Jag är inte arg längre.
Däremot är jag illamående. Mycket bättre!
Jag åkte ner till stan för att ta en bärs med min syrra. Och på vägen ner, från spårvagnsfönstret såg jag mitt ex. My x-baby. Hon e vackrast av alla. Med sina poser och gester. Hon satt där på uteserveringen till restauranten (eller hur fan det nu stavas: fråga kungen!) Hon gestikulerade med en cigg i näven, med huvudet på sned. Jag såg hennes öronhängen dingla och hon hade huvudet på sned med den totala charmen. Jag har inte sett henne sen vi pratade sist. Jag fylldes av saknad, sen blev jag tom. Tom då jag vet att saknaden inte leder någonstans för att vi omöjligt kan leva ned varandra tack vare våra lik och olikheter.
Väl på stan spelade jag bort fyra hundra spänn på Jack vegas maskiner. Fick ångest och beställde en bärs. Det var då jag började må illa. Fan tänkte jag där jag stod, sen gick jag och stoppade i en sedel till i jacks hungriga gap. Jack spottade ut ett kvitto på femhundra spänn. Nöjd gick jag därifrån.
Tydligen hade jag glömt att äta, märkte jag när jag satt på vagnen på väg hem. Jag åt på mc donalds och blev ännu mera illamående. På en glas-skiva därinne stod det massa reklamslogans ala "ät nyttigt", "hos oss vet du vad du äter", "skit, skit skit" osv. Nu har jag huvudvärk, yrsel och är helt körd i magen. Jag måste ligga ner. Annars blir jag väl intagen på Ronald mcDonald sjukhus. (fast de kanske inte tar emot skäggiga farbröder med halvtaskiga nerver...)
Hade egentligen tänkt att berätta en rolig anekdot från när jag var i Tibro och hälsade på min morsa förra helgen...men det får vänta...
Nu måste jag lägga mig ner innan tarmarna klättrar ut genom självaste rektumius.
