Tröttheten och en röd kladdig ulltröja.

Tröttheten regerar helt fullständigt fortfarande. Måste ta enormt på krafterna att vara magsjuk och kräkas. Kan inte minnas när jag hade en sån här trötthetsperiod sist. Somnar överallt. På spårvagnen, i soffan, på soffan på jobbet. Idag har jag somnat till på jobbet flera gånger. Igår sa jag till min tjej att vi skulle gå och lägga oss. Klockan var 23.30. Händer nästan aldrig att det är jag som föreslår att vi ska sova. Har definitivt aldrig hänt innan midnatt. Jag är härdad inom att vara trött och det brukar aldrig störa mig. Det gör det nu. Jag blir trött på det, på irriterat humör, asocial och vill bara sova.
Hörde att världsrekordet inom att vara vaken i ett streck är 262 timmar. Mitt rekord är sex dygn. Det är 144 timmar.
När jag flyttade till Göteborg för tretton år sen och hade börjat på folkhögskola var jag så trött av alla nya intryck att jag somnade på en spårvagn. Jag vaknade av att föraren skakade liv i mig på ändhållplatsen. En annan gång somnade jag på ett tåg från malmö. När jag vaknade hade jag gosat in mig i en främmandes människas bröst. Han hade en röd ulltröja på sig som jag hade drägglat ner ordentligt. När jag reste på huvudet bildades några rejäla dräggelsträngar mellan hans tröja och min öppna mun. Jag tittade på honom. Han satt stel och tillbakaryggad. När jag mötte hans blick var ögonen uppspärrade och han såg förskräckt ut. Undrar fortfarande varför han aldrig väckte mig. Han kanske hade försökt väcka mig, men ett drägglande odjur somnar inte för att vakna...

Published with Blogger-droid v1.6.7