta som en laserstråle rakt upp i rumpen. Åtmindstonde mellan varven.