Jag har tänkt väldigt mycket på det den sista tiden. Jag lärde känna en hund. Med den finaste och mest utpräglade personligheten under en päls som var blanksvart. Jag tänker på henne väldigt ofta... Jag saknar henne. Hon var mycket rolig, lite nervig, otroligt kärleksfull och lite pangrädd. Hon heter Agnes och jag dedikerar en av mina absoluta favoritlåtar från 90-talet som handlar om en hund. Som också är svart och heter Jessie (Låten heter detsamma). Med ett band som heter Paw. Och jag vet/hoppas att inte matte tager illa upp över detta inlägg om hon läser det...
(ps. Man kan kolla in videon på youtube. Fin video på svart hund. Obs! den svartvita versionen på videon i så fallsom de råkar kalla jesse...)
