Väskan och morsan

Kan ha upplevt mitt livs värsta vecka. I tisdags blev min väska snodd på Mac Donalds. Där i låg min kamera jag använder dagligen. Tar foton på det mesta jag ser... nu gör jag inte det längre. Vände mig bort i två sekunder sen var väskan historia. Där i låg även min sångtextbok. Hoppas de jävlarna sjunger texterna när de dansar runt granen.

I onsdags natt åkte min morsa in på sjukhus efter sex timmar av andnöd och smärtor bröstet. Hjärtklaffen glappade. Vid röntgen inför operation fann de även att hon hade förstorat och försvagat hjärta och en förträngning på aortan. Under röntgen gick även ett kranskärl sönder. Händer en på tusen sa de. Sveriges främsta hjärtkirurg och ett team på 15 personer opererade henne i fyra timmar. Chansen att morsan skulle klara sig var ca 50% på grund av alla komplikationer som hittats på vägen. En multioperation. Hon opererades i torsdags natt och ligger fortfarande nersövd med respirator för att samla kraft för uppvaknandet. Ångest, frustration och oro har varit olidlig. Och är fortfarande. Samtal med sjuksköterskor, doktorer och nära relaterade. Min mor har alltid tagit hand om sig själv. rört på sig, ätit rätt, druckit lagom. En rutinoperation blev något helt annat. En mardrömsresa. De tror att skadan är medfödd eller har uppkommit i tidig ålder. "Er mor har gått runt sjuk väldigt länge utan att veta om det", sa kirurgen. Min morsa, min mamma. Hon som har gett mig och mina syskon livet.

Det va snack!

Det finns inget att säga idag förutom att dagen blir jävligt lång när man är tvungen att sitta här inne när solen lyser därute - jag knegar. Min brukare verkar ungefär lika rastlös som mig, fast fullkomligt ointresserad av solen. Nu har den gått ner. Imorn kommer tomten med lönen, han sätter in den på kontot redan en minut efter midnatt. Inatt alltså. Funderar på att lägga in kortet i baren på MördarLasse och ta mig några kalla. Det känns befogat.
Imorn ska jag köpa en pizza. Har levt på potatis i alla former i en vecka. Drömmer om stora potatisar som lägger sig på mig så jag kvävs och inte kommer upp på benen. Tänker på potatis när masturberar... Ska även köpa schampo och tandkräm. Det hälls sedan med fördel på pizzan... om man är idiot. Och det är jag. Mer än så kan ingen bli...

Ett sugrör, en annorlunda jobbstory.

Idag på jobbet ville min brukare åka ner till nordstan. Oftast har han ett specifikt CD eller DVD-ärende när han ska dit. Idag sa han att bara ville åka ner och se vad vi kunde hitta på. Mycket märkligt tyckte jag. Kanske han skulle sätta eld på en snutbil eller käka ett kilo skumsvampar. När det var dags för avfärd och jag satte på honom jackan hittade jag ett sugrör i innefickan. Han dricker kaffe med sugrör eftersom han har problems med svaljet. Han nickade frenetiskt när jag frågade om han skulle ha med det. Då ska vi väl dricka kaffe någonstans tänkte jag. När vi slutligen kom fram efter en färdtjänstresa med en jordgubbstuggumituggande förare som hade rakat halva skallen och sparat en skalp som räckte ner till rumpen, frågade jag min brukare vad han hade för plan. Han pekade bara med handen ( han kan inte prata utan skriver med fingret på benet) rakt in mot nordstan. Jag följde hans hand hit och dit tills han plötsligt pekar rakt in i en vägg eller rättare sagt en krog. Det är bara det att han går ALDRIG på krog. Så jag frågade honom om han hade självmordsplaner och ville att jag skulle köra rullstolen i 200 km/h rakt in väggen. Han skrattade åt detta, men menade att vi skulle IN på krogen. "ålrajtan" sa jag och så rullade vi in. "Vad gör vi här?" undrade jag. "Öl" skrev han, "jag blev ölsugen". Vad som hör till saken är att han inte har druckit en öl på ungefär åtta år, inte efter det att han blev sjuk. Vi dividerade ett tag. Jag visste ju att han inte får dricka alkohol på grund av sin sjukdom. Han hävdade stenhårt att det fick han visst. Och visst, jag ville fan att han skulle få den ljuvliga smaken av bärs i strupen efter ett  åttaårigt sahara i käften. Tyvärr var jag tvungen att följa hjärna istället för hjärta. Det finns ju nåt som heter konsikvenser, har jag hört...
Hans sambo jobbar i nordstan. Perfekt i detta läge. Jag sa till honom att vi åker och frågar henne vad hon tycker. Säger hon ja så kommer bärsen att flöda lät jag meddela. Han tyckte det lät bra. Hon tyckte det lät dåligt. Inte bara på grund av hans mediciner utan även med tanke på hans problem med att svälja. Kolsyran är en mördare i hans case. Han blev deppad, men förstod läget själv. Vi snackade länge om det innan hon gick till jobbet igen. Kan vara en av de få gånger jag led med min brukare och tyckte synd om honom. Fan fatta: att vara 46 år och inte kunna få bestämma själv om man vill ta en bärs. Speciellt om man har väntat i åtta år. Hade av rent personliga skäl kunnat döda för att sett honom lurvig under hälarna. Undrar vad för sorts lirare som hade dykt fram?
Tydligen har han varit en jävel på både bärs och brudar innan han träffade sin sambo. De träffade varandra ett halvår innan han blev sjuk. De var dödskära, sen drogs mattan undan.
Nåväl, nu vet jag vad den ihärdiga nicken betydde när jag frågade om sugröret skulle med....

Tomas Ledin

Såg Tomas Ledin på Tv4:s morgonprogram. Hans musik är nog den mest lagom musik som finns. Alltså i mina öron helt meningslös. Lagom musik som inte berör och som lämnar en helt oberörd. Ledin själv känns ju ungefär lika spännande. Inte för att jag stör mig på honom. Det skulle vara svårt, det känns ju som han bara finns. Har aldrig haft en enda vän som uttalat att hon eller han tyckt om Tomas Ledin musik. Har fortfarande inte en enda vän som uttalat att han eller hon tycker om Tomas Ledin musik. Han har nog ens aldrig någonsin kommit upp på tapeten. Han verkar ju ändå vara väldigt populär. Undrar vad för sorts människor som lyssnar på Ledin. Människor som inte är speciellt bevandrade eller intresserade av musik? Nöjda människor? Troligast lagommänniskor som gillar en lagom bra Tomas Ledin som gör lagom bra musik.

Mani

Helt slaktad. Rätt och slätt. Sovit tre och en halvtimme. Var uppe i varv efter att suttit och försökt klippa ihop en video i natt till en utav bandets låtar. Låg och sprattlade i sängen och tänkte på hur videon skulle fortsätta. Bejakelse av min maniska sida. Den dyker upp när mitt intresse fångas. Sen går hjärnan på högvarv. Jag kan inte göra ett skit åt det. Kollapsade till slut klockan fem på morgonen efter att läst i två timmar. Läser Morgan Larssons debutroman Radhusdisco. Bra och rolig bok. Fint språk. Påminner lite om Flygts Underdog, fast här utspelar det sig på åttiotalet istället för sjuttiotalet.
Mitt eget språk känns inte så flytande idag. Det värker i överkroppen. Axlar, skuldror och bröst. Ibland inbillar jag mig att hela överkroppen är angripen av cancer. Det sticker i hjässan (hjässan, vilket bedrövligt fult ord, lite som trunk eller ollon), får svårt att tänka när sömnen varit obefintlig, blir rörd av Beckfilmer som min brukare tittar på och funderar på att titulera mig smått sinnessjuk.
Jo jo lyxproblemen hopar sig. Ah va fan. Det är bara att slänga in en stänkare när det börjar rycka i ögonlocken så är man snart i gång som ett brandlarm igen (för att citera becks granne).

Hos frisören

Klippte mig i för två veckor sen. På ett sånt där billighetsställe där det kostar 120 spänn.  Jag var ordentligt tydlig med hur jag ville ha frisyren. "Världens enklaste frisyr" sa jag till barberaren. "Varenda hårstrå ska vara lika långt på hela skallen, fyra centimeter runt om". Javisst sa han på sin knackiga svenska. Sen klippte han hela nacken typ två centimeter. På sidorna sparade han typ åtta centimer och kammade det hela till någon märklig sidbena. Jag stirrade mållös i spegeln när han frågande upprepade "Bra? Bra? Bra?"
Jag suckade ochtog sats och sa till honom. "Nu verkar du inte fattat vad jag menade." Jag plockade upp hans borste och sa till honom att titta på den. Han tittade på borsten och på mig i spegeln. Med öppen mun. "Den här borstens piggar", sa jag "är lika långa överallt. Där, där, där." Jag drog i piggarna samtidigt. Märkbart upprörd. "Jag vill se ut som den här borsten, som en galen igelkott!!!" "Aaahh", svarade han. Sen började han om med klippningen igen. Han var nervös nu. Han körde saxen i örat på mig några gånger. Det var en trubbig sax och det var ju kanske tur. Jag såg att han ändå inte fattade vad jag sagt. Jag kapitulerade. Lät han bara fortsätta att misshandla mitt hövve. Han klippte hälften så långt på sidorna som uppe på huvudet och avslutade med att vattenkamma fram allt till någon märklig lugg när han var färdig. "Bra, bra, bra, tack, tack, tack och adjö" sa jag och försvann i våld därifrån. Jag behövde en öl. Gick och tog en. Behöll mössan på hela tiden till jag kom hem. Det är okej att börja gråta ibland Johan tänkte jag innan jag tog av mig mössan och tittade mig i badrumsspegeln. Vad jag skådade var en blandning mellan Hitlerfrisyr och ett svårt mobbingoffer. Jag rufsade till skallen till det kändes som att hårstråna skulle börja brinna. Jag tittade igen. Det såg ganska lyckat ut. Såg lite smått sinnessjuk ut. Det gillade jag. Tyckte att det klädde min personlighet...

(När jag kom till jobbet idag hade min brukare också klippt sig. Det var hans sambo som utfört arbetet. Frisyren var ganska identisk min frisyr. Känns som en blandning av en komplimang och filmen Ensam kvinna söker.)

Från smuts och lort till...

I och med att jag har fått en egen lya, ett eget place har jag blivit enormt ordningsam. Alltså om man jämför med hur jag varit innan. Har alltid vart katastrof på den punkten. På att hålla ordning hemma. Vet inte riktigt vad som hänt. Nu plockar jag undan direkt efter mig när jag är färdig. Det kanske är en fyrtio-årskris. Innan har alltid saker lagt sig på hög. Ölburkar, disk, kläder, grunkor överallt. Det kunde ta månader innan jag dammsög. Hoppas det håller i sig.
Morsan hjälpte till att lägenhetsflyttstäda ihop med en väns morsa efter mitt första boende i Växjö. De var överens om att det var det skitigaste ställe de någonsin hade skådat. Ingrodd smuts. Överallt. Dammråttor, större än kloakråttor. Jag kan ha dammsugit där högst två gånger på ett år. Aldrig mer, sa morsan.
I min första lya i Göteborg var det också ganska smutsigt. Kokade ris en gång. Det som blev över lade jag i en bakform i kylen och tänkte äta upp det någon annan dag. Tiden gick och riset växlade färg till ljusgrönt. Sen lade sig ett vitt mögelskum över. Tillslut var riset mörkt grönsvart och mögelberget var enormt. Istället för att finna ork att slänga riset och diska formen slängde jag bara in eländet i frysen. En fantastisk lösning. Efter några månader kom min polare Johnny från Malmö och hälsade på. Han slängde in våra sexpack i frysen för lite snabbkylning. Han fick syn på kakformen inslagen i celofan. Mäkta impad frågade han om jag hade bakat en kaka. Han fick av celofanen och fick sig en smärre chock. Varför har du fryst ner söndermöglat ris, undrade han. Jag förklarade att den skulle slängas strax. Han glodde på mig med stora ögon och öppen mun. Jag tog formen ur hans hand och lade tillbaka den på samma hylla i frysen igen... Mögelodlingshyllan.
Ordning och reda. Var sak på sin plats.

Råttan som var hund

Det som jag trodde var en råtta bakom toalettväggen verkar vara grannens hund som kanske gnager på inredningen eller nåt. Alltså grannen ovanför mig. Hon har hund. Hon har snygga ben. Grannen alltså.
Känner mig grymt lättad över det falska råttproblemet. Tror INTE jag ska ringa hyresvärden och berätta att råttan var en hund. Då tror han inte att jag är klok eller också så vräker han mig.

Lite ditt och lite datt. Ingen fitta och lite schnack

Insåg precis hur dålig jag är på att skriva här för tillfället. Varför undrar någon kanske då... eller inte. Frågan låter jag helt enkelt strö ut i vinden. Är dålig på mycket annat också. Till exempel över att glädja mig åt att Viktoria och Daniel har fått en kotte är jag extremt dålig på att överhuvudtaget bry mig om. Vidare är jag dålig på att laga strumpor eller fisksufflé. Men helt sämst är jag nog på att äta grönsaker. När vi firade syrrans födelsedag i helgen på restuarang skickade hon över grönsaker på min tallrik. Inte för att hon tyckte jag var kass på att äta grönsaker, snarare att hon tyckte så synd om min tallrik som såg så brun och trist ut att det fanns en viss risk att ta självmord när man tittade på den. Tyckte hur som helst att det var stort att bry sig på om en sådan sak på hennes alldeles egna dag.
Nu har jag ätit gurka två dagar i rad och tycker mig skymta en grön nyans i ansiktet. Tänk om det är skadligt. Antingen att vara grön i ansiktet eller att äta gurka.

Något som jag är bra på iallafall, ska väl sägas, eftersom nu dessa peppande, överkäcka, megapresterande tider råder är att äta ostbågar i garderoben, skjuta älgar som är i en helt annan skog (med ärtrör) och lyssna på Sveriges nationalsång. Baklänges.

Det gnager i väggarna. Det gnager i mig.

När jag går in på dass hemma ibland, knakar och gnager det i väggarna. Råttor så klart. Helt perfekt med tanke på min milda råttparanoja jag har. Något de som följt min blogg en längre tid känner till genom ett par tidigare råttanekdoter. Ser naturligtvis de värsta sorters scenarion framför mig. Typ hur en råtta som trillat ut genom köksventilen sitter och rapar på en spisplatta när jag kommer hem. Tänkte först att gnagandet kom från min granne som börjat käka på väggarna för att pastan eller nudlarna tagit slut. Sen ringde jag min hyresvärd och berättade om problemet. Han berättade i sin tur att min granne heter Magnus och brukar åka till Ryssland och jobba som kock. Den ena möjligheten utesluter ibland den andra. Om inte oljudet försvinner ska jag ringa min hyresvärd igen. Då skickar han en kompis som ska lyssna på ljuden. För att utesluta... sen jävlar ska råtthelvetena blåsas ut med eldflammor och tryckluft.

Tar en bärs på Kellys nu. Bara för att...

Tre snabba från min arbetsdag

Fick höra av min brukare idag att rökning är skadligt om man har MS. Hans neurolog hade sagt det. Jag själv trodde rökning var skadligt för ALLA människor. Min brukare skrattade åt det och kontrade med att "Det är farligt att leva, man kan dö..." På detta tog vi varsin cigarett.

När vi åkte färdtjänst idag stannade föraren på kungsportsplatsen för att plocka upp en passagerare till. När föraren kom tillbaka gav han mig ett frågande påstående. "Inga böter?". Antar att han undrade om det hade varit någon p-vakt i närheten. Så jag svarade honom att han kunde ge mig femhundra spänn istället när han nu hade sluppit böter. Han skrattade. Sen sa han "Javisst, om du sen ger mig en tusenlapp så delar vi på den och tar femhundra kronor var... Det tyckte han var sköj.

Väl tillbaka hemma hos min brukare läste jag en medlemstidning om olika sjukdomar. Där var en kille som både var CP-skadad och hade fått MS. Snacka om taskigt läge. Det mest absurda i det hela var att han hette Frisk i efternamn.