Mitt första kneg.

Jag sålde GT när jag gick i mellanstadiet. Hade ett eget säljområde, ringde på dörrarna och sa GT. En gång när jag promenerade mellan ett bostadshus till ett annat med tidningsbunten hängande på armen sket en mås rakt på tidningen. Framsidan pryddes av en bild på Olof Palme och måsskiten landade mitt på hans panna. Det fanns en kund som alltid slickade bort frukosten från fingrarna innan han lämnade över tidningspengarna. Tyckte han var läskig.
Jag tog över jobbet av broshan när han slutade. Jag och morsan pratade om det här om dan. Broshan var enormt sparsam. Han lade undan alla pengar han tjänade. Sen köpte han sig en moped. Måste ha tagit en evighet av sparande. Själv köpte jag chips och ostbågar och godis för alla pengarna. När pengarna jag tjänat var slut letade jag upp väskan med pengarna som skulle skickas tillbaka till GT. Morsan gömde alltid den där väskan på nya ställen och jag hittade den varje gång. Jag köpte chips för de pengarna också. I slutet av månaden var det dags att räkna ihop GT-kassan. Det gjorde morsan och farsan. Det saknades alltid pengar. Sen blev det skäll. Mina föräldrar gick back på att jag hade ett jobb...
När morsan och jag pratade om det för några dagar sen, sa hon att jag var en ekonomisk katastrof. Det stämmer. Det är jag ganska mycket fortfarande. Förutom min första stereo som jag köpte för egna pengar tror jag faktiskt inte jag har sparat till någonting i hela mitt liv.