Tre stycken gällande doft, lukt och odör.

Min brukare köpte lökringar på Burger knug när vi var i nordstan idag. Eftersom det inte fanns tid att äta dem tog han med dem i färdtjänstbilen. Välförpackade. Det såg jag till. Efter tio minuter började doften krypa fram. När ett annat par hämtades upp fem minuter senare hade doften förvandlats till odör i bilen. De såg påtagligt besvärade ut. Lite som senapsgas fast med lökdoft istället.
När vi kom hem ville inte min brukare ha lökringarna längre. Fullt förståeligt.
Kunde naturligtvis inte låta bli att le åt eländet. Jag påminde min brukade, då skrattade han åt sitt misstag. Tror det är då jag gillar honom som mest.

När jag åkte spårvagn från jobbet för en stund sen klev det på en väldigt färglad göbbe. Han verkade rätt färgglad i sinnet också. Hans leende varlika brett som hos en clown, fast han saknade det elakartade uttrycket. Han snackade på med folk när han gick förbi i gången. Och folk svarade smittad av hans glädje. Några minuter senare lade sig en fadd lukt av jättegammalt brännvin och möglig diskho i vagnen. Han hade på något vis klarat sig från fyllostämpeln. Det var ju bra kanske.
Vid nästa hållplats klev jag av.

Innan min brukare och jag åkte ner till stan drabbades jag av en nys utan förvarning. Faktiskt bara en enda. Verkar som min hjärna har lärt min kropp att det är farligt att nysa när man har brutit ett revben. Eftersom det gör ont. Ibland händer det dock att en nys dyker upp. Helt, som jag sa, utan förvarning. Den här nysningen hade enorm styrka. Under den mikrosekund som snoret blåste ut ur näsan försökte jag parera med kroppen så det inte skulle kännas i revbenet. Det lyckades... halvt. Resultatet blev att jag la en enormt ljudlig brakskit exakt samtidigt som jag vrålade och nös. Med röven vänd mot min brukare på två meters avstånd. Otroligt förnedrande. Jag klarade mig från vidare fysikalisk förnedring om ni förstår. Dock uteblev doften. Tror ändå inkontinensen kan ligga bakom hörnet.
Förstår att min brukare tröttnar på mig ibland...

Om någon lättanstötlig människa tänker:"Ah, men va fäään!", ber jag om ursäkt.
Jag skyller genast på att det ingår som en scen i verkliga livet.

Preskribitionstid, en större stad och tvättråd.

Tänkte bestrida mina csn-skulder igår. Eftersom de är över tio år gamla. Sen såg jag att de har ändrat preskribitionstiden till 25 år, så det sket sig. Folk flyttar utomlands i tio år, när de flyttar tillbaka till Sverige är de skuldfria. Att leva i exil i 25 år verkar ganska länge, typ en tredjedel av livet. Får tillbaka femton papp på skatten. Kronofogden tar drygt elva. Varsågod sa jag innan jag lade på, när jag ringde och frågade. Det finns ju en uträkning på hur många öl det blir i ett tidigare inlägg här om man har hängt med på bloggen.

Tänkte innan att man kunde byta sin lägenhet med nån som bor i stockholm under nån vecka på semestern. Gå på nya gator i en större stad. Äta glass på Gröna lund, speja in söderkisar, kräkas utanför spybar, hälsa på och supa ner kompisar. Personen som kommer hit kan ju titta på Poseidon, traska ner för Sveriges fulaste gata - Avenyn, spana efter Oldsberg och kräkas i Kungsparken.
Totalt förbud råder dock mot att spela in porrfilm, snorta kokain och spela Techno på högvolym nattetid i min lya.
Jag lovar att hålla mig borta från samma sorts frestelser(?) i utbyteslägenheten i huvudstaden...

I mina jeans står det att dem ska tvättas så sällan som möjligt för att få till den rätta slitningen på jeanstyget. "Helst några månader mellan varje tvätt" står det. De kunde likaväl skrivit "Tvätta jeansen först när du märker att det blommar ut stora köttiga blämmor på benen och när din omgivning och vänner rynkar på näsan och säger till dig att din stank påminner om en flodhästs andedräkt."
Tycker det hela är ganska snuskigt.