måndag 12 november 2012

Måndagsdikt (kan egentligen fungera på vilken valfri veckodag som helst...)

Inget fungerar här.

Någon har snott alla
mina kalsonger och
strumpor.
Jag sitter fast i
en isvak
klädd i tomteluva och
bermudashorts
med palmer på.

Jag tar en promenad.
Folk knuffas och
buffas
till milda grad.
Tänker med öppen
käft och trycker in
en banan
i hålet...
Vanvettet promenerar
hela tiden
två steg framför
och andas ut sot
som landar i min
knastriga själ.
Jag ser två joggare
krocka i ett gathörn.
De blir liggande.

Jag äter sönderstekt
bacon som
ser ut som svarta
tånaglar.
Sköljer ner festen
med avslagen öl.
Till efterrätt
idislar jag en
bensindoftande,
osynlig
kornformad
hög med kärlek.

Jag skulle kunna
gråta nu
om jag skar lök
eller
om jag slog i tån
i bordsbenet
eller
om jag hällde i mig
en liter rå sprit
till tonerna av
Ingmar Nordströms
Saxparty 3.

Jag går och lägger mig
istället.
Tittar på en dokumentär
om världens
tillstånd.
Världens tillstånd
verkar vara i kasst skick.

Ingenting fungerar där.

Precis
som
här.