En helt vanlig fredagkväll.

Det är fredag kväll. Jag har putsat fönster. Just den kombon har nog aldrig slagit in förut. Och kommer nog aldrig göra igen. Förra fredagen vid den här tiden hade jag precis klivit av i på Triangelns station i Malmö.

Såg en råtta när jag var på väg till affären. Den var stor och gyllenbrun och sprang in i en sån där metallåda med råttgift i. Sakta och helt ovetandes om att den åt sig rakt in i döden.

Har börjat följa serien weeds. Har sett för få avsnitt för att uttala mig om den är bra,. Just nu är den bara okej. Johnny frågade mig när jag var i Malmö om jag följt någon bra serie. Kom inte ihåg vad jag svarade, men nu låter jag hälsa till Johnny att Breaking bad är nog den absolut mest spännande serie jag har sett. Och en av de bästa.

Det är fredag kväll. Jag har putsat fönster. Det är något visst med de här två meningarna om man säger dem högt som ett mantra.

Min rumskompis.

Ibland ryker vi ihop. Jag och självaste Archibald Haddock. I övrigt trivs vi väldigt bra ihop. Som foten i strumpan. Som strumpan i skon!

Men nu ser han lite ledsen ut. Mitt dåliga samvete knakar. Romen är slut. Jag får gå till gröna skylten imorn och köpa mer!

Jag har i övrigt väldigt mycket egentid över. Ibland tror jag det skiner igenom. Vad gör alla andra människor med all tid som blir över, men som ändock rusar förbi?

Nej, va fan nu börjar han vråla igen. Får sluta här nu. Tror ni han lugnar sig om han får lite polsk plommonvodka?

(Och om ni tittar på min blogg på datorn, så får man ibland klicka på bilden för att se den i sin helhet. I det här fallet kan det vara bra för att slippa tänka att en sinnessjukdom svävar farligt nära johans huve. Allt eftersom det ser ut som han annars pekar på ingenting eller en kryddburk som han kallar haddock sent om nätterna. Så ring inte en psykriatisk klinik i all välmening. Inte riktigt än, inte förrän ni klickat på bilden. Ni kommer märka att haddock faktiskt finns där. Precis som jag...)