Själv har jag bara ett...liv alltså.
Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.
Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.
Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.
Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.
Fikade med morsan
Drack öl med broshan
Theres nothing like family.
Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.
Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.
Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.
Published with Blogger-droid v1.7.2
