Ryggont 2 eller smärta på riktigt.

Det där lilla onda i ryggen som jag gnällde om i förra veckan utvecklades i lördags till diskbråck. I fredags bar jag och min tjej upp en fyra meter lång plastmatta till lägenheten. Tre våningar upp. Rullen var tung, helt jävla otymplig och förbaskat hal att hålla i. I lördags var jag plötsligt en mycket krökt man. Smärtan har varit enorm. När man har diskbråck gör man inte så mycket. Jag har legat i soffan. På sidan i fosterställning. Tittat på TV tills jag velat spy. Den enda glada tanken har varit att jag inte betalar någon tv-licens. Om man tittar för mycket på TV blir man nämligen väldigt medveten om vilka oerhörda mängder skit som visas. Därav skulle det kännas som ett hån att betala för att se dårar och idioter göra åtlöje av sig själva i rutan. Man vill krypa in i tv:n och göra upp, som Henrik Bergren sa i en intervju en gång.
För den som aldrig haft diskbråck kan inte smärtan beskrivas. För den som inte vet vad diskbrock är kan det förklaras ungefär så här: Diskarna i ryggen trycks ut från sin plats mellan kotorna. De pressar mot nerverna i ryggen vilket orsakar smärta. Nerverna går ner i benen eller ena benet. I mitt fall ena benet. Det strålar ut smärta i benet. Eftersom nerverna kommer i kläm blir känsel och reflex i benen nedsatta. Smärtan består dock. Allt som kvarstår att göra är att ligga i fosterställning och att tvinga sig själv att gå. Hur ont och hur långsamt det än går. Det är musklerna i ryggen som blir inflamerade. För att få träning ska man gå. Hur ont det än gör. Att sitta upp är dödsdömt. Det ska undvikas till max och hur mycket kan man göra i inuti-magen-ställning? Detta är anledningen till att jag inte skrivit här. Låter som en dröm va?
Dessutom skulle jag och min tjej måla, tapetsera, lägga golv och matta för att göra vår nya lya fullbordad. Min tjej har gjort allt och överraskat sig själv inom händighet. Jag har legat i soffan och klivit upp då och då för att titta på hennes mästerverk och sagt:"Fan va fint det blir baby! För att sen krumt gått tillbaka till soffan för att svära åt läget och åt alla jävla typerrrrr i idiotburken.
Idag har smärtan varit lite mer uthärdlig. Det har kännts som man har varit tillbaka i sadlen en stund. Kanske inte på en ståtlig häst, men väl på en raggig och trött gammal åsna.
När jag blir stor ska jag doktorera i disk-jävel-bråck. Alltså teoretiskt. Jag har redan klarat av min praktik.

Nästa gång jag skriver här kanske jag ska berätta om den gången jag kastade bajs på min kompis fönster.

Nu ska jag gå och köpa rosor till min tjej. För att hon är värd det och för att hon är världens finaste tjej.