Partyhattarna.

De där partyhattarna på gårdagens foto ser nästan ut som ett halvlyckat fotomontage. Det är det inte.

Det satt ett gäng på krogen igår som firade någons födelsedag. Första gången jag gick in för att gå på toa satt alla där med sina hattar på sig. Det enda konstiga var att de satt tysta och såg helt ledsna ut. Det såg både komiskt och ledsamt ut eftersom partyhattar ska fungera som någon slags stämningshöjare.

Nästa gång jag gick in hade hälften av sällskapet tagit av sig sina hattar. De sjöng ja må han leva. Tyst och försiktigt. Hurrandet lyfte ju inte taket heller precis. Det var dålig ånga i glädjen. När jag gick på dass sista gången låg partyhattarna slängda på toalettgolvet. Det kan inte hjälpas, men det hela kändes ganska sorgligt...

Sen vet vi ju var partajhattarna hamnade. Mycket sköjigare

Det gnager i väggarna. Det gnager i mig.

När jag går in på dass hemma ibland, knakar och gnager det i väggarna. Råttor så klart. Helt perfekt med tanke på min milda råttparanoja jag har. Något de som följt min blogg en längre tid känner till genom ett par tidigare råttanekdoter. Ser naturligtvis de värsta sorters scenarion framför mig. Typ hur en råtta som trillat ut genom köksventilen sitter och rapar på en spisplatta när jag kommer hem. Tänkte först att gnagandet kom från min granne som börjat käka på väggarna för att pastan eller nudlarna tagit slut. Sen ringde jag min hyresvärd och berättade om problemet. Han berättade i sin tur att min granne heter Magnus och brukar åka till Ryssland och jobba som kock. Den ena möjligheten utesluter ibland den andra. Om inte oljudet försvinner ska jag ringa min hyresvärd igen. Då skickar han en kompis som ska lyssna på ljuden. För att utesluta... sen jävlar ska råtthelvetena blåsas ut med eldflammor och tryckluft.

Tar en bärs på Kellys nu. Bara för att...