Blåbärsmaskinen

Har precis läst ut blåbärsmaskinen. Boken om Stig "Slas" Claesson. Skriven av hans son Nils. Fantastisk bok, men inte direkt någon trevlig läsning. Slas är väl en utav våra folkligaste författare. Ett geni om ni frågar mig. Genom alla sina nedskrivna betraktelser, tecknade skisser, porträtt och illustrationer. Som privatperson, fäder, medmänniska verkar han däremot inte vara något vidare. Nära ett fulltaligt svin många gånger. En ganska sorglig och sorgsen människa. I många perioder totalalkoliserad. Fint och varmt porträtt av en av våra mest produktiva författare.
Har dock lite svårt att fatta all den negativa respons och i vissa fall ren halshuggning som hans son råkat ut för efter att gett ut boken. Av nära, kära, beundrare och kritiker. Kanske har han brytit ner bilden av den varma person som alla tror att slas var. Personligen kan jag inte säga att jag reagerat likadant, då jag för många år sedan läste en intervju med slas som är bland det otrevligaste jag läst. Hur som helst gör det honom naturligtvis inte till en sämre författare. Det var ju uppenbarligen författandet han behärskade.
I övrigt verkar han sjukt likt min far i många Avseenden. Både under min uppväxt och långt senare när jag tagit hand om honom i hans suparperioder och även perioder när han har avgiftats.
På det sättet kändes boken väldigt personlig och delvis väldigt svettig att läsa.