Han har väl flyttat in hos henne. Tagit den plats jag en gång hade. Grannarna hör väl inga gap och skrik längre. Ingen plötslig gråt i lägenheten som kändes som en kista i huset som borde vila under jord.. Ingen krossad porslin. Porslinet står helt och nydiskat uppe i skåpen. De har väl tvättat och tapetserat om väggarna för att driva ut demoner och vingslag av tidigare sorg. Den sorg som fanns där när vi flyttade in fram tills jag flyttade ut. Ingen stel tystnad vid matbordet längre som bryts av frågan "kan du skicka saltet?"
Jag skulle aldrig vilja ha henne tillbaka, det var rätt att bryta upp. MEN jag gillar inte och bli bortglömd för fort. Efter två månader, efter att ha varit ihop i tre år.
Jag känner det aningen sårande när jag tänker på hur onödigt otrevlig hon var den enda gången vi sågs efter att det tog slut. Att hon slängde mina saker utan att säga något. Eller att hon har gått förbi mig på gatan och låtsats att hon inte sett mig...
Jag saknar inte henne, förutom när jag tänker på våra utlandsresor och våra knull.
De kommer väl åka till samma städer som vi gjorde. Budapest. Berlin. Warzawa...
Dom knullarnog... men långt ifrån så fulländat som vi gjorde.
Hur som helst hoppas jag den jäveln får henne att må bättre än vad hon gjorde med mig.
/ over and out.
måndag 11 juni 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)