Seminariegatan-botaniska trädgården och omvänt

Fan vad sömnlös jag är. Det är den där sömnlösa perioden igen. Den brukar komma en eller två ggr per år. Förutom lite eftermiddags-slagg på ca två timmar igår har jag varit vaken sen i måndags vid lunchtid. Jag väntar på att bli trött.
För ca två timmar sedan tog jag spårvagen två hållplatser till där bilen står parkerad. Tobaken tog slut och jag visste att jag hade glömt ett paket i bilen.
Klockan var strax över sex på morgonen. Det ösregnade och jag såg nog ut som Charles Mansons lillebrosha när jag klev in på vagnen. Det droppade, nej rann från skägg och hår. Folk tittade inte. De stirrade. Jag i mitt lite sömnlösa tillstånd glodde tillbaks och undrade tyst för mig själv: Vad fan glor ni på? Det gjorde de ju inte.
Efter ungefär fem eller tio sekunder förstod jag. Detta efter att tittat mig omkring i vagnen. Jag tyckte nästan alla var söta o smått stämplade med tillstånd efterbliven. Jag hade glömt hur det kan vara när man är på väg till kl-sju-knegen. De hade vaknat. Plötsligt slitits upp ur den sömnen när vagnen stannat och dörrarna öppnades.
När jag tittade mig omkring igen såg jag att: Ungefär hälften sov djupt. En fjärdedel vaknade och somnade om vartannat. Den sista fjärdedelen läste böcker. Inte metro. eller gratisprassel.se. Böcker.
Det klagas på att folk inte läser längre. Det såg fan ut som ett rullande bibliotek. Och det mest komiska/fina var att det var lika tyst som på ett bibliotek. Inga mobiltelefoner. Inget schnick/schnäck. Helt tyst bara...

Nåväl, hoppas ni får en bra arbetsdag. Kära vännerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Love is a dog...called something like Agnes.

"Herregud! Nu måste vi lägga på", sa hon.
"Vi ska ju ändå ses alldeles strax"

"Jag vet" ,sa jag.
"Om en kvart, då kan vi fortsätta prata."

Alla vägar leder längre in

Jag har talat ut
Jag har pratat sönder
om jag tänker
har jag inte sagt ett ord

Jag rear ut min själ
allt ska bort