Att vänta på bussen.

På väg hem från jobbet i fredags bytte jag buss på avenyn. Den korta stund jag stod där såg jag följande scener utspela sig:

En snubbe som cyklade i bussfältet. Han cyklade lugnt och långsamt. Bakom honom kom en buss som argt låg på tutan. Cyklisten gjorde ingen anmodan att visa stress eller flytta på sig. Bussen slickade cyklisten i arslet och tutade hela vägen ner för avenyn.

Jag såg en donna vackrare än vilken planet som helst i vårt jävla solsystem.

Sist såg jag en full man komma utskenande från en krog. Han kan ha vart det fullaste jag sett det här året. Först stapplade han fram till en postlåda. Han fick upp luckan, och ägnade sen minuter till att försöka urinera i brevinkastet. När han tillslut förstod att det inte gick nöjde han sig med att pissa i en papperskorg som stod bredvid. Efteråt slog han sig ner på en bänk, försökte otaliga gånger resa sig igen, misslyckades och deckade till slut på stället.

Fem minuter väntan... och mina ögonbollar höll på att ploppa ut ur skallen på mig. Sen kom bussen. Fem minuter till så hade väl hela huvet sprängts i bitar.