lördag 24 oktober 2009

Gäääääääääsp!


Inatt när jag skulle gå och lägga mig var jag så svintrött. Fyfan va gött, tänkte jag. Fem minuter senare sprang det runt en miljard myror i benen. Tröttheten borta (som så många gånger förr). Det slutade med att jag stod i hallen och joggade på stället och svor. Två timmar senare sov jag som en fälld granskog. Som resultat för 130 kronor i timmen, på jobbet har jag gått runt och gäspat oavbrutet idag. Jag sa till min brukare M-M att om jag gäspade en gång till så kunde han ge mig sparken. Han skakade bara på huvet.
På bussen såg jag en helrälig tant. Hon hade en cigg i mungipan, knallblå ögonskugga runt hela ögonen och ett brunt regnställ. När hon frågade busschauffören var resan bar hän klev hon av och sa att hon skulle till himlen. Fel buss.
M-M kollar just nu på filmen Om en pojke. Jag tycker ungen är läskig. Nästan som han förtjänar att bli mobbad. Morsan är läskig och Hugh Grant är väl bara Hugh Grant... Mestönt som alltid.
Mina panikattacker har börjat komma tillbaka igen. Rejält kraftiga ibland, men ännu inte tillräckligt kraftiga för att bryta ut helt och hållet. Jag har mina aningar vad det kan handla om, men det håller jag för mig själv.

måndag 19 oktober 2009

Eller inte alls...

Miljarder och åter miljarder
texter, låtar, dikter
har skrivits ner,
men jag kan inte få ur mig
ett ord.

Dåliga, bra
undermåliga, överdrivna,
underbara, bedrövliga
ord har präntats
på papper som skulle räcka
till att paketera in hela den här jordkulan
som en present...
som ingen bett om...
men jag kan inte få ner en
vettig jävla mening.

Jag provar: ”KUK”
Sen provar jag ordet
med munnen: ”KUUUUUK!”
njae... känns inge bra...
”RÖV”
inget vidare...
”FITTA”
”FIIIIIIIIIITTA!”
bättre...

Jag har en kuk.
Hon har en fitta.
Ska vi knulla?

Där har vi poesi
som får de riktiga skalderna
att tappa ballarna.

Man kanske skulle skriva
om en badanka
som skriker sig hes
på sällskap
från botten av
det kalla emaljens
helvete.

Eller om han
som tuttade på
alla sina pengar
och grillade sig en
marsmallow på elden.

Eller om sista gången
jag skrattade
så högt och
så djupt
från hjärtat
att tårarna gjorde revor
i tårkanalerna
innan de pressades ut
och blandades med luften.

Eller inte alls.

Bara knäcka pennan
på mitten.
Grilla en korv
på lågorna
från den här boken
och sedan gå ner
till poseidon på Götaplatsen.
Kyssa honom i arslet
och såga bort den där
gamla fisken
ur hans näve.

KUK – nej
FITTA – bättre
KNULLA – genialiskt.

JBE – Okt 2009

lördag 17 oktober 2009

Kl 10.20 på förmiddagen

Om jag börjar
småjogga nu.
På med skorna
och ut under de
svarta molnen.
Så borde jag vara
framme i helvetet
lagom till sommaren.

Om jag sitter kvar
på denna stol
överkryddad med träsmak
och blicken
rakt in i den blommiga tapeten.
Med tröttheten huggande
i kroppen...
rökandes fag efter
fag efter fag efter...
Lika mycket
längtande
som förgäves
efter dig
är jag definitvt
framme
innan klockan
slagit lunch.