Triumfen.

Efter att ha sovit tre timmar föregående natt, gått upp halvsex i morse för att jobba och sen haft en ganska lysande kväll, hamnade jag avslutningsvis i brunnsparken. Där var det jävligt otäck stämning. Fullt med snutbilar och stinna och fulla kids. Påsklov. Gubben blev illa till mods.
Den lugna kvällen var annars klockren. Johan har sippat på bärs och kollat på sina vänner som blev dubbelt så fulla som han själv. Tillbringade kvällen med finaste Maja.
Största behållningen var ändå att träffa gitarristen Haning i vårt bandet. Inte för att han är trevlig, för det är han. Snarare för att han var mycket mer packad än mig. Vilket alltid brukar vara tvärtom varje gång vi ses ute. Johan är redlös och sluddrar. Näst sista gången vi sågs vill jag (inte) minnas att jag stod jag på podiet på Lassasino och slet upp alla knappar i skjortan och visade kaggen för publiken och vrålade YEAA tills vakten kom fram och diskret bad mig att knäppa skjortan igen! Men, den här gången, när Haningen tröttnade och inte hittade någon stol satte han sig helt sonika på golvet och drack upp sin öl. "Äh, vad fan jag sätter mig här", sa han. Bevis nog för mig. Tyckte jag var fint. Han steg otroligt i mina graders ögon. Ombytta roller. 
En otrolig triumf.