Gott nytt år sa jag te daj!

Det är väl dags att säga good bajos till det här året. Min tjej önskar sig ett bättre år nästa år. Själv vet jag inte riktigt. Har väl inte haft nåt överdrivet bra år. Men det hade jag nog kanske inte året innan heller. Har lite svårt att minnas saker uppdelade efter år. Troligtvis för att jag inte delar in saker efter år utan när jag tittar tillbaka minns jag kassa eller bra perioder. Så på något vis har mina sista femton år kanske varit kassa. Eller bra. Troligtvis både och. Har hur som helst nästan aldrig hört någon säga:
"Fan vilket bra år jag har haft. Hoppas nästa år blir lika bra eller ännu bättre." Kan tänkas att kanske Gunde Svan eller Tainton Blossom sagt det. Men de är ju inga människor jag känner och ännu mindre skulle vilja känna.

Med dessa livsbejakande ord säger jag:
Gott nytt år!

quiz

Här sitter jag och dricker en öl i snigelfart. På ett ställe tråkigare än Reinfeldts boxershorts. Bartendrarna tittar på mig som jag är scum. They may be right...
Jag är fortfarande sjukskriven för diskbråcket. Jag har även en värkande smärta till vänster om hjärtat, som kommer och går. Det kan vara själen som försöker tränga sig in i hjärtat. Eller kanske förflytta sig ifrån mitt hjärta.

Ikväll ska jag och min tjej quiza. Med min polare Erik och hans tjej. Quiza är något jag tar mig för cirka två gånger om året. Har vissa svårigheter med bortsett från musiken att krogen förvandlas till ett hyshande bibliotek där besservissrarna får spel om man harklar sig.

Fuck, vad kallt det är ute. Näsan förfryser och kanske pulvriseras och vid ett senare tillfälle trillar bort. I stora schok.

En annandag eller en annan dag.

Annandag jul. Är på väg upp till morsan och syrran för att äta en andra laddning julmat. Fattar omöjligt hur folk kan frossa i sig högar med skinkor och kalvsylta två veckor innan julen har börjat. Jag är en sillgubbe. Tar en laddning sill. Sköljer ner smörjan med nubbe. Tar ett varv sill till. Skinkan är torr och överskattad.

Nu. En paus på sejdeln innan jag tar arslet upp till sillen och halva familjen. En stor stark. Samma stammisgubbar som vanligt vid baren. Bon Jovi ur högtalarna. En tjej bakom min rygg sitter och flabbar frenetiskt åt något någon hade varit tvungen att betala mig dyrt för att ens anstränga skrattmuskeln. Eller om det var ringmuskeln. T' Pau ur högtalarna. någon vid bordet framför mig visar myntspringan mer än det behövs. Den hårt jobbande tomten kommer aldrig hit. De sitter i ett halvt tjog i baren. Alla borde ha skägg.
Rökpaus. En snubbe jag sett en miljard gånger innan sitter på marken i portuppgången bredvid sejdeln. Han brukar tigga pengar. Jag står där och röker. En annan snubbe går förbi. Tiggaren frågar om han har några pengar. Snubben ger honom en tia. Tiggaren frågar:
"Har du inga tjugor?"
"Men va fan?" svarar snubben. "Du kan ju fan inte få alla mina stålar!!!
Det är därför jag aldrig ger den där typen några stålar. Småborgerligt kanske. Fast ändå inte.... Style is the answer to everything.
Nåväl snön ligger som en välgödd lax på gatan. Tomten är lika osynlig som gud. Enda skillnaden är att tomten är en givmild materialist.
Måste dra från denna alkohol-paradis-hållplats.

Jag ska ju äta sill!!!!!! För helvete!!!!!!

God jul sa ja te daj.

Jag har varit ute bland en miljard människor och handlat klappar. Folk är som en stor jävla deg. Rabiata, hysteriska och lite otäcka. Detta är vad som blir när man pressar ihop för mycket fölk på en liten yta. Får väl skylla mig själv som handlar klapphelvetena sista dagen. har dessutom alltid haft svårt att beblanda mig i lemmeltåget.
nåväl nu vankas matberusning. Fram med ägg och sill och skinka och köttabullar. Kalle anka och ferdinand kan väl gå och lägga sig. Snön lyser fint, alla är bara snälla och snapsen sitter som ett spett i halsen.

God jul sa ja te daj!

Krock

Jag skickar iväg ett
kärleksfullt meddelande,
men där ute i
cyber-rymds-helvetet
krockar mitt sms
med ett bittert sms.
Meddelanden byter ord med varandra.
Annars kommer smsen fram
i tid och så...

Men i mitt sms till dig
står det nu:
"Du är en jävla fitta!
Gå och häng dig
i din mormors molucker.
Jag vill aldrig se dig igen.
Hora!"

Jaha... God jul.

Två anekdoter om gräl

Tycker det är roligt med gräl som slutar med skratt för att den ena eller andra säger något ofattbart dumt eller roligt. Grälet glöms bort och så skrattar man istället. Tyvärr brukar det inte hända så ofta.

Det finns en anekdot om två av medlemmarna i Bob hund. Tror de hamnar i gräl i replokalen över något låtarrangemang. När de grälat ett tag och frustrationen ligger på topp utbrister plötsligt den ena:
"Om du sköter mitt, så sköter jag ditt!!!"
Grälet upphörde såklart.

Mitt eget bidrag är när jag och en polare drack bärs. Tror det var en midsommarafton. Vi var rätt fulla. Legitimt på en amatör-fyllo-afton som denna. Vi börjar diskutera huruvida sköljmedel gör kläderna bekvämare eller ej. Jag tycker det. Han tycker sköljmedel kliar. Det blir gräl. Ganska ofattbart med tanke på hur intressant ämnet kan vara. Grälet ballar ur. Vi blir arga på varann. Plötsligt reser sig min polare upp och säger:
"Det finns två saker jag hatar här i världen. Det ena är sköljmedel." Han pekar på mig ursinnigt.
"Och det andra är Johan Ernerot!"

Det kanske är den bästa förolämpning jag råkat ut för.

Ryggont 2 eller smärta på riktigt.

Det där lilla onda i ryggen som jag gnällde om i förra veckan utvecklades i lördags till diskbråck. I fredags bar jag och min tjej upp en fyra meter lång plastmatta till lägenheten. Tre våningar upp. Rullen var tung, helt jävla otymplig och förbaskat hal att hålla i. I lördags var jag plötsligt en mycket krökt man. Smärtan har varit enorm. När man har diskbråck gör man inte så mycket. Jag har legat i soffan. På sidan i fosterställning. Tittat på TV tills jag velat spy. Den enda glada tanken har varit att jag inte betalar någon tv-licens. Om man tittar för mycket på TV blir man nämligen väldigt medveten om vilka oerhörda mängder skit som visas. Därav skulle det kännas som ett hån att betala för att se dårar och idioter göra åtlöje av sig själva i rutan. Man vill krypa in i tv:n och göra upp, som Henrik Bergren sa i en intervju en gång.
För den som aldrig haft diskbråck kan inte smärtan beskrivas. För den som inte vet vad diskbrock är kan det förklaras ungefär så här: Diskarna i ryggen trycks ut från sin plats mellan kotorna. De pressar mot nerverna i ryggen vilket orsakar smärta. Nerverna går ner i benen eller ena benet. I mitt fall ena benet. Det strålar ut smärta i benet. Eftersom nerverna kommer i kläm blir känsel och reflex i benen nedsatta. Smärtan består dock. Allt som kvarstår att göra är att ligga i fosterställning och att tvinga sig själv att gå. Hur ont och hur långsamt det än går. Det är musklerna i ryggen som blir inflamerade. För att få träning ska man gå. Hur ont det än gör. Att sitta upp är dödsdömt. Det ska undvikas till max och hur mycket kan man göra i inuti-magen-ställning? Detta är anledningen till att jag inte skrivit här. Låter som en dröm va?
Dessutom skulle jag och min tjej måla, tapetsera, lägga golv och matta för att göra vår nya lya fullbordad. Min tjej har gjort allt och överraskat sig själv inom händighet. Jag har legat i soffan och klivit upp då och då för att titta på hennes mästerverk och sagt:"Fan va fint det blir baby! För att sen krumt gått tillbaka till soffan för att svära åt läget och åt alla jävla typerrrrr i idiotburken.
Idag har smärtan varit lite mer uthärdlig. Det har kännts som man har varit tillbaka i sadlen en stund. Kanske inte på en ståtlig häst, men väl på en raggig och trött gammal åsna.
När jag blir stor ska jag doktorera i disk-jävel-bråck. Alltså teoretiskt. Jag har redan klarat av min praktik.

Nästa gång jag skriver här kanske jag ska berätta om den gången jag kastade bajs på min kompis fönster.

Nu ska jag gå och köpa rosor till min tjej. För att hon är värd det och för att hon är världens finaste tjej.

Vanvettigt vett eller ingenting eller inte alls osv. Fuck.

Ibland är det svårt att komma på något vettigt att skriva här. Som nu. Vet ju inte hur vettigt det är när jag tycker jag har något att säga... vanvettigt kanske?
Känner att detta är allt jag har på lager just nu. Hjärnan känns som den är utblåst med tryckluft. Man kanske skulle ägna sig åt att lösa korsod och sticka strumpor istället för att skriva blogg. Eller kanske bara knipa käft idag.

Jag har ätit en schnitsel med stuvad majssås och potatismos. På västerhus. Vidare har jag klippt naglarna och drömt att jag är en kärlekskrank flodhäst som dricker gammeldansk när jag känner törst.

Roligare än så här blir det inte, som farsan brukade säga.
Åtmindstonde inte idag.

Dom kallades mods

"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna"

Orden är Oscar Wildes. Dom står på baksidan till boken "Dom kallades mods". Fin bok med dialog från filmen, intervjuer och fina bilder. Har precis läst ut den. Lite som att "läsa" modstriologin. Är ju helt oslagbart sveriges bästa dokumentär fortfarande.

En rolig anekdot. Kenta uppträder med Magnus Carlsson och Weeping willows efter bajens sm-guld 2001. En tid senare, runt jul ringer Kenta till Magnus Carlsson och frågar om han vill ha en julgran. Kenta jobbar i skogen då och undrar därför om Magnus är intresserad.
Sen vid påsk ringer Kenta igen.
Den gången för att fråga om han vill ha påskris.

Humor och omtanke i perfekt kombination.

Räligt och klafsigt

Har precis ätit en sjukt rälig lunch på en kinakrog som hette evergreen. Buffen var rälig. Fölket var räligt. Det fanns en rälig gubbe därinne. Han tog allt man kunde ta och la i ett berg på tallriken. Sist toppade han allt med nån woksörja som rann ner över hela berget. När han satte sig tog han gaffeln och vevade runt så allt blandade sig. Han åt i våld. Tryckte in tugget i käften. Sen backade han om och gjorde om samma sak en gång till.
I allmänhet var folk sjukt klafsiga och slafsiga. Ska nog inte äta buffe igen. Jag blev äcklad. Nu är jag glad att jag inte är bjuden på något julbord.

Har precis haft en nysattack. 14 stycken på raken. I myspysiga Haga. Trevligt att liva upp stadsdelen lite.

Ryggont

Jag har ont i ryggen idag. Längst ner i svanken. På höger sida.
Smärtan har en deprimerande effekt.

Jag föddes 2:a juni.1972. Kl sex på morgonen. Antar att det regnade den morgonen. Jag föddes med sne rygg. Och två lika stora pungkulor. Det här är inledningen på min framtida självbiografi... eller inte.

Första gången jag fick problem med ryggen var jag arton år. Diskbrock kallas det. Diskarna mellan ryggraderna pressas ut och trycker mot nerverna. Smärtan är overklig och brutalt uppenbar. Det hände när jag skulle koppla in min stereo. Jag böjde mig ner över stereon för att koppla lite. När jag sen skulle resa mig kom jag inte upp. Jag fick räta ut mig lite i taget. För varje steg jag lyckades kördes ca 12 knivar in i ryggraden. Det tog ungefär tjugo minuter att komma upp i rakt läge igen. Men diskarna ville inte gå tillbaka till ursprungsläget där de hörde hemma.
Jag var sjukskriven i sex veckor. Tror inte jag log en enda gång under de där sex veckorna. Smärtan tog död på skrattet. Däremot gick jag hos en sjukgymnast. Jag fick strippa allt utom kalsongerna och ligga på mage på en brits. Hon drog ner kalsongerna halvvägs över röven och klämde mig på rygg och skinkor. Ibland blev jag nervös att jag skulle få stånd. Jag kände mig aldrig riktigt bekväm i situationen. Jag fick även lära mig vissa övningar. Bland annat skridskoåkaren. Kände mig alltid som en råtönt när jag stod och gjorde skridskoåkaren. Ut med ena benet. Händerna på ryggen och böj dig framåt. Jag blev så småningom helt återställd och kunde återgå till mitt meningsfulla kneg som lagerarbetare igen.

Fem våningar ner i det ruttna paradiset.

Svin och död.

Skit och piss.

Blod och kräk.

Röv och räv.

Svärd och ris.

Ilska och hat
sinnesutbrott

Horeri horera
och en luden tå
rakt upp i analen.

Runk och snor.

Sprut och sprit.

Internet 24-7
nakenhet
och ensamhet.

Ingen tro
Inget hopp
Bara en väldigt liten snopp.

Ond bråd död
plastig lyx
i överflöd.

Fylleri, fyllera
lagd pizza ligger.

Hon och jag
mellan lakan
skitigare än
Hitlers själ.

Och en fuktig
sölig
kletig eftermiddag
fem våningar ner
underjord.

Titanic, pulkor och nageltrång.

Ibland när min brukare ser om filmen Titanic, som idag, undrar jag hur många gånger ett skepp kan sjunka. De som är med i filmen förefaller som katter med nio liv. De sjunker med skeppet för att nästa gång filmen sätts på leva igen... och dö igen. Hade varit underhållande nästa gång han sätter på filmen och titanic vejar från isberget och klarar sig enda fram till slutdestination. Väl framme kunde skeppet braka in kajkanten och sjunka till botten.

Läste en rubrik i metro idag: "Bilarna som är smartare än föraren." Tänkte genast att det inte kan vara en sån svår uppgift att uppnå, med tanke på hur många åsnearslen det finns ute i trafiken.

Slutligen vill jag bara önska alla som har tänkt att köpa pulka lycka till. De ska tydligen vara slut överallt. Tycker det är aningen komiskt och märkligt att något kan ta slut i detta konsumtionssamhälle eller att efterfrågan är större än tillverkningen. Samhället är med andra ord bankrutt - på pulkor.

Jag har inte nio liv eller nio fötter. Däremot har jag opererat mina stortår, sammanlagt nio gånger. För nageltrång.

Allmänt vädersnack och en minusgradig story.

Den här svinkylan tar kål på en. I götet är det inte bara kylan eller minusgraderna i sig som svider. Fuktigheten i luften är som en blöt handske i fejset. Om man sen kryddar det hela med lite frisk blåst blir de fem minusgraderna en känsla av det råder trettiofem minus.
Kommer ihåg första vintern när jag hade flyttat till götet för tolv års sen. Det är nog den kallaste vintern jag upplevt någon gång. Och det var typ aldrig under tio minus. Det var fukten. Det var blåsten.

Kommer även ihåg en vinter när jag bodde i Växjö. Tror jag gick i högstadiet. Det var en extremt kall vinter. -32 som värst. Jag och en polare (samma snubbe som var inblandad i hårtorkshistorien på Åhlens, som jag skrev här om för ett tag sedan.) klädde oss i så många lager kläder vi kunde få på oss. Tror det slutade med ungefär tolv, tretton lager var. Ovanpå det satte vi på oss varsin tjock vinterrock. Vi gick ut i de där trettiotvå minusgraderna. Vi kunde knappt ta oss fram. Vi såg ut som två feta traktordäck. Efter fem minuter började vi svettas. Över hela kroppen. Sen lade vi oss i varsin snödriva och tyckte det var ganska kul att man inte frös när man låg i snön. När vi skulle resa oss kom vi inte upp. Klädlagrerna var för tjocka. Vi fick ligga kvar där vi låg. Efter ungefär en halvtimme kom en gubbe med hund förbi. Han hjälpte oss på benen igen.
När jag sen kom in och morsan hittade mig hallen trodde hon knappt sina ögon. Tror det var en av de få gånger när man hittade på idiotiska grejor som man slapp höra morsan säga "bara vänta tills pappa kommer hem". Hon hjälpte mig av med kläderna. Hela tiden upprepande samma mening:
"Herregud! Hur mycket kläder har du tagit på dig?"

Ber förresten om ursäkt för den ganska trökiga inledningen på detta inlägg. Jag menar, kan nästan inte tänka mig något sömnigare än allmänt vädersnack. Å andra sidan verkar ju folk ganska förtjusta i att prata väder. Därför bjuder jag på det.
Jag är aldrig omöjlig!

Första adventos

Första advent. Folk dricker glögg, äter pepparkaka. En och annan kanske till och med tager sig ett tidigt julknull. Utklädda till lucia och tomte. Det snöar... på barn, alkolister och knarkare.

Själv jobbar jag, med ett humör som pendlar mellan dåligt och sämre.

Dagens filmer på jobbet:
Beck: spår i mörkret
Happy Gilmore
Ensam hemma
Beck: öga för öga

Djupa filmer, bra filmer, nödvändiga filmer. Väl värda att se minst tre gånger i veckan för att indoktrineras efter rätt dos...

En viss trötthet

Är trött igen. Jobbar. Igen.
Jag brukade vara mycket bättre på att vara trött för några år sen. Eller snarare bättre på att inte bli berörd av det. Antar att jag var trött ganska ofta. Ett normaltillstånd.
Har fortfarande perioder med sömnproblem eller sömnlöshet. Det har blivit bättre med tiden. Kanske därför det är mycket jobbigare att vara trött nu.

En gång för massa år sen var jag sömnlös i fem dygn. De första dygnen längtade man bara efter att sova. De resterande dygnen tedde sig som man gick på en skön drog. Bomull i hela huvudet. Ända problemet var att man sa och gjorde konstiga saker. Det var liksom lätt hänt att bara gå rakt ut i gatan och glömma bort att det fanns bilar där.
Jag kommer ihåg att jag gick genom Haga en av de där dagarna. En sån där "gatuförsäljare" för Rädda barnen kom fram och frågade om jag kunde tänka mig att skänka en viss summa varje månad. Jag babblade loss med ett tjofräsande humör. Skrattade och betedde mig. Det var ju självklart att jag skulle göra det! Han räknade upp summor man kunde skänka mellan hundra och femhundra kronor. Jag slog genast till på femhundra spänn i månaden medan jag fortsatte att flabba och babbla på. Jag skakade hand med snubben och till och med vände mig om och vinkade till honom.
En vecka senare när sömnen var tillbaka damp räkningen ner. Jag fick ringa upp dem och säga som det var. Jag hade inte råd att betala några femhundra i månaden. När hon frågade om jag kunde tänka mig att skänka hundra spänn i stället, sa jag att jag inte hade råd att skänka en enda spänn.
Jag gick på socbidrag vid det tillfället. Inget hinder om man inte sovit på flera dygn.

Snöänglar och en plunta.

Snön glimmar där utanför fönstret. Man får lust att ta med sig en plunta med nåt starkt i och gå ut och göra änglar i snön, men jag jobbar. Tvivlar på att jag får med mig min brukare på ett sånt äventyr.
Sovit tre timmar i natt. Kunde inte somna. Roade mig med att titta på molnen som flöt förbi. Började klockan sju. När jag börjar klocklan sju kan jag sova i två och en halv timmar innan min brukare ska upp. Timlön: 132:- för att ligga och schlafa. Drömde att min brukare klev upp ur rullstolen och hade fejkat hela skiten. Hans sambo bjöd på julöl. Jag låg där i deras säng och drack ölen, käkade julkorv och rökte cigaretter
Min brukares sambo är nörsk. Har alltid tyckt norrmännens matvanor verkar ganska osmakliga. Just nu, i kylskåpet, ligger en genomskinlig burk med kokta grisfötter i gele. Vet inte om det är typiskt norskt, men det verkar vara väldigt mycket för kokta köttdelar. Syrran jobbade på färjorna som gick mellan danmark och norge. När det var norsk lunchbuffe höll hon alltid på att spy när hon såg alla jävla konstiga kokta rätter och geleklumpar.
Nu tittar han på filmen Splash. Är nog en utav de sämsta filmer jag känner till. Har dessutom ganska svårt för Tom Hanks. Speciellt i hans tidiga filmer. Han spelar ofta grymt ultraamerikanskt korkad och han gapar och skriker konstant och hela tiden.
Vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget riktigt. En jobbrapport kanske.
På vardagsrumsbordet ligger en hög med tidningar, en blå fruktskål med en apelsin i och tre fjärrkontroller. Två till TV:n och en för att stänga av min hjärna om jag skulle känna att jag håller på att bli sinnessjuk.

Solen skiner på snön. Snöänglarna lyfter mot skyn. Jag längtar ut dit.

En dag i detalj

Tänkte beskriva min dag i exakt punktform från det att jag vaknade till att jag nu sitter här.
Det hela började någonstans kl.6.30...

-Vaknar om och om igen av att Smuts (min kvinna kallas så) ställer om snooze tre gånger.

-Vaknar igen av att hon letar efter en påse med rena underkläder (vi har precis flyttat ihop så vi bor bland kartonger och kartonger)

-Vaknar av att Smuts pussar mig adjö/eller godnatt. Beror på hur man ser det. Hon går till jobbet/Jag somnar om.

-Vaknar. Klockan är 11.30. Vem är jag? Varför? Och i sådana fall? Vad har jag med det att göra?

-Kliar mig i nacken

-Kliar mig huvudet

-Kliar mig på pungen

- Går ut på vår nya balkong i vår nya lya. Funderar på att vråla idioterrrrrr för att lära känna grannarna, men låter bli. Tar en cigg.

-Sätter mig på köksoffan. Leker Kronblom, men slutar ganska snart.

-Nu är klockan 13.00. Letar efter en hygglig sylta att äta lunch på. Aha! Majornas krog! Fläskfilé med bearneisefbsmåtssssvrks och räjor och sparris och stekt potatis med räfvenmeisterstickor!

-Kliver in på majornas krog. Intar supén (viktigt med apostrofen där!). Detta, efter tjugo minuters väntan (vilket är jävligt länge för en dagens) på dagens
och lyssnande under tiden på en stammis till en annan stammis:
"Jag ska ge dig en julklapp"
"Nej! Jag ska ge dig en julklapp"
"du ska få en julklapp. Nu!"
"Här kommer en julklapp"
Maten kommer in. Detta är den svettigaste, kletigaste, tjockaste måltid jag någonsin fått på en lunchsylta. Köttet ligger i hög på högen av stekt flottig potatis. Räkorna flyter omkring i bearneisen. Och sparrisen, he he sparrisen dör av att förlorat hela sin nyttighet i denna överfeta kolestrolbomb. Bara 75:-. Hit måste jag gå fler gånger!

-Kommer hem. Helt slut.

-Sätter upp hatthyllan.

-Sätter upp hall-lampan.

-Tager en cigg på balkongen. Tänker på hitlers mustasch. Undrar Om den luktar bearneise...

-Promenerar runt i vår nya lägenhet. Läntar efter Smuts (min tjej sa ja te daj!).

-Kliar mig på mödomshinnan. (nä jag bara sköja!)

-Monterar vår nya toasits. Böjer mig ner riktigt ordentligt för att komma åt skrufven. Ser och känner att golvsliparens däckbajsränder på holkens botten fortfarande är kvar (snubben drack tre halvliters Red Bull på en dag. Tjena magen!)

-Packar upp porslin.

-Diskar porslinet, det glömde jag göra innan jag packade ner det.

-Tappar gaisten. Sätter mig på sängkanten. I vardagsrummet. Det är lådor överallt. Blir deprimerad. Kollar på kroken i taket. Den är upptagen av en lampa. Promenerar runt. Överallt - Lådor, lådor, lådor. Shufflen på Itunes har hittat till "Gå och klipp dig din långhårte djävul!" med Eddie. Ler lite. Går och lägger mig på sängen. Fortfarande hängd.

-Smuts kommer hem. Blir glad, berättar att jag känner mig låg av alla kartonger. Hon säger att det är inget att oroa sig för.

-Börjar röja och slita i kartongerna.

-Ställer upp TV:n. Fuck platt-tv.

-Runda upp till vinden med lite bröte.

-Tillbaka i lyan. Gör lite nytta. Ställer i ordning datahörnan.

-Knäcker en folla.

-Lyssnar på Exodus och Exploited. Berättar lite anekdoter om bägge banden för Smuts.

-Tar en promenad ner till Chapmans torg för att köpa ett six-pack.

-Går in på Majornas krog. Beställer en Falcon export (halv liters flasköl för 42:- för att vara exakt.) Dricker den.

-Går in på en annan krog som jag inte vet vad den heter. Men det är sport överallt. 700 matcher. Och 350 sportsammandrag. Storbildstv och till och med högtalarsystem på dasset.

-Sitter där. Jag och ölen.

-Sitter där. Jag och ölen. Och Peter. Han säger han är hamnarbetare och inte BÖÖÖÖÖG för att han slagit sig ner bredvid mig. Han säger att han läst alla Strindbergs böcker. Tio gånger om. Jag säger att jag läst alla Bukowskis böcker ungefär lika många gånger. Vi ljuger ungefär lika bra bägge två.
Han hatar sverigedemokrater. Jag med. Han har tre barn med nordafrikanskt blod. Han har jobbat som personlig assistent i tolv år bara för att jag säger åtta. Nu är han tillverkare av hummer och fisksoppa. På det hela taget verkar han vara en trevlig prick och jag bestämmer mig för att gilla honom.

-Säger hejdå till Peter.

-Jag går för att köpa det där six-packet.

-Kommer ut från hemköp med en pappkasse med grunkor i som sammanlagt kostade 250kr.

-Väntar på bussen.

-Väntar på bussen.

-Faaaaan, väntar på bussen.

-Kommer hem. Smuts kommer ut från duschen. Vackrare än en strålande vårdag med hela jävla blommningen runt halsen.

Visar Smuts vad jag handlat. Jag tycker det har ett värde av typ 125:-. Förutom kokosbollarna som måste vara värda minst 29:90.

-Säger till henne, konstaterar: Det kommer bli jävligt bra här. För dig. för mig. för oss.

-Berättar om min kväll. För min kvinna.

-Sen för er. Mina kära bloggläsare.

(Erik förresten! Din glasögonprydda Ikea-fantast! Toallettringen passar helt perfekt. Vet inte vad det är för konstiga mått de har på toalettstolarna i högsbo. Kanske Lard-ass? /löve.)

Bedrägeriförsök från republik till monarki

Min tjej berättade precis att någon har försökt att ta ut pengar på hennes visakort. Trots att det är hon som fysiskt har kortet. Kvinnan på banken sa att det troligtvis är någon som har en kopia av min tjejs kort. Uttaget hade försökt att göras av någon i Dominikanska republiken, men misslyckats. Dagen personen hade försökt hade min tjej 95 papp på kontot. Insatsen till vår lya.

Själv har jag ett vanligt bonnigt uttagskort. Väldigt ofta med -95 kronor på kontot. Ganska dålig affär att ha en kopia på mitt kort, men om någon i Norge eller Botswana vill ha -95 kronor, så tveka inte.
Go ahead god damn it.

Böcker

Har precis läst ut Postverket med Bukowski. För troligtvis femte eller tionde gången. Förutom att den är grymt rolig har den kanske det snyggaste omslaget en bok kan ha.


Den här boken ska jag nog inte läsa alls, trots att den kanske har historiens näst snyggaste omslag. Blir nog den nya AC/DC-biografin istället. Den kan man köpa på ICA.

American history X

American history X. En sjukt bra film. Det är bara det att jag ibland inte förstår mig på min brukares hang up på vissa filmer. Det är väl okej att titta på Pretty woman eller Den galna professorn två dagar i veckan (eller inte). Men att se riktigt tunga filmer för ofta är värre. Samma tunga film om och om igen gör ju att dess just tyngd försvinner. Sen verkar det ju mentalt jobbigt. Har fått några personliga favoritfilmer sabbade på detta sätt. Bland annat Leaving Las Vegas och American beauty och ett flertal till.

En film som American history X skulle jag välja att se kanske tre gånger under min livstid. Den galna professorn skulle jag inte välja att se överhuvudtaget.

Dagens filmer på jobbet:
Asterix-bautastensmällen
Gifta på låtsas
American history X
Svärdet i stenen

Morsan, farsan och en tavla.

Morsan berättade en anekdot för mig för några dagar sen om min far och en tavla.
Det hela utspelade sig i jultid. Då man ska vara snälla mot varandra. I början av nittiotalet. Familjens ekonomi hade kollapsat totalt. För att lösa läget bestämde sig farsan att ta en av våra tavlor till stampen. För att rädda julen. Det var ett arv från min farmor och farfar som hade avlidit ganska nyligen. Det uppstod ordväxling mellan morsan och farsan som mynnade ut i ett av alla deras tusen gräl. Morsan ställde ett ultimatum som löd: går du iväg med den där tavlan tar jag ut skilsmässa. Farsan tog ner tavlan under tystnad och klev ut genom dörren. Äktenskapet var redan nere i botten, men morsan hävdade efteråt att den här grejen var den avgörande spiken.
Tavlan var målad av Olle Hjortzberg och var värderad till 50 000:-. Farsan fick 3000 spänn för den. Antar att farmor och farfar bröt ihop i graven.
Julen var räddad. Men ekonomin var fortfarande katastrof. Han ringde flertal gånger till stampen och bad dem hålla tavlan. Till slut kunde de inte hålla den längre. Han fick aldrig råd att hämta ut tavlan.
Anledning att morsan berättade det här nu var att hon hade sett i tidningen att ett utav hans liknande verk hade sålts på auktion. Gamle olle hade fått uppsving. Tavlan hon sett i tidningen hade sålts för 620.000:-.
Med andra ord, så här i efterhand en ganska dålig affär.
Kort efter tog morsan ut skilsmässa och flyttade till Tibro. Själv var jag 21 år. En jobbig tid följde. Farsan som många gånger vrålat i morsans fejs att han sket i vilket huruvida hon tog ut skilsmässa eller ej, satt nu där kvarlämnad i ett ekande radhus. Jag hade precis flyttat hemifrån. Som tur var. Jag hälsade på honom då och då för att hitta en nerbruten och söndersupen man. Min farsa.

Visste inte då att jag långt senare skulle ta hand om honom under två års tid, men det är en annan historia.


Hur som helst... Pang, tavlan är såld!

Hos tandläkaren

Apropå den saken att jag inte varit hos tandläkaren på sådär 15-20 år, som jag skrev här för ett tag sedan.

Läste precis på GP:s löpsedel att man varnas för att tandläkaren kan dra ut tänder i onödan.

Ser genast framför mig vad som skulle ske om jag gick till tandläkaren. Han skulle säga nåt i stil med: "Det här var ingen skön syn". sen skulle han dra ut varenda gadd. Kanske på sin höjd lämna kvar de två främre tänderna i överkäken.
Så gick man då därifrån som bävern i Skara. En urfattig bäver med tandläkarräkningar som skulle ta mer än hela livet att betala.

På nåt vis så känns det tryggast att kanske vänta i 15 år till.

Anvil

Såg anvil-dokumentären som svt visade igår. Missade den när den var med på göteborgs filmfestival för några år sedan. Tillhör dock inte en av dem som missat Anvil totalt, vilket jag är ännu gladare för nu efter att sett filmen. Det ä just vad dokumentären handlar om. Ett band som varit med på de stora festivalerna med alla de stora banden. Släppt massa plattor och ändå känner bara en handfull till dem. Den handlar även om att aldrig ge upp utan till varje pris följa sin dröm. Hängivelsen och tron på att lyckas är vacker och total och följer med i filmen från början till slut som en röd tråd.

Hörde Anvil första gången när jag var nånstans mellan 10-12 år. Låten var metal on metal på skivan med samma namn. Minns hur rått gitarrljud de hade och trummisen var en jävel till att banka på. Man hade inte hört något liknande sound. Är fortfarande ett av mina absoluta favoritband från den tiden. De första plattorna är helt grymma.

Det mest komiska eller ironiska, men också det sköna är att efter dokumentären fick Anvil ett rejält uppsving och har väl i slutändan lyckats med sin dröm

Stekos och insomnia

Det luktar stekos i trapphuset. Det gjorde det redan klockan nio i morse.
Äckligt? Nej...
Det luktade så där svettig stekt potatis med körv och ägg. Brunch. Jag har varit hungrig sedan doften trängde in genom brevlådan, så jag tänkte att jag skulle promenera iväg till ett sånt där svettigt kafé som osar stekfett och kolestrol. Där det bara jobbar feta tanter i förkläden och där bordsdukarna är kladdiga av matfett. Frågan är bara: Finns det några sådana syltor kvar i dessa övernyttiga hälsotider?

Har haft en insomnia-natt och har där med inte sovigt på exakt 24 timmar. Brukar Blir så ibland. Folk brukar frågar varför har du inte sovit då? Ingen aning svarar jag. Kanske för att himlen ser arg ut? Eller för att alla soptunnor är överfulla med skit och sopgubbarna sitter och skjuter heroin i en mysig skogsdunge? Så nej, jag vet ej. Känner bara att jag tänker lite konstigt. Typ hur många elefanter som får plats i en folkabuss egentligen och att Göran Persson kanske har haft sex med Mona Sahlin samtidigt som Jan Björklund applåderade och drack Gammeldansk direkt ur flaskan.

Måste nog göra ett sista försök att somna... så Guten Nacht igen.

Guten nacht!

Jag och min tjej har klivit ut ur en lång period av gräl, bråk, skrik och gråt. Kanske till och med stärkta av det. Jag firar detta med att känna ett visst lugn i kroppen. Med att skriva lite här och dricka en folköl.
Det är natt. De som inte är vakna eehh sover...

Jag skriver en dikt som jag döper till:

Nattjäveln
En man hänger sig bakom
en blommig köksgardin
i samma stund som grannen under
tar en runk i dushen.

Månen glider på
så och solen
fast aldrig krocka de två.

En kvinna
ligger och tänker på
hur taskig hårväxt
vissa män har
och att vissa andra män
har så dålig andedräkt
att de kan ta död
på ett helt rapsfält
bara genom att lägga en suck.
Hon blir inte gladare
av att tänka på det.
Så hon börjar pilla sig
i naveln
sen somnar hon om.

Saturnus snurrar runt
men tappar plötsligt en ring
som landar någonstans
häromkring.

Hon missar nattbussen
till helvetet
men hoppar på vagnen
till himlen.

Tidningsbudet tröttnar
på att vara
just tidningsbud
och häller ut tidningarna
i en hög på gatan
och tänder på.
Han dansar en stund,
sen går han hem
och lägger sig.

Det är svart ute
jag har för mig
att det är den tiden
på dygnet
som kallas natt.

Nu ska jag gå och lägga mig bakom min tjejs lena ända.
Vad ni gör är upp till er så länge ni gör det någon annanstans

Guten nacht!

En promenad till hej babberibba-landet.

Den där fredagskänslan som infann sig till noll procent, blev visst hundra. Efter den där morlokna promenaden i regnet satte jag mig på Lilla London och tog en bärs.Där gick min "flyttkompis" och hans tjej förbi... sen gick det som det gick. Är nästan aldrig ute på helger, så hade glömt av hur mycket folk och fä det vara i rörelse. Tror aldrig jag har sett en sådan svettig trängsel runt en gratisbuffé. Människor var totalt rabiata.

Senare hamnade vi på Sejdeln. Två kids kom fram och frågade om de fick slå sig ner vid vårt bord då lokalen i övrigt var full. De betedde sig som liftarna gör när de gömmer ett gäng människor i en buske. När vi svarat "ja det går väl bra", dök det fram sex-sju kids till från ingenstans som trängde sig ner vid bordet. Efter en stund när de gjort sig hemmastadda sa de till oss att flytta på oss för vi tog för mycket plats.

Sist blev det efterfest och sen däcka på en soffa. Kan inte minnas när jag kört hela paketet sist. Vet bara att resten av helgens ansträngningar har gått åt till att andas, förundras att man lever och att säga till sig själv: kanske man är för gammal för sådant här komplett hej babberibba?

Fotot är från Sejdeln, när stämningen är som absolut trevligast!

En promenad

Noll procent fredagskänsla infinner sig här.
Därmed blir det inga fredagschips eller någon gammal risig jävla fredagskyckling.
Troligtvis inget superi, eller ståhej i busken eller andra dumheter.

Bara en en planlös promenad i det trogna regnet. Titta på dårar och kvarvarande fåglar som inte stack till Japan eller Afrika.
Titta på bilar och spårvagnar.
Titta på idioter som är ute och promenerar.
Bara en promenad.

Inget mer.

Några ord om kaffe, pizza och kent

Idag har jag kanske druckit min sista kaffe utomhus på ett fik. Det var helt enkelt för jävla kallt.
Sen tog jag mig en promenad på stan. Jag gick in på emmaus. Där spelades kents 747 i högtalarna. Har alltid gillat klockspelet i den låten, men får lite ångest av låten ibland. Vet inte varför. Kanske har något med försvunnen ungdom att göra. Efterkonstruktiomsromantik av den samma. Ungdomstiden alltså.
För en stund sedan när gick jag in på Kellys för att käka en pizza. De spelade 747 med ja... Kent. Två gånger samma kväll.
Det här kan vara den sista pizza jag äter på länge. Känns som min kropp börjar längta efter nyttigare krubb. Typ svinrygg i plommonsås.
Mycket snack om mat på denna blogg För tillfället märker jag...

I somras när jag skulle flyga för första gången i mitt 38-åriga liv söp jag mig full kvällen innan för att jag inte pallade med min nervositet inför flygresan. Jag valde märkligt nog inom låtval att lyssna på 747 med kent. Om och om igen. För den som inte vet handlar låten om minuterna(?) från att planet börjar störta fram tills det krashar. Ett bakvänt sätt att tackla ångesten på. Kanske skulle tittat på filmen Alive också.

Logiken är inte alltid hemma i stallet.

Körv sa ja te daj!

Det är lite deppigt just nu. Jävligt hängigt. Jag och min tjej slår just nu något slags världsligt grälrekord. Åtmindstonde mellan dessa fyra väggar. Om och om igen. Det tär. Tanken är att vi ska flytta ihop om några veckor. Det oroar. Sen har man ju hål i skorna. hål i näsan och i öronen. Och i röven. Men det är ju mer standard.

Visar därför en bild på totalt oförställd lycka. Den kan man känna om man träffar en körvgubbe i natten. Det liksom bara osar körv längs hela universums sidogator. Då blir man så här glad, trots att vissa kanske skulle peka på att mitt léende ser lite ansträngt ut. Det är inget att bry sig om.

Körv is da thing, motherföcker!

Öl och hamburgare

Blev några fler öl igår än de i begynnelsens småtimmar. Det drog över lite på tid och öl kan man säga. Idag är man inte så stor och tuff på jobbet. Köpte även hem fem stycken jättechokladkakor. För det är ju gott med choklad tänkte jag. På publik blev jag bjuden på gammeldansk av en uteliggare som hette Kim. Han läste nån bok av någon filosof från sjuttiotalet. Jag försökte berätta lite om Bukowski men han verkade inte så intresserad.

Har fått rabattkuponger från sibylla, mc donalds och max. Vad är det frågan om? Är det nån jävla internationell hamburgevecka. Ska nog införa det. Från och med måndag nästa vecka ska jag äta hamburgare två gånger om dagen. Hela veckan ut.

Små timmar av småtimmar.

Ölen är alltid godast när man bara SKA dricka två.
Jag sitter på Sejdeln. Det är lugnt och skönt. Har alltid gillat eftermiddagarna på krogen. Musiken är låg, man tittar ut på människor som stressar hem efter sina kneg med matkassarna i nävarna. Till och med alkisarna i baren är lugna och har troligtvis sina bästa timmar nu. Lite som ett bibliotek.
Förresten, Kanske nåt att starta. Ett bibliotek med alkoholtillstånd. så kan man sitta och samtala om huruvida alkad Bukowski var bakom kulisserna. Eller om Camilla Läckberg borde jobba på fiskfabrik istället för att skriva böcker. Sen framåt småtimmarna när fölk börjar bli odrägliga och mindre trevliga kan man ha bokkrig. En speciell hylla med bara riktigt tungt vägande böcker som man vräker på varandra. Första testamentet, mein kampf och hela Margit Sandemoserien inbunden, ihopbunden.
Någonstans på vägen känns det som den här iden kan falera.
Eller som Bob hund sjunger: så länge det finns ideer lär de aldrig ta slut.

Hur som, föredrar jag begynnelsens småtimmar före avslutningens småtimmar. Åtmindstonde idag. Åtmindstonde exakt just nu.

Allright, nu börjar folk drulla in. Snart höjer de musiken. Min öl är strax slut. Om en stund kommer alkisarna hamna i högljudda gräl gällande om Stig Dagerman trillade ut ur det fönstret på nyårsnatten med vilje eller ej. Kidsen kommer trängas ungefär 24 personer runt ett bord och berätta saker för varandra som vi brukade berätta för varandra men inte längre vill veta av.

Im getting the out of here. Så att säga.

Here we go again 2

Fyfan. Det är åt dessa tider vi går igen. Bilden på spårvagnen är från förra året. Den sitter fast där i backen. Jag var tre timmar för sen till jobbet en dag. Det blev avdrag på lönen. En tur som annars tar 16 minuter.

Idag snöar det för första gången i götet. Blask, men ändå. Jag ville bara berätta för er (snäll som jag är!) åt vilka tider vi går. Fyfan, ge mig en sol och en öl!

Det var väl allt. Fyfan!

En dröm, tack och lov.

Kan inte minnas när jag hade en sådan här långsam dag på jobbet. Någon har hällt bulldeg i urverket.

I natt drömde jag att jag var vegitarian och nykterist. Jag gick runt på gator och torg och grät och ylade. Jag var på jakt efter en fet, slafsig stek och en stor kall öl, men det var stopp överallt. På varenda resturang och krog som jag klevade in på, så var faktumet känt.
"Tyvärr, vi kan inte servera dig. Du är både nykterist och vegiterian"
Jag var fortfarande rökare, men man hade slutat sälja cigaretter. Tillslut bröt jag ihop på ett torg. Jag tror det var i Norge eller på Grönland. Snuten kom och hämtade mig. Det var tydligen olagligt att bryta ihop på torg. I bilen satt snutarna och tuggade på var sitt glänsande revbenspjäll.
De satte mig i häkte. På morgonen kom de med en bricka med mat. Grönsallad och lite ärter och svagdricka.
"Du e ju vegitarian har vi hört", sa de.
Deras ord ekade efter mig när de släppte ut mig på gatan igen.
"Inget bölande mer på några torg nu grabben, då syr vi in dig på livstid!"

Dagens filmer på jobbet:
Donnie Brasco
Shakalen
Youve got mail
Double jepoardy

Shit vad sugen jag är på fläskfile och bearnesiesås.

Milton, sicken jävla dude.

Läste precis i Metro att den svenska porrgubben Milton ska öppna "gratishotell". Man får gratisnätter. Det enda man behöver göra är att ha sex med sin partner. Eller ickepartner. Akten filmas och läggs sedan ut på nätet. Det man naturligtvis undrar är om det finns vissa kreterier som måste uppfyllas. Inom hur man ser ut alltså. Är det okej att vara 151cm och väga 200kg och att partnern har röda mässingsutslag över hela kroppen?

Hundratal hotell planeras öppna. Det är oklart om det kommer öppna någon gör-det-själv-bordell i moster foster svealand. Fram tills dess, förutsatt att man bokar tid, kan man få se mig diska i bara kalsonger. Tycker man det är tjosan kan man lägga lite mynt i skålen som står på köksbordet.
Förutsatt att det finns någon smutsig disk att diska.

Rapport om Bukowski och morfar

Jag har börjat läsa Postverket av Bukowski igen. De tio inledande raderna i boken är fantastiska. Efter dem är man fast och tvingad att läsa vidare.

Det är alla helgonahelgen. Vi har tänt gravljus på mormor och morfars grav. Min morfar blev 101 år. Han rökte till han var 40. Åt mat som mormor lagade. Ofta med tillhörande feta såser. Han var stark som en oxe. Nästan två meter lång. Drack drink före maten, och är i slutändan ett exempel på att man inte behöver vara så förbaskat överdrivet hälsosam så man blir fnösketorr på köpet. Om man nu strävar efter att bli... 101 år.

Nu ska jag gå och lägga mig med händerna under täcket, fötterna under huvudkudden och huvudet upphängt på kroken.

Vitt

Jag och min tjej har målat väggar och tak i den nya lägenheten. Vitt. Målarfärg i håret, på kinderna. Jag har målat i kalsongerna och har därmed färg på kalsongerna. Jodå.... min tjej säger att hon ser ut som en misslyckad zebra eller en fågelskit. Väggarna blev vita iallafall.

Nu tillbaka i gamla lägenheten. På andra sidan väggen som också är vit, knullar grannarna som om det var sista gången innan liemannen kommer på besök.

Ett hyssminne

När jag gick i åttan gick jag och en kompis in på åhlens. Där hade de hängt upp ett femtontal hårtorkar av olika modeller i ett galler i taket så de hängde och dinglade i sladdarna. Oskyldigt började vi blåsa luft med varsin hårtork på varann. Vi plockade upp varsin till och riktade dem som pistoler. Sen satte vi på fler utan att stänga av de vi satt på först. Det började urarta. Till slut var varenda hårtork på. Det tyckte vi var helfestligt. Hårtorkarna tystnade. Strömmen gick. Sen blev det svart. På hela Åhlens.
Vi bestämde att det var dags att dra. Vi sprang som svin genom ett mörklagt Åhlens. Precis vid utgången var det någon som haffade min vän. Kommer ihåg att jag väntade i evigheter innan han äntligen kom ut. Han var tvingad att hämta mig annars skulle vi bli polisanmälda. Vi gick in. Det var chefen vi satt hos. Ett perfekt läge att fråga om sommarjobb. Kom ihåg att han frågade vad jag hade till försvar innan han ringde hem till mina föräldrar. Jag svarade att alla har väl gjort nåt dumt nån gång. När han sen ringde upp min morsa hittade han på massor av saker jag aldrig hade sagt. Bland annat att jag hade sagt att alla någon gång i sin ungdom går in på Åhlens och fixar till ett strömavbrott.
Min morsa var arg när jag kom hem. Hon lät mig i vanlig ordning veta "att jag bara skulle vänta på att pappa skulle komma hem."
Jag och min kompis var portförbjudna på åhlens lång tid framöver, men vi gick ofta in där ändå för spänningens skull. Vi gick ofta förbi fönstret till hans kontor. Om han var därinne ställde vi oss och gjorde grimasher eller visade finger tills han flög upp ur stolen och kastade sig mot dörren. En gång gick vi in affären och fram till hans dörr och knackade på. När han öppnade frågade vi "hur var det här då?", sen jagade han oss ut ur butiken.

Tillslut verkade det som han hade glömt bort oss, och vi glömde bort honom och riktade oss istället in på mopeder och våra första tonårsfyllor.

Tidens tempo.

Funderar förresten på om man ska regaina eller rogaina lite.
Det är så mycket hår som flyttat från knoppen till kroppen. Till brösten, pungen, röven. Då, om håret skulle flytta upp från kroppen till knoppen igen kan jag döpa om mig till Petronella och starta en modeblogg.

Eller så kan jag bara låta bli och med tiden bli en tunnhårig farbror.

Aaaaaargh!!! / Ha Ha ha!

Jag blev plötsligt på ett så jävla dåligt humör.
Det rök tjock svart rök ur öronen på mig
som om hjärntrådarna glödde
och var tillverkade av PVC.
Elden sprutade ut ur näsan och jag brände bort halva mustashen.

Cigaretterna var slut.
Jag var plötsligt vidrigt hungrig.
Vädret, var rena bedrövelsen som vanligt.
Allt var plötsligt åt helvete.

Jag kände för att slå sönder något
men ännu hellre slå ihjäl någon.
Jag funderade på att ställa mig i
ett gathörn och vänta.
Vänta på den rätte.
Den som skulle ge mig en anledning.
Men, eftersom jag är pascifist
Och gammal vapenvägrare
fick jag tänka ut något annat alternativ.

Jag behärskade mig...
Tog en macka med Tartex
och saltgurka.
Sen gick jag och köpte min tobak.

Nu en stund senare sitter jag här
och skrattar skevt,
som om jag aldrig varit arg
i hela mitt liv,
vilket naturligtvis en lögn.

Jag känner nästan ens inte
för att schlö ner någon längre.

Ha Ha Ha
Ho Ho Ho
Allting är bara roligt!

Odontologen och smutstvätt

Idag har jag varit på odontologen med min brukare.
Själv har jag inte varit hos tandläkaren sen början av nittiotalet.
Om jag tänker på yrken som jag absolut inte skulle vilja jobba med, hamnar tandläkare ganska högt på listan. Rota i andras trutar. Mellan varven hitta rester av t-bonestekar mellan gaddarna. Dålig andedräkt. Ruttna gaddar. Stänkande saliv. Kanske kul och borra om man är på dåligt humör.

Det satt en kvinna i väntrummet samtidigt som oss. Hennes mobil ringde och hon svarade. Sen sa hon:
"ja vi skiter i tvätten idag."
Det tyckte jag lät äckligt. Sen svarade hon:
"Ja vi stryker tvätten"
Okej. Först sätter vi oss och skiter i tvätten. Sen plockar vi fram strykjärnet och stryker tvätten.
Det lät inget vidare... men antar att hon i bägge fallen menade att de skulle strunta i tvätten. Vilket lät som en ganska bra ide.

När vi skulle åka från odontologen var vädret katastrof. Regn och blåst. Färdtjänstchauffören verkade på dåligt humör. Han var ganska vild bakom ratten. Bytte filer som en dåre. Han satt och skakade på huvudet. När färden var slut och han skulle släppa av oss påpekade jag att det måste vara ett jävla väder att köra i. Det skulle jag väl inte gjort. Jag gav honom vatten på kvarnen. Han blev som uppeldad och började raljera om vädret. Till slut när han hade retat upp sig själv tillräckligt sa han med ilsken stämma:
"Döh! Man skulle leta upp den jäveln som trodde att man kunde bo i det här jävla landet!"

Färdtjänstförare kanske vore något... om det är fint väder.

Dagens filmer (hitills):
Miss secret agent
En officer och en gentleman
Rainman

En lunchlimerik

Det här är min bästa kompis favoritlimerick. Antar att det är Hasse Alfredsson som varit i farten. En klok man som inte var klok...

Den norske författaren Ibsen
bar ständigt en stekt fisk i slipsen
I hans väst av brokad
fanns det sås remoulade
och i bakfickan hade han chipsen

Kladdig typ, den där Ibsen. Han kan man ju inte ha i möblerade rum.

Nu är det lunchdags igen. Den här gången med morsan. Har spridit ut min nya lunch-hobby som jag påbörjade i september bland familjemedlemmarna. Nu får jag inte göra annat än att äta lunch.
Jag är nyvaken så jag vet inte riktigt vad jag skriver. Sitter här och småljuger lite märker jag. Var ju en vecka sen jag åt lunch ute...
Oklart var vi ska äta. Morsan gillar ju inte såna där flottiga sunkhak som jag gillar. Jag får väl böja mig lite. Be the good son, så att säga.
Vet bara att jag ska äta grillat zebraarsle med flamberade rävstickor. Morsan vill väl ha något nättare om jag känner henne rätt. Kanske ett bräserat luftslott med kaffet direkt ovanpå.

Nej nu får det räcka. Jag är morgonyr. Dessutom sitter jag och ljuger. Hoppas det inte märks.
Ska leta upp slipsen med en fisk på så man är finklädd och sen stoppa lite chips i bakfickan. Nu måste jag gå.

Visar en bild på lite äcklig mat. Tyckte det kunde liva upp detta annars totalkatastrofala inlägg.

Puss och far åt fanders!

Happy Halloween dagen efter

Det var ett räligt samhälle som visade upp sig i morgonljuset när jag tog spårvagnen till jobbet idag. Som att zombiesen hade klivit upp ur sina gravar. Fint ordninggjorda människor igår. Idag, vrak med rufsigt hår, utkletat smink, sovandes på spårvagnsätena. Bakfulla eller fortfarande fulla. Vingligt promenerande på hållplatserna. Zombies, på väg tillbaka till graven för skönhetssömnen.

På Angered centrum låg kebab och pizzaspyorna täta på perrongen. Det var tydligen lyckat igår. Kråkorna högg in på banketten. Lyxmiddag badandes i magsyra. Det är annat än torra brödsmulor.

Bus eller godis?
Bus för er som drack tills ni kräktes.
Godis för kråkorna.

En story om mitt kneg

Jag har jobbat 168 timmar när den här månaden är över. Det är typ 40 timmar mer än jag brukar knega. Har lätt att bli smått miljöskadad på det här stället.

Min brukare tillbringar nästan uteslutande all sin tid framför TV:n. Från det att han vaknar till att han går och lägger sig. Han tittar på film. Film som han har på DVD och video. Han ser om sina filmer. Vissa ofta, vissa mer sällan. Vissa sjukt ofta. Han har lider av hang ups.
Det är väl det en stor bit av miljöskadan innefattar. Även om jag inte tittar hör jag fraser och dialog vare sig jag vill eller ej. Jag har frågat honom hur han pallar med att se om samma film flera dagar i veckan? Han svarade att han tycker om att se om filmer. "No shit", tänkte jag.

Vad sägs till exempel om att se om (i mitt fall höra) Walt Disneys Tarzan-film två gånger i veckan, inklusive alla Tarzanjävelns guterala läten? Eller den brutalt gapiga filmen "Splash" med Tom Hanks?
Ett tag hade han hang up på Full metal jacket. En ofattbart jobbig film att se eller höra om med tanke på alla ljud och ett ganska påträngande soundtrack. Jägarna var också en film som gick het en period
"Leif åk in och anmäl dig"
"Det verkar ta mig fan som din största önskan är att få din egen bror i fängelse!"
Sjukt jobbig film att få upprepad. Nog den enda film som jag uttryckligen satt stopp för. Höll på att bli galen.

Jag fyller ju dock ett syfte på min arbetsplats förutom att se film som jag aldrig mer under 75 livstider vill se igen. Jag sköter mina arbetsuppgifter och är min brukares förlängda arm.
Ibland, då och då åker vi ner på stan. För att köpa lite film...

De dagar jag bloggar från jobbet tänkte jag i fortsättningen bjuda på en lista över filmer jag sett eller hört under dagen.

Dagens filmer:
Sällskapsresan - S.O.S.
Sea of love
En ryss i New York
Gifta på låtsas.

Nu är det dags att byta film.
Kanske lite Tarzan rent av.

Tarzan din jävla halvfabrikats-wannabe-apa!

Charlie Sheen och Oldsberg

Såg en rolig löpsedel igår. På Charlie Sheen. Det var två infällda bilder också. På den första bilden vinglade han sin armbåge på ett bord. I handen höll han ett glas rött som dinglade runt mellan två fingertoppar. Hela ansiktet var fylleskevt. På stolen bredvid satt en tjej som det såg ut att Charlie försökte charma. På nästa bild var allt ännu skevare. Allt utom tjejen. Charlies fejs var helt förvridet. Texten på löpet löd något i stil med: Charlie Sheen sprang naken från festen. Snacka om helkväll. Första tanken blev naturligtvis: fan Charlie vad du kommer må kass imorgon.
Läste om det idag. Storyn var ju inte alls rolig. Porrstjärnor, kokain och ett trashat hotellrum. Bara helt sorgligt.

I Göteborg är det annars vanligt förekommande att Oldsberg dyker upp på löpet. En sommar för några år sen fanns han där på löpet var och varannan vecka. En bil sprängdes i närheten av Oldsbergs bostad. Oldsberg på löpet: "Hela huset skakade! "
Har sett honom blivit nekad att komma in på puben skål. Helt för rund under sulorna. Då vinglade in på krogen mitt emot. Och blev nekad att komma in där också. Uppgiven vinglade över gatan och klev in i sitt trapphus.

När jag och flickvännen var i Stockholm i somras dök han upp på ett löp även där. Oldsberg på löpet: Var inte rädda stockholmare!
Fick aldrig reda på vad noll åttorna inte skulle vara rädda för. Kanske inte vara rädda om ens hus plötsligt skulle skaka till eller att inte vara rädd för att bli nekad att komma in på Spybar.

Troligtvis handlade det om att inte känna rädsla om man såg Charlie Sheen komma springande naken ner för gatan.

Lunch med syrran

Jag har käkat lunch med syrran idag. Viltgryta med potäter. Så jävla vild och häftig var den inte. Hon hade också varit på IKEA i helgen. Lite som Gekås i Ullared sa hon. Jag håller med trots att ingen av oss har varit där. Samma klientel, men billigare korvar. Får sluta att skriva smörja om IKEA, annars får man väl Kamprad-släkten efter sig med stämningsansökan fladdrandes i näven gällande förtal.

Imorn ska vi ha personalmöte med jobbet på Novotel. I sex timmar. Jag berättade det för syrran och hon sa: "Det kan man väl inte?"
Nej, det kan man nog inte... Lite som att äta lunch i sex timmar. Min arbetsledare frågade mig om jag hade något förslag om vad vi skulle prata om i sex timmar. Det hade jag inte. Något förslag alltså. Annars kan vi ju prata om SD:s intåg i riksdagen, om Kungen har någon fetish gällande Silvias underkläder eller huruvida IKEAS Billy-bokhylla är ful eller ej(fan, nu är jag där igen). Trevligt samtal, men kanske inte så jobbrelaterat.

Har börjat få mer och mer beröm för min blogg från folk som jag både känner och ej. Detta gör mig fantastiskt glad. Har hört att vissa byter bloggadress när deras "anonymitet har avslöjats" eller när "fel" människor har kommit över bloggen.
Jag tänker inte byta adress. Här är alla välkomna.

Där hör du Kamprad!

Tonårsfylla under pälsmössan

Det var tjosan igår...
Skulle ju bara ta en öl. Men den första ölen gifte sig så bra med den andra. Den andra gifte sig så bra med den tredje. Den tredje med den fjärde. Och så vidare. På Sejdeln ville en kille köpa min mössa för 400kr. Jag sa till honom att han fick den för 600kr. Han skulle fundera på grejen medan han gick på dass. Genast blev jag nervös att han tillhörde någon skum pälsmösseliga. Efter några krogar på andra långgatan skulle jag ta en sista öl på stars n bars(för icke göteborgarna kan berättas att detta är krogen som har öppet en timme senare än de andra krogarna i närheten. Vilket gör att det blir en uppsamlingsplats för nästan uteslutande brokigt och löst folk) men blev nekad i baren för att jag var för full. Det tyckte inte jag när jag efter fem minuter försökte igen. Och blev nekad igen.
I taxin frågade jag chauffören vad han gillade Sverigedemokraterna. Chauffören var invandrare. Sen frågade jag vad han tyckte om Sverige. Jag fick visa honom vägen hem, för jag hade glömt bort vad gatan där jag bor heter.

Idag var inget roligt att jobba. Tio timmar. Det var faktiskt inget vidare roligt att vara människa överhuvudtaget. Min brukare tittade på Titanic. Jag frågade om han trodde att skeppet skulle sjunka den här gången också. Mitt huvud värkte som ett öppet sår där någon släppte ner sina sopor.

Gårdagens äventyr avslutade jag med att först äta en bit pizza. För att till sist lägga en pizza i en rosenbuske.

Vuxet och moget.

Prosa om ett fattigt läge och konsten att leva med det.

Löning idag - två tusen spänn kvar till nästa löning efter att räkningarna är pröjsade.

Jag kan unna mig allt. Solsken när solen lyser. Jag kan dricka regnvatten när det regnar. Jag kan ta långa promenader i mina trasiga dojjor medan vinden blåser in där knappen i jackan saknas.
Jag jämför mig själv med de som har det sämre än mig. Inte av god tanke, men för att hålla mitt tålamod och humör i schack. De som bor under broar eller i trappuppgångar. Hellre än att jämföra mig med de som sitter i sina takvåningar och våndas över om de ska hänga julgranskulor eller trädgårdstomtar i taknocken.
Pengar är inte allt... men det är en jävla massa. Pengar är huvudanledningen till att vi arbetar. Något som väldigt många av oss verkar glömma bort. Vi jobbar för att klara uppehället. Åtmindstonde de flesta utav oss.

Inte för att det är kul eller för att man saknar hobby. Sen, om du trivs på ditt jobb så är det bara att gratulera. Jag går inte under pinnstolen att jag diggar pengar. Det är skillnad på knäckebröd och oxrullader.

Nästa månad säger det smackibonk på kontot. Jag längtar dit. Jag har jobbat som ett litet jävla svin. Då ska jag köpa nya skor och nya strängar till lyran. jag ska bjuda de underbara jävlar på bärs som under mina fattiglappsdagar bjudit mig på bärs. Jag ska äta oxfile till lunch på nån hyfsad sylta och köpa rosor och choklad till min flickvän.
Livskvalite ala johan. Inget jävla materiellt frosseri.

Sen kan takvåningsoffren få provecera någon annan än mig.

Blandat humör i ett av Ingvar Kamprads palats

Helgen är slut om en halvtimme. Veckan börjar om en halvtimme. Typ.

Igår var jag och tjejen på IKEA. Stämningen var god, förutom att undertecknad var tvungen att understryka hur många feta dårar det var i omlopp innan vi ens hade kommit in på insidan. Höll nämligen på att bli ihjälklämd av en riktigt fet familj i snurrdörrarna som skulle in i mitt lilla utrymme till varje pris.
Någonstans vid köksluckorna hamnade jag och tjejen i gräl. För mycket folk igen och oense om nyanserna på golvet skulle passa till köksluckorna. Insåg hur löjligt det måste se ut när man grälar på ett sådant vansinne-svennigt ställe som IKEA (som typ hälften av alla besökare troligtvis gör förr eller senare under kilometerpromenader i kastrull och tv-bänks-miljö). Blev medveten om detta mitt i grälet och lade band på mig själv. Kände mig just aningen löjlig. Vi tog paus från varandra en liten stund. Jag tryckte i våld i mig två körvar i bröd bland alla andra som tryckte i sig körvar med bröd och kände mig inte alls löjlig...

Idag har min tjej klippt mig. Hon var en slipad rackare med saxen Men tyvärr, på grund av mina vaga förklaringar hur jag ville bli klippt har vi nu båda kommit fram till att jag ser ut som en blandning av en boll och champinjon på huvet.

För övrigt regnar det fortfarande. Har gjort i två dygn snart. Man blir blöt bara man tittar ut genom fönstret.
Skrev ju förresten i mitt förra inlägg att det regnade kalsonger från himlen i Skövde. En läsare här har kommenterat att så var inte fallet. Personen i fråga hade varit i Skövde hela dagen och inte sett till en enda kalsong. Ber om ursäkt för detta. Det kanske inte haglade julskinkor i Gnesta heller.

Storm

Igår kväll blåste det upp till storm på några sekunder. Kom promenerande på andra lång och ut på masthuggstorget. Där höll sig alkisarna i lyktstolpar.

En gång för längesen när vi var i Borås med familjen blev det plötslig storm. En gammal tant rasade i backen. Farsan sprang fram och hjälpte henne på benen. Sen ställde han henne vid en stolpe och sa till henne att stå kvar där. Broshans glasögon blåste av och farsan fick en ny springtur på halsen. Glasögonen var i kasst skick så eftermiddagen avslutades med ett besök hos optikern.

I Stockholm har det snöat, i Skövde har det regnat gamla kalsonger och i Gnesta har det haglat julskinkor. Allt från en och samma himmel.
Det är ju helt enkelt ingen ordning på grejerna.

En historia om att stanna eller att gå hem.

När jag flyttade till Göteborg började jag på Nya Varvets Folkhögskola. En 99% totalmiss av val i livet. Jag var 26 bast och ganska bitter. Tyckte förutom en handfull att de flesta som gick på skolan var idioter eller efterblivna. Det var under en period när jag inte mådde som bäst. I rekyl tyckte de flesta att jag var en bitter och dryg... troligtvis en idiot.
Jag hade ganska hög frånvaro, betedde mig som en bortskämd i-lands-kid och stannade hemma och sov hälften av dagarna. Tyckte väl att csn betalade min utbildning.
Hur som, när första läsåret var slut fick alla en pocketbok där titeln relaterade till något slags personlighetsdrag hos varje elev. Jag fick: Vill Gå Hem av Jonas Gardell.
Utbildningen var två år men jag återvände aldrig efter första året.

Ikväll är jag ute. Har promenerat i regnet. Stannat av. Tagit en bärs. Promenerat igen och tagit en bärs några gånger till. Nu sitter jag på en krog på andra långgatan med en bitter/söt känsla som säger:

Vill inte stanna. Vill INTE gå hem.

Herr Trut

Under några veckors tid har jag och min flickvän störts av denna typ. Han sätter sig utanför fönstret. Sen sätter han igång och slicka och knacka på fönstret. Ganska bestämda tider på dagen. Oftast mellan kl.09.00-09.30. Ibland även på eftermiddagen mellan kl.15.00-15.30. Vill han in? Är han olyckligt kär i min flickvän? Vem är han, men framför allt: vad vill han?



Så vi tröttnade helt enkelt på att vakna av knackningarna på fönstret eller att ha någon som står och blänger när man ska äta frukost. Vi satte upp denna fågelskrämma för att få ett slut på eländet...



...men tror ni det hjälpte? Där stod KGB-truten igen.
Om en månad flyttar vi. Välkommen hit säger vi till den nya grannen. Om Herr trut nu inte redan har luskat reda på vår nya adress. Den jäveln.

En stund i Haga..

Jag sitter i Haga och dricker en kaffe. Den här stadsdelen som ska va så mys-pys och bohem. Jag sitter på uteserveringen så man kan cigga. För en kaffe utan cigg kan liknas vid en människa utan rövhål. Förbipasserande glor ogenerat med blicken som säger: så här gick det för rökarna. Jooo... så här gick det ta mej fan!

För tolv år sedan när jag flyttade till götet fanns det nästan bara lilaklädda bohemer i haga. Som drack löfbergs lila på greddelina cafeer i små lila kaffekoppar och lyssnade till poesi som bara handlade om gredelina små saker. Ibland på det hela taget så mysigt till den milda grad att man ville ställa sig och vråla: jag tror på krig, misär och massförstörelse. Helst med byxorna nere.
Men jag kan minnas fel också.

Dagens kaffe var inte fullt så myspysig. För en stund sen gick en gube förbi. Med den mest knallgula slips jag sett. Han hade en cowbojsarhatt i mocca och nunan var röd som en brinnande solnedgång. Han muttrade och såg jävligt förbannad ut. Och alldelles nyss gick en tant med flottigt och tovigt hår förbi. Sjukt förbannad hon med. Hon vrålade NEJ! NEJ! NEJ! Era jävla svin! Tror jag har sett henne innan. För massa år sedan. Då på en spårvagn. Vrålandes lika sjukt förbannad. (Tro det eller ej men nu kommer hon igen. Åt andra hållet. Den här gången vrålandes: Nej, nej, nej. Era jävla fyllegubbar)

Men, jag kan ju minnas fel...

Frisk fläkt när de arga invånarna hittar in i mysiga lilla haga. För tro mig, de ilskna finns överallt i denna stad.
Nej, nu har benen fryst till is och jag måste röra på mig. Jag återkommer snart med fler supermysiga, livsbejakande betraktelser.

NEJ, NEJ, NEJ!!!

Magsår och grisöra

Har regnat och blåst något bedrövligt idag. I götet står aldrig regnet som spön i backen, snarare som piskor i fejset eller ryggen. Deprimerande helt enkelt.

Såg en tjej på bussen idag som matade sin hund med ett stort jävla grisöra. Höjdpunkten på dagen.

Känner mig själv lite deprimerad idag. Vet inte riktigt varför. Det kan komma över en när man diskar eller runkar eller promenerar förbi en rabatt med massa ogräs.
Dessutom har jag någon märklig smärta i magen på vänster sida. Varje gång jag hostar till hugger det till. Inbillar mig genast magsår eller magcancer.

För att muntrrrrrra upp mig lyssnarrrrrrrr jag på Eddie Meduza. Därrrrr av alla rrrrullande ärrrrrrrrr.

Errrrrrrrra idioterrrrrrrrrrrrr!!!!!!!

Morgonhumör

Måste arbeta lite på mitt morgonhumör. Efter alla år som ensamstående är jag inte direkt van att konfronteras med andra människor på morgonkvisten. I det här fallet är det min flickvän som jag flyttat in hos. I de fall vi går upp samtidigt är jag ganska långsam och väldigt trögfattad. Hon är ganska pigg och glad och pratar på. Tycker det är fint, men som sagt, jag förstår inte vad hon säger till mig. Ibland brukar jag fälla nån halvdryg kommentar, sen förstår jag inte vad jag har sagt. Eller vad hon har sagt. Plötsligt är hon lite stött. Om hon frågar mig något ofattbart enkelt måste jag tänka väldigt länge som ibland resulterar i att hon tror att jag skiter i att svara.

Har alltid varit sån här vad jag kan minnas. Om familjen pratade för mycket vid frukostbordet tänkte jag: fan va konstiga dom är.
Min farsa tvingade mig att äta frukosten stående vid diskbänken de mornar vi var stressade. Vilket man blev ännu mer stressad av. Knäckebröd.
"Och sen Johan tuggar du. När du tuggat färdigt sväljer du. När du svalt tar du en ny tugga, Ta en till tugga. Nu!"
Det var nog där någonstans mitt falnande intresse för frukost och mitt dåliga morgonhumör startade.

Är fortfarande nästan aldrig hungrig direkt när jag vaknar. Magen måste skrika på mig. Det gör den efter ett antal cigg, mycket stirrande rakt framför mig rakt ut i tomma intet och flertalet försök att förstå varför jag tänker så konsigt.

"Fan va konstigt du tänker Johan!"
"Jag vet. Eller vad menar du?"
"Vill du ha ett knäckebröd?"
"Knäckebröd??? Äter folk sån skit på morgonen?"

Två anekdoter och några ord om stil.

Läste precis en liten notis i GP om en tjuv som hade bestulit en professor vid Umeås Universitet på hans väska. Efter en vecka senare stod väskan där på hans kontor igen. Allt fanns kvar utom datorn, men professorn blev sjukt glad när han hittade ett kuvert med usb-minnen.
Tjuven hade alltså bemödat sig med att kopiera alla professorns viktiga filer och arbeten. Sen återlämnat väskan.
Sån jävla stil och klass!
Datorn sålde han väl på blocket.
"style is the answer to everything", som Bukowski sa.
Jag och en kompis hittade en plånbok i regnet en gång. Vi gick i femman eller sexan. Vi länsade plånboken på de blöta sedlarna och torkade dem på ett element. Det var fyrtio spänn. En förmögenhet med tanke på att min veckpeng var på tio kronor. Någonstans hade vi väl lite kasst samvete. Något vi kompenserade genom att köpa godis för alla pengar. Så klart.

Apropå GP så hade de en artikel om personrån i dagens blaska. Man blir ju både less och förbannad när man tänker på det. Ungjävlarna fattar ju inte att de sätter spår i offren. Kanske för all framtid. Detta leder mig in på ännu en anekdot.
Har en polare som råkade ut för ett rånförsök av några kids för massa år sen.
"Hit med mobilen!" skrek dem. "Vi ska ha din mobil. Fattar du?"
Min kompis förlorade förståndet. Eller behöll det. Han fick ett raseriutbrott och började vråla.
"jag ska inte ge er nån mobil, jag ska inte ge er någonting. Jag ska ha era mobiler. Fattar ni? Ge hit dem! Ge hit dem!!"
Han vrålade på så där och såg halvt galen. Kidsen bev skräckslagna, lade benen på ryggen och sprang därifrån.
Som sagt: "Style is the answer..."

Håkan och Hakan

Läste ett vettigt uttalande av Håkan om det ovettiga.
"Jurypanelen i Idol till exempel, de ska ju vara experter på musik. Men det finns inte ett ord som dessa experter kan ha att säga mig. Det förbluffar mig varje dag när jag lyssnar på radion, att det är möjligt att göra låtar utan att uttrycka någonting över huvud taget"
Har inte lyssnat in nya Håkanplattan än, men det verkar vara samma uppståndelse kring den som det var när Kent släppte "vapen och ammunition".

En annan musiknyhet, åtmindstonde mellan min brukares fyra väggar är att han idag fick hem en skiva med Eddie Meduza. Hade ingen aning om att han gillar honom. Själv är jag ju ett gammalt Meduza-fan sen mellanstadiet. Då menar jag inte hans knulla, fitta, kuk-låtar som de flesta verkar tycka är det roliga.
Så nu undrar jag hur ofta man kommer få höra Hakan, Glasögonorm och Termosen eftersom min brukare få hang ups. Både gällande musik och film.
Hur många gånger tror ni jag har sett Leaving Las Vegas eller Full metal jacket? Filmer som man typ orkar se tre gånger på en livstid.

Erik, the mover.

Har precis hjälpt en polare att hiva grejer på tippen. Vi har byggt upp en fin relation omkring att flytta på saker. Från en vind till en lägenhet. Från en lya till en källare. Jag har flyttat massor de senaste åren. Mannen har varit med varenda gång. Vi har sagt att vi ska starta en flyttfirma. Det ska vi naturligtvis inte. Kanske när vi pensionärer. Sitta i varsin solstol med en bärs i näven och piska på de unga vitala kidsen när de sliter arslet av sig. I början när vi lärde känna varann gick vi ut och söp ner oss. Hans skägg växte på längden mitt på bredden. Ju fullare vi blev så blev han lite långsammare medan jag morrade allt mer mot allt som rörde sig. Hur som helst började vi flytta saker istället. Det är ju trots allt mindre dekadent och bättre för ryggen.

Fick förresten med mig några saker som skulle hamnat i bingen. En oanvänd toalettring i trä. En bok om clowner (till flickvännen) och en skinnpaj (en äkta petroffjacka). Fin combo av grunkor. Enda problemet är att jackan luktar kattpiss. Sökte på nätet om hur man får bort doften, finns tydligen en sprej som heter piss off. Måste vara det bästa varunamn som man nånsin kommit på.

Hur som helst. Detta inlägget är dedikerat till mannen som alltid flyttar på nåt. Hela tiden. Men även för att han är bloggens trognaste läsare och en sjuhelvetes jävla fin polarkompis!

Damn you boy!

Stanken

Efter att ha bott hos min flickvän i två veckor har avloppet eller dass börjat stinka de sista dagarna. Och jag menar stinka på riktigt. Jag övervägde naturligtvis att det hade med mig att göra. Eller snarare mitt inre. En stund efter jag tänkt tanken frågade min flickvän.
"Vad är det egentligen du gör på dass Johan? Det stank aldrig innan du flyttade in här"
"Jag vet inte", sa jag med allvar i rösten. "Jag är väl rutten inombords."

Hon log, så jag förstod att hon bara skojade lite med mig.

Men tanken dröjer sig kvar lite. Precis som stanken gör, konstant och alldelles jävulskt mycket.

Idag har inte hänt någonting som jag kommer minnas imorn eller om en vecka. Tänkte ändå vara lojal mot mina en eller två läsare och nämna det här på bloggen: Hej. Idag har inget hänt. Hejdå!

Vi hette Temperance

Jag har träffat min bror ikväll. Det händer numera lika ofta som kungen skakar hand med uteliggare. Vi spelade i samma band i femton år. Vi spelade i elva länder sammanlagt. 120 spelningar totalt. Vi gjorde alltid turnerna med interrailkort. En och en annan räls har vi klarat av. En och en annan korv åt vi i tyskland. En och en annan piva i polen. Vi har snackat om det ikväll, men jag glömde fråga brosh om han är sugen på att plocka upp gitarren igen, så här tio år senare. Allt detta avhandlades under några bärs på rover. Lyxdrickarnas ölparadis. Där är jag lika ofta som min flickvän är på västerhus.

Statement på förmiddagskvisten

Om gud var lika bakfull som jag är nu när han skapade denna värld kan man förstå varför världen ser ut som den gör.

En blöt historia

Hade en perfekt start på denna dag. Det hela började redan kl fem i morse. Vaknade av att jag var pissenödig. För att inte väcka min madame med lampor i den kolsvarta boningen tog jag med mig mobilen som ledljus och promenerade genom hallen till dass. Har hört att majoriteten av män sitter ner och pissar. Eftersom hela jag är minioritet stod jag upp och pissade. Mobilen placerade jag på tvättstället. Av någon märklig anledning valde jag att plocka upp mobilen innan jag skulle spola. Med mobilen i hand närmade jag mig med en svepande rörelse toalettknappen. Jag spolade. Tappade greppet om mobilen...PLUMS! Duktig idiot. Där låg mobilen på botten av porslinskålen.Jag stod och tittade på den länge innan jag reagerade. Den lyser fint, tänkte jag. Är den vattentät? Sen följde ett antal expriment. Började med att bygga en ställning av ugnsgallret ovanför spisplattan och vred på värmen. Sög ut toavattnet från mobilens alla skrymslen med munnen. "Låt den bara ligga och torka till sig", sa min smarta tjej när jag låg på alla fyra (naken) och värmde upp parketten med hårtorken så mobilen skulle kunna ligga varmt. Tillslut gick jag och lade mig helt jävla utshasad.
Märkligt nog fungerar telefonen helt perfekt nu. Jag skriver detta inlägg på den. Den enda skillnaden är att den skiner lika blankt som den gjorde när jag köpte den.
Det smakar ens inte piss i munnen. Längre.

Knullgubben Douglas

Såg Basic instinct på jobbet idag. Med Michael Douglas. Kommer därmed genast att tänka på Farlig förbindelse. Också med M. Douglas. Den "kända" scenen när hans dotters kanin kokas i grytan. Tycker herr Douglas är grymt porrig i dessa två filmer. Han näckar sig, går runt och sexar sig och är allmänt knullig på nåt slags kladdigt och otrevligt vis. Knullgubben Douglas helt enkelt.
Senare var han med i Falling down. Snubben som freakar ut i den stekheta bilkön och ska hälsa på sin dotter. Han är bra i rollen som psykopat. Bra mycket bättre än som knullgubbe Douglas. Annars tycker jag ingenting speciellt om honom. Alltså varken bra eller dåligt.

Kunta Kinte och Kay Polack

Idag har min brukare tittat på Roots. Serien om slaveri från sjuttiotalet. Var typ fem eller sex när den gick på TV. Familjen var samlad och alla tyckte den va totalt dramatisk. Kunta Kinte. Idag är lite svårt att se varför. Sen pratar slavarna engelska. De vita pratar engelska, men de förstår inte varandra för de svartas engelska är egentligen deras stamspråk Mandika. Ämnet är ju såklart dramatiskt. Snacka om "born into it". Men själva utveckling när det gäller att göra serier har ju gått några steg framåt.

Nu tittar min brukare på Så som i himlen. Den filmen är i mitt tycke en jätteenorm kalkon. Så mycket känslor inpackade i en film har nog aldrig tidigare skådats.. allt tack vare att de sakta men säkert får ordning på sin sångkör. folk gråter, försöker ta sitt liv, skriker, bryter ihop. Hela tiden om vartannat. Motsatt effekt: man börjar skratta där det är mening att man troligtvis ska bli berörd på annat vis. Sen sägs det även sjukt konstiga saker. Dialogen är ett mysterium. Om vartannat. Ett Kay Pollack-verk. Såg ett inspelat föredrag med honom. Han prata, skratta, sucka, klia sig huvudet, bröt ihop i skratt. Precis som aktörerna i ovanstående film

Ska nog börja i en kör. Sen ska vi fan bryta ihop, maniskt skratta ihjäl oss och skjuta huvudet av oss. När vi hinner ska vi sjunga Gubben Noak i akapella.

JIPPIII!!!!

jag kan skita igen!

Afterwork

Ett par bärs efter denna jobbhelg. Ett givet inslag. After work en söndag när de flesta med jobb har jobbångest för att de ska upp onormalt tidigt och svettas.
vidare blåser det som svinet. Jag har hört nåt om att nya terrordåd ska slå till nånstans. Kanske på lilla restuarangen där jag intar min flottiga luncher.
vidare än mina byxor och min mage är i totalt uppror och jag springer på dass en gång i timmen med frågan ringande i huvudet: har jag svalt en säl i förbifarten utan att reflektera?

Njae, snart dags för en bärs så man blir som fölk

Hobby

Ny månad... nya idiotier.

Jag har börjat käka lunch ute. De dagar jag är ledig. Ganska ofta. Tror det kan va min nya hobby. Går ofta till Lilla restaurangen på olskroken.
Det är nåt visst med att gå ut och käka lunch. Bordservering, sallad, bröd, kaffe med dopp. På lilla restaurrangen är det ofta ganska flottigt käk. Inte alltid fantastiskt gott, men matsalen är lugn med stora bord och med ganska dunkel belysning. Så som ställen såg ut förr i tiden. Efter lunchen är bara alkisarna kvar. Och nästan alla alkisar är pensionärer.
Brukar ta med kaffet ut till uteserveringen så man kan cigga till kaffet. Utsikten över torget är magnifik. Alkisar som rumlar runt på torget och rullstolsbundna som rullar runt på torget. Man ser dem i driver.

Jag har flyttat in hos tjejen. Igår tog jag ett allena bad i badkaret. I badkaret drack jag en folköl, tog en snus och läste en barnbok av Barbro Lindgren. Klockren kombination.
Badkars-seanserna kanske också blir en ny hobby.

Magasinera mig!

Nu sitter jag i en tom lägenhet. Jag magasinerade alla mina grunkor igår i en trälåda på 9 kubikmeter.
"Här kan du bo", sa min kompis.
"Jo, om vi möblererar fint", sa jag.
Igår ringde en annan vän. Hon sa:
"Vad det ekar, sitter du i trapphuset?"
"Nej", sa jag. "Jag sitter i ett tomt kök"

I vardagsrummet står sängen kvar. En alpsäng i furu. En natt när jag och donnan låg och sov så brakade hela sängen ihop. Ett litet knak hördes. Sekunden efter låg vi i en oorganiserad brädhög på golvet. Dagen efter gick jag och köpte megafeta spikar och spikade ihop eländet i våld. Nu kommer det aldrig gå att ta isär den. Tänkte göra kaffeved av den, men hon som ska flytta in här tycker sängen är väldigt fin. Hon får den i inflyttningspresent.

Nu ska jag och tjejen flytta ihop. Först på hennes 39 kvadrat. Senare i en tvåa i majorna, som hon har köpt. Klarar vi tiden på de 39 kvadraten, flyttar vi vidare. Klarar vi det inte, flyttar vi vidare fast på olika håll.

På diskbänken står det 20-30 ölflaskor. Jag har haft trevligt här ibland.

I diskhon har en svärm av flugor flyttat in.
Jag flyttar ut.

Runke ball osv...

Thats all for now...

Valdagen

Såg ett fint statusfält på facebook idag som en kompis hade skrivit.

"Jag är frisk, har ett bra jobb, fin lägenhet. Det skulle vara lätt för mig att rösta blått för egen vinning. Men idag röstar jag för de som inte har samma förutsättningar. Rösta rött!"

Nu ska jag med förkylning och huvudvärk släpa mig till vallokalen...
och rösta...
rött!

Influensa

Jag har varit sjuk sen i måndagsnatt. Haft feber sen i tisdags. I tisdags var jag dessutom magsjuk. Gick in på Ica fem minuter innan stängning och köpte panodil. Hon i kassan tittade konstigt på mig. Mitt ansikte var pappersvitt och håret hängde i feta testar. När jag gick ut genom dörrarna sa vakten till mig att krya på mig. När jag kom bakom hörnet, mitt emot där jag bor kräktes jag tre ljusröda spyor på gatan. Det var tomatsoppan jag kämpat i mig en timme tidigare. Det kom en tjej promenerande. Hon bytte till andra trottoaren.

Nu har jag mest en huvudvärk som ligger på konstant och har gjort sen igår. Ungefär som min tinnitus.
Min snok är tät som en ballong och jag kan inte sova...
Hoppas jag är frisk imorgon.
Jag kryar på mig.

Miltals av räls och dårskap.

Igår efter att tagit den där ölen i Skövde som nån måste ta, promenerade jag till tåget. Jag ställde min väska på ett säte och gick ut på perrongen och rökte tre cigg på raken medan jag väntade på tågets avgång.
Jag hatar att åka tåg av två orsaker. Det ena är att jag får små panikattacker som jag alltid väntar på att de ska bryta ut till rejält stora. Tåget svänger och kränger i varje kurva. Skakar och ruskar sig. Jag sitter och analyserar allt i detalj. Numera dämpar jag alltid ångesten med ett par bärs, snus och hög volym i hörlurarna.
Det andra är att beblanda sig med andra jeppar, och jag menar jeppar. Det finns alltid minst en jeppe i varje vagn och de verkar alltid hamna i min närhet. De packar ner sina ovanor och husbehov i väskan och packar upp dem redan innan tåget rullat iväg. Allt genom att smaska för högt, snattra hej vilt eller bjuda på deras musiksmak som långt ifrån alltid träffar mitt i hjärtat.
Nåväl, jag sitter där på perrongen och konstaterar nöjt att det inte verkar vara så många som ska resa med tåget jag ska med. Min blick sveper över min vagn. Tomt.... förutom en person....som har valt platsen bredvid mig, fast vid fönstret mitt emot. Jag tittar in igen och... Vad i helvete pysslar han med? Snubben står och stretchar, han lägger sig på sätena och stretchar, sätter sig på huk i gången, står och hoppar jämnfota. Springer fram och tiilbaka i gången... och han har naturligtvis tagit platsen närmast mig.
Tåget rullar iväg. Jag öppnar en öl och förbereder en och en halvtimmars dubbelt helvete. Krängeri och dårskap.
Nästa gång jag tittar åt snubbens håll har han börjat med en ny aktivitet. Med uppspärrade ögon och vansinnig blick sitter han och luftdirigerar. Alltså som en symfonidirigent. Han tar ut rörelserna maximalt. Jeeesus, jag koncentrerar mig på mitt. Nästa gång jag tittar har han hittat på nåt nytt. Han sitter och gräver djupt i näsan. Det han hittar, och det verkar vara en hel del, smätter han iväg rakt upp i luften. Alltså vad fan är det för fel på folk? Är det inte rälsen så ä det en komplett galning...

En polare till mig berättade för mig att han tagit bussen från Stockholm till Malmö. Han fick en tjej bredvid sig som tog av sig barfota. Stanken hade varit olidlig. Hon nöjde sig inte där. Halva resan tog hon hand om sina fötter. Rullade bort ludd mellan tårna. Drog loss hudflikar. Vad är nästa grej? Klia sig i röven och fråga om passageraren bredvid vill lukta?

Kollektivt, samåkning, statligt, kommunalt i all ära. Visst, visst, men till vilket pris?

En bärs i skövde.

Sitter i Skövde (stan ingen behövde) och tar en bärs innan tåget går hem til götet.
Varför?
Jag har hälsat på morsan i Tibro. Hon bor där.
varför? varför inte?
exakt. Varför inte? Nån ska väl bo i Tibro. Nån ska väl dricka en bärs i skövde.

Nu går tåget... Nu åker vi hem till götet och bränner upp lite valstugor.

en för alla / alla för en

Det byggs mycket nya bostäder nu. Det är ju bra. Tyvärr är det inte till för alla. Vad sägs om en trea för typ tre mille. Det är väl en ganska begränsad skara som har råd att slängs ut en sån summa.

Det rosa huset på en kulle i lunden som jag en gång bodde i är jämnat med marken. Där har man smällt upp två stora betongklumpar. Där kan man köpa en lägenhet om man har ett gummiband för att hålla ihop plånboken så inte sedlarna trillar ut.

Själv blir det nog en inflytt under älvsborgsbron. Frisk luft, ganska centralt, 100% reducerad hyra och öppen planlösning.

En helt vanlig eftermiddag på linnégatan

Igår när jag kom cyklande på Linnégatan satt det några alkisar på den givna alkisbänken utanför hagabion. En av alkisarna följde mig med blicken. Precis när jag cyklade förbi vrålade han mot mig (på finlandsvenska) "Din jävla lilla svenska pojke!". jovisst... Eftersom jag var på halvuselt humör hade jag svårt att hålla mig och vrålade tillbaks "håll käften på dig din djävel!!"

Längre upp på Linnegatan såg jag Jasenko Selimovic (f.d. bla konstnärlig ledare på Göteborg stadsteater m.m) stå och dela ut valprogram för folkpartiet. Känns som en märklig kombination: Blått parti/kultur... Hur som helst kryllade hela Linnégatan av folkpartister.

När sedan jag och min tjej promenerade Linnégatan ner för att gå på en film på Hagabion stod där ännu en folkpartist och delade ut valprogram. Hon verkade inte ha någon plan att ge mig någon folder så jag sträckte ut min öppna hand och sa: "Jag kan ta en sån där jag... så jag kan läsa om vad det är för slags jädra dumheter ni tänker hitta på den här gången". Jag vände mig om och log mot henne, men hon stod bara där med öppen mun och blängde.

Filmen vi gick och såg hette "Den nakna mannen" och var en dokumentär om bastubadande finska män som berättade om sina liv. Både med glädje och sorg. Spetsat med otroligt vackert naturfotografi och lika vacker musik.

Passade extra bra efter att den lilla jävla svenska pojken blivit utskälld av den arga jävla finska alkisen utanför samma biograf.

valtider

har mått bättre än så här. Vill jag åtmindstonde minnas. känns mer bedrövligt än nånsin att gå till jobbet, men efter svensk mall ska jag väl känna tacksamhet att jag har ett jobb.(fråga det äkta arbetarpartiet, de nya moderaterna.)
I dessa valtider svämmar det över av gnistrande ljugande leenden, men varje man är en ö. Min är visseligen lite vissen, men jag ska rösta på mig själv, mitt eget parti: Noll komma jordhög.
Parollen lyder: ner med allt, inklusive allt! det enda vi gör är att kyssa sanningen i brunögat.
röstkort hittas på restuarang kinesen och övriga alkishak.

Sen kommer allt bara bli bättre.

menlöst inlägg

Tänkte ge mig på att skriva världens mest ointressanta inlägg.
varför? Varför inte...

Jag har nyss ätit middag. Jag åt nudlar och rostat bröd. Jag har vita strumpor på mig med ett hål på varje häl. Vita strumpor är fult. Paris hilton är också ganska ful.
verkar som om hösten redan har planer på att dyka upp. Passar ju bra eftersom jag börjat jobba igen. Första dagen idag. Dubbel ångest med andra ord.
Till frukost åt jag yogurt med banan och apelsin. Glömde borsta tänderna i morse och på spårvagnen på väg till jobbet såg jag en snubbe med bara ett öra.

Inlägget blev nästan så menlöst som jag trott. Det känns så skönt att lyckas.

Kenta

Glömde förresten berätta om mitt fynd i förra inlägget om Stockholm...

På loppisen Fågel Fenix på Aspudden Jobbade en tant i hatt med en jätteblomma på brättet. Hon var jättliten och ganska söt. Allt på loppisen verkade kosta 5 och tio kronor. Snubben som hade hand om försäljningen svarade och rörde sig i ultrarapid.

Där hittade jag denna Lp-platta. Kan det bli mer äkta???

Innersleeven är inte helt fel heller. Kommer åka upp som första grej på väggen om/när jag fått tag i en ny lya.

Stockholm

Kom tillbaka från Stockholm igår. En minisemester med tjejen. Vi gick gator upp och ner. Betade av stadsdel efter stadsdel. Kvarter efter kvarter som vi brukar göra när vi är på semester. Var i Stockholm 2003 sista gången. Alltså med andra ord är jag inte speciellt berest i vår huvudstad. Slogs denna gång av hur stort stockholm är om man promenerar runt i de olika stadsdelarna.

Annat som slog mig var: Hur mycket trängre med människor det är om man jämför med Götet. Hur otroligt vacker stad det är. Vad mycket svårare det var att hitta något ställe med rimliga ölpriser. 55-60 spänn för en sketen stor stark är inte rimligt. Och detta var nödvändigtvis inte mitt i smeten eller på turiststråken. Eller 90 spänn för dagens lunch är rätt utsugarartad med. Sidogatorna är alltid intressantast, men det gäller väl i alla städer. Vidare såg man väldigt mycket slipsklädda typer, men också "vanliga" människor som tordes vara vanliga stockholmare.

I kändisväg såg vi Arne Hägerfors komma lunkande på Djurgården. Vi tog en lång jävla promenad på Östermalm och åt en pizza som hängde tio cm utanför tallriken.

Vi gick en vända på Stureplan för att titta på de riktigt välbärgade fånarna, men det var mer att de glodde på oss där de satt med sina backslicks och seglarscarfar. Kände för att släppa en hög och ljudlig brakskit, men den kom när vi gick längs strandvägen. Där såg vi i ett "mäklarfönster" att en lya på åtta rum såldes för 45 mille.

Min tjej berättade att det nyaste i brattskretsarna är att beställa in två champagneflaskor samtidigt. Till bartendern säger man sen "Du kan vaska den ena...(alltså hälla ut den direkt i vasken)"
På natten drömde jag en mardröm att jag gått in på Kellys och beställt två stora stark och just precis... bett dem vaska den ena ölen.

Bostadsannons

Idag har jag åkt runt halva stan och satt upp lappar att jag söker lägenhet. De flesta affärer har tagit ner sina anslagstavlor, men jag hittade några ställen som inte hade tappat stilen. Det blev en tur från olskroken till majorna.
På lappen stod det ungefär så här:

Lägenhet sökes!

Av otrevlig, olugn och ung man på 38 år med labilt humör
och diverse panikattacker och
som går runt med en tulipan i dajmkrysset.

Jag jobbar som personlig assistent.
Har Inga husdjur eller barn.
Högljudda fester, suspekt spring i trappen
och andra dumheter uteblir med mig som eder hyresgäst.

Vill ju bara hyra er lägenhet för att söka skydd från vind och snö, löst folk, räliga byrackor och discodansande dårar, så jag ifred får knulla, supa, röka och äta pizza.

Söker lägenhet i andra hand, from 1:a oktober (+/-),
Omöblerad/ delvis möblerad (gustaviansk inredning eller kaffeved rör mig inte i ryggen),
minst sex månader.

Maxhyra: ca 4500kr

Nästan vad som helst av intresse.
(om du vill är jag moderat, som du förstår är jag desperat)

Med vänlig hälsning Johan, 0735-XXXXXX

OBS ring inte innan kl16 om du vill ha något sådär trevligt bemötande...

Nu är det bara att lägga sig till rätta
och vänta på att samtalen strömmar in....

Tillbaka

Jag är tillbaka i landet lagom. Eller kära missfosterland Svea efter en vecka semester i Budapest.

Idag har jag suttit under Lilla Londons markis och druckit en öl och sett fjädrana på dansande människor i ett karnevaltåg på avenyn. Sen kom skyfallet. Människor sprang in under markisen illskrikande. Jag trodde det var regn som föll från himlen, men det verkade som det var bajs om man tittade på de ylande människorna.

Sen tog jag cykeln hem till syrran och åt. Jag bröt mitt egna uppsatta Kebabpizzaförbud. När jag kom hem gick jag till ICA och köpte kakor. Magen är stor och hård och jag har nog inte mask. Verkar inte ha något matsmältningssystem överhuvudtaget.

På tisdag åker jag till Stockholm. Jag ska heja på kungen. "Hörru Calle din vanlige bonndräng!" ska jag säga. Kanske leta efter dr. Alban också.
En och en annan öl kanske slinker ner också medan jag räknar turisters midjeväskor.

Den ena sa till den andra och sa nåt tillbaka igen.

"Och jag tror minsann min själ dör av svält"

"Man blir trött på ditt jävla gnäll"

ord i natta

Konstigt.

Mitt liv kändes som ett mycket längre liv
när jag brukade skriva.
Dikter.
noveller.
Prosa.
Jag var mindre rädd för
döden.

Idag när jag läser igenom
antologierna
tidskrifterna
där jag blev publicread undrar jag varför.

Varför jag blev publicerad
men mer om det var jag
som skrev de där grejerna.

(Jag visste ju inget om livet.)

På ett sätt är de ganska kassa
samtidigt som de är snäppet bättre.

Nåväl jag har en flyttkartong med böcker
och lösa blad
med mina egna ord.

I tio års tid har jag skrivit ner
vad som finns inuti
mitt tunnhåriga huvud.
på fiken,
krogarna...

Vill minnas två eller tre krogar
förutom de
femtusen krogar jag har besökt
stjälpandes
de trettiotusen ölen...
och sen....
de nittio miljoner orden jag stjälpt

Numera tänker jag på:
tjocka gråa moln.
Ansikten i harmoni.
Katter framför en skål med torrfoder.
Min kvinnas fridfulla anlete
när hon sover
och drömmer
att jag köper en tvådelad paljettklänning i svart
som jag bär på midsommarafton.
Bäbisar med len hud och
ett lent rent sinne
som rumlar runt på en tjock ryamatta
som tar mig vidare i det här livet
och efter det när jag
inte är här...

Som ett bättre alternativ till allt
annat jag redan gjort och kan
som jag är ganska trött på.

Ibland tänker jag på
hur ego
man är.

Och hur mycket tid
det finns för något annat.

Ibland tänker jag
inte på det
alls.

Sagt med eller utan vänlig tanke

Det finns två sorters människor,
och du är ingen av dem.

Jo då så att....

Ikväll har jag varit ute med min tjej. Och druckit lite bärs. Det hör till ovanligheterna. Inte att vi är ute, men att vi är ute och dricker bärs med varandra. Hon har sett min röviga sida. När jag blir butter och allmänt otrevlig efter sådär 10-12 bärs. Eller har långa monologer. Eller trögfattad och långsam. Eller kanske bara jävligt obekymrad med vänster öra intrasslat i membranet på krogens högtalare vrålandes att den här låten är nåt så in i helvete bra att...jag ska skjuta pungen av er allihopa...

Här nånstans har jag ändå en tes: Vem i helvete blir ett geni efter tio öl. Njae ingen jag känner... Dock tycker ungefär hälften av oss att vi blir det. Mig inräknad. Sanningen kan vara svår att nå eller ta på, men jag kan va trevlig också.

Ikväll drack jag fyra öl. Hade inte nått några genialiska höjder. Hade inte snubblat på några hinder på vägen dit.

Vi tog våra cyklar och började cykla hem. Vi hamnade i vad hon tyckte var en diskussion. Jag blev sur ja. För det räcker med att Johan luktar på en öl, så är han dömd för resten av dygnet.
Diskutera inte med honom. Han är en evil son of a bitch. Och förresten: det är farligt att tycka något. Vilket han gör, gärna högt, sen rullas giljotin fram direkt. Plötsligt är han både full och argsint. Har egentligen inte känt så, kanske bara att det brinner lite mycket, när man tycker, efter ett par bärs...

Nåväl min tjej cyklade hem till sig. Jag hem till mig. Om två veckor ska vi flyga till budapest. Jag har aldrig flygit och skiter ärtsoppa bara jag tänker på det. Jag ska köpa en liter whiskey i taxbutiken. Dricka upp den. Krossa flaskan och mordhota flygvärdinnorna med skärvorna. Falla i gråt och prata högerpolitik med piloterna.

På stället vi var på ikväll fanns en snubbe. Han kom och satte sig med en stor jävla ananas. Sen började han slunga den omkring sig tills blasten släppte. Sen gick han och beställde sjukt många shots. Han bar brickan långt över huvudet som en kypare på opara källaren. När han ställde ner brickan hade alla glas vält och vätskan från shotsen hade runnit ut på vägen till bordet. Han gick därifrån. Tio minuter senare dök han upp med en ny ananas som han mycket riktigt skickade iväg. Diskplockarna bara skrattade.

Nåväl, eller inte. Era belackare! Det här var väl mysigt!