Råttan som var hund

Det som jag trodde var en råtta bakom toalettväggen verkar vara grannens hund som kanske gnager på inredningen eller nåt. Alltså grannen ovanför mig. Hon har hund. Hon har snygga ben. Grannen alltså.
Känner mig grymt lättad över det falska råttproblemet. Tror INTE jag ska ringa hyresvärden och berätta att råttan var en hund. Då tror han inte att jag är klok eller också så vräker han mig.

Lite ditt och lite datt. Ingen fitta och lite schnack

Insåg precis hur dålig jag är på att skriva här för tillfället. Varför undrar någon kanske då... eller inte. Frågan låter jag helt enkelt strö ut i vinden. Är dålig på mycket annat också. Till exempel över att glädja mig åt att Viktoria och Daniel har fått en kotte är jag extremt dålig på att överhuvudtaget bry mig om. Vidare är jag dålig på att laga strumpor eller fisksufflé. Men helt sämst är jag nog på att äta grönsaker. När vi firade syrrans födelsedag i helgen på restuarang skickade hon över grönsaker på min tallrik. Inte för att hon tyckte jag var kass på att äta grönsaker, snarare att hon tyckte så synd om min tallrik som såg så brun och trist ut att det fanns en viss risk att ta självmord när man tittade på den. Tyckte hur som helst att det var stort att bry sig på om en sådan sak på hennes alldeles egna dag.
Nu har jag ätit gurka två dagar i rad och tycker mig skymta en grön nyans i ansiktet. Tänk om det är skadligt. Antingen att vara grön i ansiktet eller att äta gurka.

Något som jag är bra på iallafall, ska väl sägas, eftersom nu dessa peppande, överkäcka, megapresterande tider råder är att äta ostbågar i garderoben, skjuta älgar som är i en helt annan skog (med ärtrör) och lyssna på Sveriges nationalsång. Baklänges.