Fula vanor och fina ovanor

Oj, oj, oj vad sopig jag är på att uppdatera här... Jag har väl haft uppdatering på andra håll. Jag har träffat en Donna som jag tycker om... och hon verkar tycka om mig. Vi har setts sen i sommar och vi tar det i ultrarapid snigelfart. Det känns bra, som nått litet nytt dyker upp varje gång vi ses.
Jag har krympt mitt partyanimal och börjat leva lite sundare. Äter frukt varje dag, mindre kött, äter rosenrot för jag är trött på att vara trött jämnt och jävla ständigt, och jag har börjat träningscykla 2,5 km några gånger i veckan.
Nej, jag tänker inte bli någon översund satans tråkmåns och jag tränar inte för att vara med i göteborgsvarvet. Jag är bara ganska trött på att må halvt sunkigt eller halvt bra.
Jag röker fortfarande trots några näras vädjan om att sluta och förbipasserande folks förbannade tjat om att det luktar rök i hiss och trappuppgången där jag står och huttrar om kvällarna svärande att inte få vara ifred. Konstaterande att det är noll njutning att inte få röka inomhus.
När hela skiten blir för tråkig (vilket det tänderar att bli då och då) går jag ut och tager mig ett par bier, oftast allena. Tittar på alla små, unga människor som precis har kommit på hur och var man roar sig: Full på krogen...

Just nu längtar jag efter en rejäl bläcka i goda vänners lag. Oj, oj, oj...