onsdag 9 november 2011

your'e just like an angel

your skin makes me cry

Vingslag i rummet.

Vaknade igår morse av fladdrande vingslag i rummet. I mitt sömndruckna sinne trodde jag att det var en jättefjäril. När jag satte mig upp förstod jag att det var en fågel. En liten fågel som hade pressat sig in i fönsterspringan som inte var öppen mer än tre centimeter. Skräckslagen såklart. Flög från fönster till fönster. Knackade med näbben mot fönsterglasen och kvittrade ihärdigt. Försökte ta sig ut till sina kompisar. Jag fick upp två fönster. Den satte sig i en krukväxt och tittade på mig med en blick som sa: Tack ska du ha kompis. Sen flög han ut till sina vänner igen.

I morse vaknade jag halvsex. Efter fyra timmar sömn och utan fågel i rummet. Skulle inte gå upp förrän åtta. Somnade inte om. Tänkte på krig, död, förintelse, rostbröd, hungriga läppar och regnvåta gator. Läste, gick upp och rökte, försökte somna om, gick upp och rökte, tänkte på Reinfeldts oranga slips, leende ögon, de nyfunna grå hårstråna i mitt skägg, min farsa i en sjukhussäng, frostiga gräsmattor. Gick upp och rökte. Somna om tio i åtta. Gick upp klockan åtta.