lördag 31 december 2011

Årets sista inlägg: I rannsakandets ton.

Verkar inte vara någon jag känner som har haft ett bra år. Jag hoppas också att nästa år blir bättre. Mycket bättre faktiskt.
Har precis fått höra att min blogg har blivit humorbefriad. Att den är mörk. Det stämmer säkert. Det är nämligen så mitt liv har tett sig. Efter mitt sista förhållande tog slut för tre månader sen har jag vadat genom skit. Svettats i rannsakning. Jag har kommit ut någorlunda på andra sidan och börjat tycka om mig själv och känner mig redo att älska någon annan. Jag tycker om mig själv som jag är nu. Är dock inte speciellt nöjd med hur min existens ser ut för tillfället. Det kan faktiskt bara bli bättre. Tänker fortfarande ofta på hur jag har varit mot mina tidigare tjejer. På skiten de har fått ta av mig. Sån skit som jag har fått tagit av exempelvis min farsa. Som jag sedan har skickat tillbaka på de som älskat mig. Låter hemskt. Och ja, det är det. Kan ibland känna mig bitter på att det har tagit mig 39 år att "komma till insikt". Att nu se det från ett annat perspektiv i ett klarare sken. Att jag faktiskt varit en stor del i eländet. Det svider ibland att tänka på alltihop. Men det känns också bra att inte gå runt och vara arg längre. Ilska väger så jävla mycket. Tack vare min uppväxt har jag fått en regelbok över hur man INTE ska bete sig som far mot sina barn. Resten kommer jag få lista ut själv den dagen jag får barn. Vilket jag hoppas att jag får någon dag....

Jag hade kunnat vada lika mycket till för att vinna henne tillbaka. Hon finns nämligen där ute. Vackrare än er alla. Inifrån och ut. Hon finns bara i ett exemplar. Hon kan inte förlåta mig för elakheterna jag spytt över henne då hon en gång var min. Hur förändrad jag än må vara. Det gör ont när jag tänker på det. "Man kan säga att du har varit en jävla klant" sa min bästa vän när vi pratade på lur. Jo, svarade jag och höll med. Förlåt, ännu en gång.

För övrigt har sista kvinnan jag var ihop med och bodde ihop med redan träffat en ny kille. Jag får lyckönska henne på färden... Det känns alltid lika mysigt att bli bortglömd fortast möjligast.

Mitt nyårslöfte får väl bli att jag inte ska vakna upp ensam något mer i fortsättningen... hmmm. Tvåsamhet regerar nämligen. Och jag vill inte befinna mig i ett tillfälligt nu. Jag vill befinna mig i ett för evigt. Och separationsångesten är totalmaximal för mig när den slår in. Sitter oftast i flera dagar.

Nästa år ska det bli lite mer tjosan här. Det är inget nyårslöfte. Bara ett löfte...

Gott nytt år!

tisdag 27 december 2011

Nattdikt.

Vi borde hoppat jämfota i en hage
eller jag, ätit vispad grädde från din nakna mage.
Men jag sålde smöret (till en norrman)
och köpte en bärs och en gammeldansk
för pengarna och gick hem.

Sen blev det som det blev
under en meter is.

Det här är inte min kväll.
Det här kvällen som gud glömde.
Det här är inte min kväll
och troligtvis inte hans heller.

Vi borde matat kossor på en äng.
eller legat kvar,
skedat, sköjat, hoppat, knullat, snackat
i din obäddade säng.

söndag 25 december 2011

Jul, strålande jul.

Sill, potatis, nubbe, backa om. Sill, nubbe, potatis, backa om. Potatis, nubbe, sill. Sen får det vara bra. Det är något visst med att svulsta i sig mat. Aggressionsartat.
Sen Kalle, sen Karl Bertil, sen klappar, liten klapp, stor klapp, handklapp, haklapp. Ringdansen är skippad numera. Förr, när familjen hade hund och samma familj dansade ringdans studsade alltid hunden efter på alla fyra samtidigt i något slags okontrollerat glädjerus. Katten vi hade hoppade upp i granen så den välte. Morsan fick spader och när alla julklappar var utdelade la sig katten mitt i högen av presentpapper och somnade. Det var då det...
I morse vaknade jag halvåtta. Kunde inte somna om. Sen kände jag mig smått nedslagen. Med yxan i huvudet. Med morgonstånd. Kände att jag kunde tänka mig ett juldagsknull. Bakifrån. Slow...deep and hard. Men då krävs det ju att man är två. Tomten knullar lucian. Fick nöja mig med att försöka somna om. En dryg timme senare höll jag precis på att somna om. Då ringde mobillarmet. Det var nån dryg typ som hade ställt det. Den dryga typen var jag. Varför vet jag inte.

Har hur som haft en lyckad julafton, hoppas så klart att ni också haft det.

löve fra J

fredag 23 december 2011

God Jul och såna grejor.

Ska om en stund ner till mordstan, nordsatan och handla julklappar. Jag ska bara njuta av den här koppen kaffe först och den här perfekt rullade cigaretten. Det är en viss charm att göra allt i sista stund. Har alltid varit en styrka hos mig. Åtmindstonde när det kommer till julklappar (och att skicka in olika papper till olika myndigheter). "Man måste vänta lite också" som en vän sa när vi vaknade upp dagen efter milleniumnyåret och tittade på alla ölburkar och vinflaskor som stod och låg överallt på bord och golv. "Nu städar vi lite här" sa jag. "Vänta lite." sa han. "På vad?" undrade jag. Då förklarade han medan han tände en cigg att man måste alltid vänta lite också. Sen satt vi där och tittade på misärinstallationen och väntade lite.
Har nog aldrig haft så lite julkänsla som i år. Känner mig lite kass att syrran och hennes böyfriend svettas och fixar hela julen, men samtidigt är det så de vill ha det så det är inte mycket jag kan göra. Förutom att vara tacksam. Och det är jag. Så puss på dig syrran och kram på dig Andreas.
Min mage är helt platt, ser nu ut som jag gjorde när jag var trettio, typ. Räknar dock med att dess omkrets, radie, omfång ökar när jag intar, våldtar sillsektionen på julbordet...

Nej det är dags att resa sig upp och ge sig ut i the palace of commerse.

God jul Kära vännerrrrrrrr!

I must kill this thought...

before it kills me.

torsdag 22 december 2011

Men, jag förväntar mig ingenting.

För när man är trött
så kan det verkligen kommma.
När bröstet känns lugnt
så kan det växa en blommma.

tisdag 20 december 2011

En halvledsen mage och flaxande tankar.

Börjar misstänka begynnelse till magsår. Har svidit i magen sen förra veckan. Jag har dragit ner på ljust bröd och gått över till knäcke. Magen har sjunkit in en bit. Dragit ner på pizzor och flottiga luncher. Sömnen har jag också dragit ner på tyvärr, (här somnas inte på beställning, fattar inte hur de människorna gör som bara lägger huvudet på kudden och somnar två sekunder senare.) och det påverkar ju också magen. Va, fan jag är väl ingen doktor, men får väl gå till en om det inte går över.

Repade i helgen. Samma totalt underbara mentala resa som vanligt. Förutom vid ett tillfälle då mina tankar råkade vandra iväg på annan resa och jag såg en bild av en kvinnohäck framför mig. Förvisso trevligt, men jag glömde av att börja sjunga. Jag bad om ursäkt till de andra och sa vad det berodde på att jag inte började sjunga... blev ursäktad under diverse skrattsalvor. Så kan det gå.... Hoppas det inte händer om vi spelar live nån gång.

Annars har det blivit mycket dokumentärer i det sista. Om Azerbaijan, Rumänien, Nordstan och Bob hund.

söndag 18 december 2011

World Coming Down

She thinks I'm iron man that I don't feel pain
I don't understand why joy must be feigned
I'm so fortunate yet filled with self hate
That the mirror shows me an ingrate

I could easily start pointing fingers
Since the blame is mine it always lingers
That the truth it lies in my reflection
Though this can't go on there's no question

Yeah I know
That my world is coming down
Yeah I know
I know
I'm the one who brought it down
Brought it down
Bring it on down

How quickly pass the days long is the night
Lying in bed awake bathed in starlight
Better to live as king of beasts
Than as a lamb scared and weak

I will deny my role as a human
Holding myself hostage with no demands
It's better to burn quickly and bright
Than slowly and dull without a fight

Well I know
That my world is coming down
Now I know
I know
I'm the one that brought it down
Brought it down
Yeah, Bring it on down

Type o negative - World coming down

lördag 17 december 2011

Ännu en dag att dra ifrån.

Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen... Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.

Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar... och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva... och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift...

Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.

Att bli mörkrädd. På riktigt.

Har precis stått i brunnsparken och väntat på min vagn. Utanför Mc Donalds. Mycket småkids hänger där och det är väl inget nytt... Det går förbi två män. De tittar in genom fönstret där två småtjejer sitter.
"Vad fan" säger den ena mannen till den andra
"Ska vi inte gå in och slå ner dom där två 16-åriga fittorna som sitter därinne?"
"Nej skit i dom" säger hans polare. "Vi går upp till rockbaren och slåss istället."
"Är det bra att slåss där då? Du vet att jag måste slå ner nån jävel! Jag har såna behov av det ikväll!"
"Det är skitbra och slåss där, jag lovar. Jag har gjort det förr. Kom nu", säger hans polare och dunkar honom i ryggen.
Jag tittar på dem. De är lätt över 45 år. Och måste väl ändå gå under kategorin vuxna människor...

Vilka jävla vidriga människor. Det började koka i mig direkt. Jag blir nästan aldrig arg längre, men åldersmässigt skulle det kunna vara min dotter som sitter där inne. Det är väl just sånt här man är rädd för att ens dotter (eller son) ska stöta på. Såna svin. Och om det hade hänt. Jag hade gått bergsärkargång.

Samtidigt blir jag så jävla ledsen. Vad är det för fel på människor.. Om jag hade haft egna kids känner jag direkt: vad är det för jävla värld omringad med idioter som de ska växa upp i? De där typerna existerar i verkligheten, inte bara i tv-serier eller på en löpsedel du går förbi. Mörkrädd blir man. Vuxna människor som egentligen borde vara förebilder...

Nåväl, allt det där vet jag redan. Gör inte alla det? MEN att höra det med egna öron från en halvfet typ i bandana och en polare i för stora skor (typ), då blir man ledsen... Kan fan inte människor koncentrera sig på att kramas och knulla och var hyfsat hyggliga och kärleksfulla mot varann.

När de två neandertalarsvinen gick vidare passerade de en vuxen kvinna. Samma snubbe som uttalat de tidigare vidrigheterna skrek nu till kvinnan: " Din jävla fitta!" Nu började jag instinktivt gå efter. Kvinnan får sinnesspel, tvärstannar, vänder sig om och skriker tillbaka "vad fan sa du ditt jävla svin?" Varpå den jäveln svarar med klen och osäker röst "Nej jag bara sa att det är så svårt att hitta... i den här stan..."

De flinade och promenerade vidare upp mot, antar jag, rockbaren. Hoppas de kom in och åkte på ordentligt med stryk...
I övrigt har de varit småvidrigt på stan. Åkte hem just därför. Massa julbordsätande gratisspritdrickande dårar. Var på mördaren. Även där dök det upp massa otäcka och faktiskt otrevliga människor...
Skall väl avsluta med att säga att det här inlägget inte är skrivet under nyktra former. Inte under jätteonyktra former heller. Det är mer skrivet i och drivet av ilska, frustration och oförstånd inför den otäcka omänsklighet som finns överallt, runt varje hörn.

No more...

fredag 16 december 2011

Sleepless in Torpa.

Kan inte somna...
Tända lampan.
Släcka lampan.
Tända lampan.
Ta en cigg i köket.
Gå på dass.
Släcka lampan.
Räkna höns, katter, getter, elefanter, hundar.
Räkna till 7198.
Trumma lite.
Klia på ryggen lite.
Tända lampan.
Gå upp och äta en kaviarmacka.
Släcka lampan.
Krama om ensamheten
till döds.
Sen, ännu ett försök att somna.

Gå upp om fyra timmar.

Jag kan vara
snubben som John Blund glömde.

torsdag 15 december 2011

Ett anteckningsblock.

Skulle gått upp och skrivit en sång
men jag somnade om...




Tiden flyr, men rör sig ändå så jävla sakta. Det regnar och regnar och blåser och blåser. Jag har fått i uppgift att skriva en text till en av våra låtar i bandet, men jag får inte ur mig ett ord.Jag bläddrar i ett anteckningsblock från förra året. Tänkte att jag kanske hittar några schyssta textfraser. Istället märkte jag att jag hade skrivit ner alla mina dagliga utgifter under ett halvårs tid. Duktigt av mig. På gränsen till präktigt... så den 15:e december förra året köpte jag: Tobak 75:-, Kanelbulle 16:-, Keso+nudlar 28:-, Strumpor 25:-, tomtar(?)20:-, Öl på Gyllene prag 240:- (där nånstans i och med bärsen sprack den dagens budget...) Jag bläddrar vidare och hittar en dikt. En väldigt oglad sådan som handlar om gräl mellan man och kvinna, Ett recept på morsans, som det står, svingoda fisksufflé. Ackorden till Cornelis-låten Esmeralda (Gustavsson) dyker upp och en ruffig teckning på ett kvinnligt könsorgan. Till sist hittar jag vad som kan vara en halvfärdig sångtext. Några av fraserna är följande:

You better kill your darlings
before I fuck them all...


Att skriva dikter, noveller, betraktelser ossovidare har aldrig varit ett problem för mig. Att skriva sångtexter är lite av matematik och jag har aldrig varit en hejare på matematik. Dock är min vördnad för de som kan skriva sångtexter som knockar en ur stolen enorm. Jämför mig såklart med mästarna. Det underlättar ju inte precis.

Kanske ska åka till myrorna och handla en bok istället...

torsdag 8 december 2011

onsdag 7 december 2011

Postkodsmijonären och dynghögar

Min brukare har vunnit ett postkodsmiljonärenspel. Han är med i postkodsmiljonären. Därför har han vunnit det. Tycker de borde dela ut det gratis till alla i sverige. Sen är det valfritt om man vill spela det, pissa på det, elda upp det och grilla korv i flammorna av rickard sjöbergs nuna. För han är naturligtvis med på omslaget. Vad annars.
Hur som helst i Sjöbergs grusiga rumphål så testade vi spelet.
Vi drog fråga efter fråga. Han hade rätt ungefär hälften...
Sen kom frågan om Narnia. Hur kom barnen in i landet Narnia löd frågan. (Vet inte riktigt om det tillhör allmänbildning eller ej att veta detta. Till och med jag vet även fast jag inte gillade Narnia. Beror mest på det där fromma lejonet som jag inte fixade riktigt, ungefär som den där menlösa björnen i Star Wars som bara står och brööölar. Vad är hans poäng?)
Nåväl, gick de genom...
A: en ytterdörr.
B: en underjordisk gång.
C: en garderob.
D: en dynghög.
Ni har redan gissat rätt. Han chansade på dynghög. HA HA HA! Kanske inte det roligaste i det hela att han gissade på dynghög. Bara det var ju sköj, men vilken flopp. Se detta framför er: De springer genom en kobajshög och kommer ut i ett drömlandskap och stinker bajs. Lejonet säger: Hej hej trevligt att ni kom men ni får nog rulla runt lite i snön så ni inte stinker så jävligt innan vi kan fortsätta vårt program här...
Hade naturligtvis enormt svårt att hålla mig för flabb... men man har ju en proffesionell hållning i min yrkesroll....

Ovanstående skrevs igår efter tre timmar sömn, elva timmars kneg, och tre öl på lönnmördaren. Ber därför om ursäkt om språket är lite ostruktuerat.

måndag 5 december 2011

Quiz och grisfötter

Quizade igår. Brukar göra det typ en eller max två gånger om året. Det gick inget vidare. Vi var ute efter att vinna gratisölen såklart. Vi namngav vårat lag till: Det jättestora rövhålet. Det tyckte vi var skojigt. Lagom barnslig och lågmåld humör vid 39 års ålder. Ölen blev många och poängen ganska låga. Idag har jag knegat. 10 1/2 timmar. Tröttheten dominerar. Att man aldrig lär sig.
I kylskåpet på jobbet står en burk med kokta grisfötter i gele.  Man riktigt ser hur de där fötterna kämpar sig runt i den sorgliga geggan. Det börjar som sagt vad närma sig jul. Hade inte ätit upp dem där stackars fötterna under pistolhot. Är en skinkman.


söndag 4 december 2011

Söndagsbetraktelser från ett krogfönster.

Jag sitter och glor ut från ett fönsterbord på bishops arms. Folk stressar förbi. Inslagna paket i handen... En jul när jag frågade farsan, som för stunden var på dåligt humör och dessutom allmänt uppstressad, vad han önskade sig i julklapp, reste han sig upp och svarade med barsk stämma: Den här julen önskar jag mig ett paket med tystnad! Garv utbröt...
Förutom julklappsvettande dårar passerar par, hållandes i hand, hånglandes under mistlar. De lär minnas den stunden när de långt senare krossar favoritporslinet under tårar, kniveggade ord och vrede. Bittert? Inte alls...
Bakom mig sitter vad som verkar vara två barnfamiljer. Dom äter och har trevligt. Nyss avhandlade de ämnet vilka kända människor som har tagit livet av sig. Elliot Smith, skar inte han halsen av sig? Neeej... han knarkade väl ihjäl sig? Nääh, men det var väl Jim Morrison? Nej han drunknade ju i ett badkar i tyskland? Till detta äter de hamburgetallrik...
Det sitter en man framför dem som just bevittnar en annan man som lutar sig mot en stolpe. Han lägger en söndagsspya... och lommar vidare.
Mannen vid bordet framför barnfamiljenx2 tar en halvblygsam klunk av ölen. Ögon och öron åker aldrig på semester. Han har en trevlig stund. Trots att knivens eggar vissa dagar och stunder vrids runt motsols i själ och hjärta då ensamheten blir för stor.


lördag 3 december 2011

Spegel, spegel på väggjäveln där....

Hörru din jävel!
Du är ju så uppsväld så att du inte finns, sa han till sig själv.
Sen fick han syn på sig själv  i toaspegeln och undrade:
Vad fan menas med det?


torsdag 1 december 2011

Exakt just nu.

Jag har ätit billys pan pizza på jobbet. Sjukt äckligt. En enbent fågel knackade på fönstret i morse och inatt drömde jag att jag bodde i ett rivningshus på bangatan.

Det här är bara ett smakprov på hur intressant mitt liv ter sig för just nu. Mår inget vidare för tillfället. Det är mestadels självförvållat.
Därför har jag inte skrivit här på ett tag. Återkommer dock här snarare än någon hinna säga rövhål.