Det var inte jag som beställde. Det var en inre röst. Tror den heter Göran. Jo det Gör-han. Vill minnas att jag käkade lunch ute jämt förrförra sommaren. Det brukade vara en seans på minst två timmar varje gång. Sallad, bröd, huvudrätt, kaffe och kaka. Sen när allt hade lagt sig på plats beställde jag ofta en stor stark. Kändes det rätt beställde jag en till. Ibland många fler. Gjorde jag inte, tog jag en långsam och slö valrosspromenad under stön och stånk.
Får kanske dra igång den här hobbyn igen.
Tog med mig kaffet ut. Solen fick mig att nysa. Nysningarna fick mig att rysa. Snoret hängde som bassträngar ur snoken och förenade sig med skägget. Trötthet och uppgivenhet spred sig i hela kroppen.
Tror jag ska ta en promenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar