En lunchlimerik

Det här är min bästa kompis favoritlimerick. Antar att det är Hasse Alfredsson som varit i farten. En klok man som inte var klok...

Den norske författaren Ibsen
bar ständigt en stekt fisk i slipsen
I hans väst av brokad
fanns det sås remoulade
och i bakfickan hade han chipsen

Kladdig typ, den där Ibsen. Han kan man ju inte ha i möblerade rum.

Nu är det lunchdags igen. Den här gången med morsan. Har spridit ut min nya lunch-hobby som jag påbörjade i september bland familjemedlemmarna. Nu får jag inte göra annat än att äta lunch.
Jag är nyvaken så jag vet inte riktigt vad jag skriver. Sitter här och småljuger lite märker jag. Var ju en vecka sen jag åt lunch ute...
Oklart var vi ska äta. Morsan gillar ju inte såna där flottiga sunkhak som jag gillar. Jag får väl böja mig lite. Be the good son, så att säga.
Vet bara att jag ska äta grillat zebraarsle med flamberade rävstickor. Morsan vill väl ha något nättare om jag känner henne rätt. Kanske ett bräserat luftslott med kaffet direkt ovanpå.

Nej nu får det räcka. Jag är morgonyr. Dessutom sitter jag och ljuger. Hoppas det inte märks.
Ska leta upp slipsen med en fisk på så man är finklädd och sen stoppa lite chips i bakfickan. Nu måste jag gå.

Visar en bild på lite äcklig mat. Tyckte det kunde liva upp detta annars totalkatastrofala inlägg.

Puss och far åt fanders!

Happy Halloween dagen efter

Det var ett räligt samhälle som visade upp sig i morgonljuset när jag tog spårvagnen till jobbet idag. Som att zombiesen hade klivit upp ur sina gravar. Fint ordninggjorda människor igår. Idag, vrak med rufsigt hår, utkletat smink, sovandes på spårvagnsätena. Bakfulla eller fortfarande fulla. Vingligt promenerande på hållplatserna. Zombies, på väg tillbaka till graven för skönhetssömnen.

På Angered centrum låg kebab och pizzaspyorna täta på perrongen. Det var tydligen lyckat igår. Kråkorna högg in på banketten. Lyxmiddag badandes i magsyra. Det är annat än torra brödsmulor.

Bus eller godis?
Bus för er som drack tills ni kräktes.
Godis för kråkorna.