Ännu en dag att dra ifrån.

Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen... Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.

Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar... och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva... och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift...

Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.

Att bli mörkrädd. På riktigt.

Har precis stått i brunnsparken och väntat på min vagn. Utanför Mc Donalds. Mycket småkids hänger där och det är väl inget nytt... Det går förbi två män. De tittar in genom fönstret där två småtjejer sitter.
"Vad fan" säger den ena mannen till den andra
"Ska vi inte gå in och slå ner dom där två 16-åriga fittorna som sitter därinne?"
"Nej skit i dom" säger hans polare. "Vi går upp till rockbaren och slåss istället."
"Är det bra att slåss där då? Du vet att jag måste slå ner nån jävel! Jag har såna behov av det ikväll!"
"Det är skitbra och slåss där, jag lovar. Jag har gjort det förr. Kom nu", säger hans polare och dunkar honom i ryggen.
Jag tittar på dem. De är lätt över 45 år. Och måste väl ändå gå under kategorin vuxna människor...

Vilka jävla vidriga människor. Det började koka i mig direkt. Jag blir nästan aldrig arg längre, men åldersmässigt skulle det kunna vara min dotter som sitter där inne. Det är väl just sånt här man är rädd för att ens dotter (eller son) ska stöta på. Såna svin. Och om det hade hänt. Jag hade gått bergsärkargång.

Samtidigt blir jag så jävla ledsen. Vad är det för fel på människor.. Om jag hade haft egna kids känner jag direkt: vad är det för jävla värld omringad med idioter som de ska växa upp i? De där typerna existerar i verkligheten, inte bara i tv-serier eller på en löpsedel du går förbi. Mörkrädd blir man. Vuxna människor som egentligen borde vara förebilder...

Nåväl, allt det där vet jag redan. Gör inte alla det? MEN att höra det med egna öron från en halvfet typ i bandana och en polare i för stora skor (typ), då blir man ledsen... Kan fan inte människor koncentrera sig på att kramas och knulla och var hyfsat hyggliga och kärleksfulla mot varann.

När de två neandertalarsvinen gick vidare passerade de en vuxen kvinna. Samma snubbe som uttalat de tidigare vidrigheterna skrek nu till kvinnan: " Din jävla fitta!" Nu började jag instinktivt gå efter. Kvinnan får sinnesspel, tvärstannar, vänder sig om och skriker tillbaka "vad fan sa du ditt jävla svin?" Varpå den jäveln svarar med klen och osäker röst "Nej jag bara sa att det är så svårt att hitta... i den här stan..."

De flinade och promenerade vidare upp mot, antar jag, rockbaren. Hoppas de kom in och åkte på ordentligt med stryk...
I övrigt har de varit småvidrigt på stan. Åkte hem just därför. Massa julbordsätande gratisspritdrickande dårar. Var på mördaren. Även där dök det upp massa otäcka och faktiskt otrevliga människor...
Skall väl avsluta med att säga att det här inlägget inte är skrivet under nyktra former. Inte under jätteonyktra former heller. Det är mer skrivet i och drivet av ilska, frustration och oförstånd inför den otäcka omänsklighet som finns överallt, runt varje hörn.

No more...