Det är rätt så tomt här just nu. Jag menar i huvet. Inspirationslöst.
Igår skrev jag ett inlägg om när jag och min familj fastnade i en hiss när jag var liten. Men det kändes också menlöst så jag plockade bort det direkt. Det var i en hiss på Billhälls (Matkedja i Västra Götaland som numera förvandlats till hemköp) i Kungsbacka. Vi satt fast i kanske 1 1/2 timme. Kom ihåg att jag tänkte att om vi blir kvar här för alltid kommer min farsa snart tända en eld på kvitton och grilla någon av oss. Tänkte att det nog skulle bli mig eftersom mitt kött var yngst och saftigast.
När jag var tjugo åkte jag hiss upp och ner i typ 45 minuter efter att jag hällt i mig en 37:a sprit. Det var en utomhus-hiss vid Växjö tågstation. När man tryckte på larmknappen var det en kvinnoröst som sa nåt i stil med "SOS: invänta hjälp om du fastnat i hissen". Det som jag fann mest fascinerande var att det inte bara lät i hissen utan ekade ut över hela stationsområdet. Det var en levande tjej med i hissen också. Hon bad mig hela tiden att sluta att åka upp och ner och att lägga av och trycka på den där knappen, vilket naturligtvis trissade min tjugoåriga underutvecklade hjärna ännu mer.
Eventuell hissnoja bearbetades nog bort under den där kvällen.
Med tanke på hur mycket efterblivna dumheter man hittat på i diverse fylletillstånd finner jag det helt obegripligt att man aldrig har spenderat en enda natt i fyllecell...
Fuck nu känns det så där tomt igen. Undrar om man ska ta en dusch eller runk eller kanske tömma kylskåpet på gammal klumpig mjölk...
