Jag sitter och glor ut från ett fönsterbord på bishops arms. Folk stressar förbi. Inslagna paket i handen... En jul när jag frågade farsan, som för stunden var på dåligt humör och dessutom allmänt uppstressad, vad han önskade sig i julklapp, reste han sig upp och svarade med barsk stämma: Den här julen önskar jag mig ett paket med tystnad! Garv utbröt...
Förutom julklappsvettande dårar passerar par, hållandes i hand, hånglandes under mistlar. De lär minnas den stunden när de långt senare krossar favoritporslinet under tårar, kniveggade ord och vrede. Bittert? Inte alls...
Bakom mig sitter vad som verkar vara två barnfamiljer. Dom äter och har trevligt. Nyss avhandlade de ämnet vilka kända människor som har tagit livet av sig. Elliot Smith, skar inte han halsen av sig? Neeej... han knarkade väl ihjäl sig? Nääh, men det var väl Jim Morrison? Nej han drunknade ju i ett badkar i tyskland? Till detta äter de hamburgetallrik...
Det sitter en man framför dem som just bevittnar en annan man som lutar sig mot en stolpe. Han lägger en söndagsspya... och lommar vidare.
Mannen vid bordet framför barnfamiljenx2 tar en halvblygsam klunk av ölen. Ögon och öron åker aldrig på semester. Han har en trevlig stund. Trots att knivens eggar vissa dagar och stunder vrids runt motsols i själ och hjärta då ensamheten blir för stor.
