Har putsat ännu ett fönster. Vardagsrumsfönstret för att vara exakt. Trodde aldrig att jag skulle skriva om fönsterputsning här på bloggen, men nu är det för sent att göra något åt. Bruden som bodde här innan som inte verkar vara den smartaste människa jag träffat har skruvat upp rullgardinen så man inte kan öppna fönstret. Därmed kunde jag inte tvätta mellan fönstren, så nu är fönstret renare, men långt ifrån rent. Enormt stressande. Jag fick yrsel och stånkade och var tvungen att sätta mig. Sen fräste jag ordet fitta tre gånger och hoppade ut genom fönstret och bröt benen och krälade till krogen och beställde in en flaska gammeldansk på momangen... Oj, oj, oj! Okej nu överdrev jag lite. Försöker bara skapa lite dramatik i mitt inlägg om fönsterputsning. Nå äl, hon som bodde här innan har dessutom pajat handtaget och låset till balkongdörren så man måste slita sig svettig för att stänga dörrjäveln. Hon hade pajat duschhantaget och tvättstället så en stor skärva hade gått ur. Det är fixat nu. Varannan gång man öppnar kylskåpsdörren får jag dörrhelvetet i hoodet för att hon har vinklat kylskåpet i ren dåraktig överdrift. Det går naturligtvis inte att ändra tillbaka. Jag har försökt. Hon har bättrat på eller målat över fläckar på väggarna med vit färg, vilket så långt är bra, tyvärr med en högblank färg. Vilket gör sig otroligt dåligt när väggarna är målade med vit, matt färg. Hennes utlovade flyttstädning var ett joke. Ketchupfläckar på väggarna och brödsmulor i kökslåddorna. Man blir ju ledsen. Vilken jävla människa. Hon skröt dock med sin generositet när hon berättade för mig att hon efterskänkte rullgardinen i vardagsrummet. Alltså den som gör att man inte kan öppna fönstret.
Sköja inte med mig. Den sortens sköjeri köper jag inte! Skit in, skit ut!
Sitter på Vickys Pizzeria. Det är solens fel. Den säger: "Johan, den här solen är en öl. Lägg undan din yxa och sätt på dig din gloria." Jag lyder och följer med i tidens gång tempo. Jag har aldrig varit omöjlig.
Ajöken!
