Ikväll har jag varit ute med min tjej. Och druckit lite bärs. Det hör till ovanligheterna. Inte att vi är ute, men att vi är ute och dricker bärs med varandra. Hon har sett min röviga sida. När jag blir butter och allmänt otrevlig efter sådär 10-12 bärs. Eller har långa monologer. Eller trögfattad och långsam. Eller kanske bara jävligt obekymrad med vänster öra intrasslat i membranet på krogens högtalare vrålandes att den här låten är nåt så in i helvete bra att...jag ska skjuta pungen av er allihopa...
Här nånstans har jag ändå en tes: Vem i helvete blir ett geni efter tio öl. Njae ingen jag känner... Dock tycker ungefär hälften av oss att vi blir det. Mig inräknad. Sanningen kan vara svår att nå eller ta på, men jag kan va trevlig också.
Ikväll drack jag fyra öl. Hade inte nått några genialiska höjder. Hade inte snubblat på några hinder på vägen dit.
Vi tog våra cyklar och började cykla hem. Vi hamnade i vad hon tyckte var en diskussion. Jag blev sur ja. För det räcker med att Johan luktar på en öl, så är han dömd för resten av dygnet.
Diskutera inte med honom. Han är en evil son of a bitch. Och förresten: det är farligt att tycka något. Vilket han gör, gärna högt, sen rullas giljotin fram direkt. Plötsligt är han både full och argsint. Har egentligen inte känt så, kanske bara att det brinner lite mycket, när man tycker, efter ett par bärs...
Nåväl min tjej cyklade hem till sig. Jag hem till mig. Om två veckor ska vi flyga till budapest. Jag har aldrig flygit och skiter ärtsoppa bara jag tänker på det. Jag ska köpa en liter whiskey i taxbutiken. Dricka upp den. Krossa flaskan och mordhota flygvärdinnorna med skärvorna. Falla i gråt och prata högerpolitik med piloterna.
På stället vi var på ikväll fanns en snubbe. Han kom och satte sig med en stor jävla ananas. Sen började han slunga den omkring sig tills blasten släppte. Sen gick han och beställde sjukt många shots. Han bar brickan långt över huvudet som en kypare på opara källaren. När han ställde ner brickan hade alla glas vält och vätskan från shotsen hade runnit ut på vägen till bordet. Han gick därifrån. Tio minuter senare dök han upp med en ny ananas som han mycket riktigt skickade iväg. Diskplockarna bara skrattade.
Nåväl, eller inte. Era belackare! Det här var väl mysigt!
torsdag 22 juli 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)