De gaddade flygande svinen.

En fantastisk höstförmiddag! Jag tar med mig nybryggt kaffe och en nyrullad cigg ut på balkongen. Jag är på strålande humör. Jag tar en klunk kaffe och tänder ciggen. Då sluter de upp! Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. I mitt ansikte. De trötta helt jävla väcka getingjävlarna. Jag går in igen. Står och gluttar ut genom balkongdörren som ett fån. Getingen försvinner. Jag kliver ut igen, sätter mig, men hinner inte mer än att säga mamma innan getinghelvetet är där igen.
Proceduren upprepas tills att jag ger upp och mitt strålande humör ligger i papperskorgen.
Jag är getingrädd. Skrämmer mig lika mycket som Doobidoo, Rickard Sjöberg, Agneta Sjödin, Gry Forsell och Bonde söker fru. Fick en geting i armhålan en gång när jag var liten. Farsan dängde till getingen med en tidning efter att den hade surrat honom i ansiktet. Han skulle ge den lite vindslag som han sa. Då landade den i min armhåla. Jag körde ner armen i rekyl. Sen gallskrek jag i smärta och skräck. Alla strandens gäster reste sig samtidigt och blängde med öppna käftar.
Jag hatar getingar. Korkade jävla fän som alltid hittar in men aldrig ut. Gaddade kamikazesvin.
En annan gång blev jag bränd av en humla. Den hade krypit in i mitt örngott och hittade ut när jag lade skallen på kudden. Den landade rakt på min panna. Resultatet var skrämmande. En stor jävla böld som inte försvann på tre veckor. Det spände och brände och jag hade huvudvärk konstant i tre veckor.
Mördarinsekter som hör hemma i de tropiska regnskogarna.