Here we go again

Har åter och igen insett att jag borde skriva här oftare då intressanta saker, eller åtmindstonde anmärkningsvärda händer. Brukar då tänka att det ska skriva om här. Sen händer det något annat. Så händer nåt annat och då är det första glömt.

Så ett anmärkningsvärt besked kom i veckan. Jag måste troligen flytta ut ur lägenheten. Tjejen jag hyr utav har kommit in på universitet i stan. För att vara helt ärlig gör det mig totalt paralyserad. En trolig skyddsmekanism för att jag inte ska freaka ut totalt. Jag kan nämligen inte se framför mig, nu efter åratal ha fått ordning på ett helt bohag, och åter igen packa ner det i lådor. Stuva ner det i någon källare. Och leva med en sopsäck kläder och med datorn under armen. Att jag dessutom fick reda på det hela en dag innan semestern gör att det nu inte blir... riktigt semester i huvet. Tankarna gnager.

Dessutom för att spä på det hela måste jag tömma en halv vind på saker. Mina andra saker som under lång tid har varit magasinerade hos en polare, men skiten måste ut därifrån för att han har gjort sig av med sin lägenhet.

När vi ändå är igång kan jag spä på det hela lite ytterliggare. Det handlar om ett magasin i Borås. Där har min far magasinerat sina sista saker innan han flydde till Spanien för gott. Sen har han skitit och betala hyran för magasinet. Så i slutet av månaden vräker de sakerna... om inte vi syskon hämtar dem. Det är grejor som man inte riktigt slänger. Allt från unika släktfoton till en del halvt värdefulla tavlor.

Det näst bästa av allt är att jag inte har en enda aning om var jag ska göra av grejorna.

Det bästa av allt är att jag inte har en aning om vad jag ska göra av mig själv. Har ju fortfarande nån söt liten jävla betalningsanmärkning. Det är sommar och det finns inga lägenheter att söka och jag har ingen aning om var jag har gjort av min kappsäck sen sist, då jag turnerade runt mellan olika soffor.

I Sydafrika lever vissa i skjul. Det är sant, jag såg det på TV.