Satt en gubbe här bredvid innan. Han hade krycka och hade problem med att komma ner på stolen. Tänkte genast på farsan. På alla luncher vi har käkat ihop. Kan vara något av det han gillade bäst att göra. Han lyckades alltid bli helservad av restuarangpersonalen. Om inte, så fick jag rycka in. Alltid samma mening: "Ah du fixar en .... åt mig!" På hans stammiskorvkiosk i Svenljunga fick han personalen att springa ut till bilen och ta beställningen. När maten var färdig kom de och serverade honom genom bilfönstret som om han hade någon slags egen drive in-korvmoj. Det ska väl såklart tilläggas att han hade svårigheter att gå.
