Till han som uppfann drömmar...mer än till han som uppfann äpplen

Inatt drömde jag så konstigt. Att jag snackade med massa blommor, och kom inte överens, sen snackade jag med mitt ex - och kom inte överens. SEN!... pratade jag med gud och vi kom verkligen inte överens.
Han sa:
"Jag kommer ihåg min son när du och din bror sålde frimärken på trappan till kungsbacka kyrka"
"Fan" Sa jag, "Du är väl inte min farsa, farsan kommer knappt själv ihåg, bara att vi fick gratis lift med en polisbil hem till ytterdörren, o han var jävligt arg"
"Nu lever du samma breda väg. Du ska förpassas din äppleälskare!"
"Ja Gudda" svarade jag. "Och du ska ta hand om världen. Var inte det din uppgift från början...din gamle förpassare..."
Jag vaknade. Intrasslad i lakanet. Svettig som en förpassad. Sen somnade jag om. Ungefär två minuter senare vaknade jag upp av att de grävde ett stort hål i gatan, precis här utanför, precis som de ville nå min och satans själ. En och på samma gång...

Det kändes betryggande.

Ett här och nu.

Precis som jag hade gått i däck

På sejdeln eller

Kellys

med en av guds änglar
vilandes vid min sida
som hette Anna-Lena

som var lika inbjudande...
...som en fågelskrämma..