Suspekt hårstrå.

Ska dricka lite bärs i park med Emma och syrrans kille. Ganska vanligt förekommande på den här årstiden. Att dricka öl i park alltså.

Hittade ett jättelångt hårstrå i badkaret. Tror mer på att det är en kvinnas hårstrå än en mans. Kan dock inte minnas att jag har haft någon kvinna i lyan på länge. Vem är hon? Hon som tar långa bad i mitt badkarl när jag inte är hemma?

Goodbajos!

Har haft lite mailkontakt ett tag med en donna på den där menlösa datingsidan.

Hon verkade som en trevlig tjej. Efter att jag i mitt sista mail berättade för henne att jag precis ätit stekt fläsk med löksås på Galliano och att jag har en väldig förkärlek för sunkkrogar (det vill säga där det nästan uteslutande hänger alkoholiserade gubbar och tanter) har hon inte hört av sig något mer. Det tycker jag är konstigt. Och lite synd. Jag hann ju aldrig berätta för henne att jag nästan ständigt är fattig och  att jag gärna lyssnar på Eddie Meduza när jag blir full och sitter och hickar och muttrar och svär som en sjöbuse!

Hon skulle med andra ord bara veta vad hon just gått miste om.

Spaning på Tai shanghai.

Mycket lunchande nu. Ett lass friterade räkor på Tai Shanghai.

Annars är det rätt tomt i huvet för tillfället. Reciterar istället vad jag har sett från Tai Shanghais uteservering den sista halvtimmen. En morsa. Hon hade en unge i sele på magen och hon drog på en jättebred dubbelvagn samtidigt. Det såg ganska jobbigt ut. Kunde inte låta bli att dra liknelsen med en känguru med stor reseväska på hjul. 

En snubbe med en cigg i mungipan som stod och letade genom varje ficka tre gånger innan han gick vidare och fram till en tjej som stod och rökte. Han fick sin eld.

En vacker tjej som jag brukade spana in på krogen för massa herrans år sen. Blickarna brukade besvaras. Hon såg inte en dag äldre ut. Hon gick bredvid en man som jag förmodar var hennes man. Han körde en barnvagn framför sig, som jag förmodar att deras barn låg i. Mannen skällde på henne. Högt och argt. Något om att hon måste ändra på sig och göra saker bättre. Hon gick ett steg bakom, tittade ner i marken och bad honom att sänka rösten. Det hela lät ganska sorgligt.

Nu såg jag även den lilla flickan i rött hår som spelade i svt:s serie 30 grader i februari. Vilma tror jag hon hette i serien. Har även sett en fet man i polotröja och en donna bära på en basfiol på ryggen, en tjej visa hela myntinkastet och en cyklande man i krämlila onepiece och beige kavaj.

Det är skönt att ögonen ser. Ibland dock rent smärtsamt.

Kneg och skottlossning.

Jag har jobbat idag. Lite smått bakfull. Tänkte när jag vaknade att jag hellre skulle slicka på Reinfeldts oranga slips än att gå och jobba. Nu är mina elva timmar historia.

Det har varit skottlossning i mitt bostadsområde idag. En gata från där jag bor. Mitt på dagen, mitt bland folk. Det är ju rena vilda western.

Stekt fläsk, bandnamn och gösen.

Sitter och släpper mig och dricker kaffe. På en tom uteservering. Galliano närmare bestämt. Har ätit stekt fläska med lökasåsadjävvel. Fantastisk maträtt. Den lade sig som en bergstopp i magen.

Repade igår. Är fantastiskt stolt över vår sista låt som vi spelat in. Låter väldigt mycket som Göteborgssoundet lät för typ tio år sen. Då pratar jag rockscenen och inte metalscenen. Har även varit mycket snack om bandnamn igen. Den absolut ständigt återkommande frågan. Det hela försvåras genom att vi är fem medlemmar. Oftast tycker jag och ena gitarristen helt olika vilket resulterar i att vi neggar varandras förslag på rekyl. Sista förslagen som alla verkar gilla någorlunda är "Spread your bloody wings" och "Drunk on stars". Här får man gärna som läsare av blogghelvetet tycka till vilket namn som klingar bäst. Då blir bloggarehelvetet glad och skickar ut en puss rakt genom cyberrymden. Om man vill ha en vill säga.

Ska hämta en köpp till. Fick precis lärt av en alkis här att om man hissar en vimpel ska den blå färgen alltid vara högst upp. Vimpeln i fören på ett fartyg heter gös fick jag också veta. Stolpen där vimpeln sitter heter gösstake. Fint och poetiskt på nåt vis. Den här gubbkrogen är rena kunskapscentret.

Lunchtime

Har käkat lunch ute idag. Det brukade ju vara en hobby förr i tiden. Köttbollar med svampsås och lingon. En trea blir betyget.

Satt en gubbe här bredvid innan. Han hade krycka och hade problem med att komma ner på stolen. Tänkte genast på farsan. På alla luncher vi har käkat ihop. Kan vara något av det han gillade bäst att göra. Han lyckades alltid bli helservad av restuarangpersonalen. Om inte, så fick jag rycka in. Alltid samma mening: "Ah du fixar en .... åt mig!" På hans stammiskorvkiosk i Svenljunga fick han personalen att springa ut till bilen och ta beställningen. När maten var färdig kom de och serverade honom genom bilfönstret som om han hade någon slags egen drive in-korvmoj. Det ska väl såklart tilläggas att han hade svårigheter att gå.

Rävsaxen.

Kan tycka att jag är ganska hobbylös nu för tiden. Känns lite som jag sitter fast i en rävasax kallad livet. Resignerad och stagnerad i gjuten form. Till och med dumstruten ligger ihopknycklad i garderoben. Folk simmar stressade uppströms. Jag flyter stillasittande med nedströms. Det går hål på en strumpa. Jag byter till en annan. Imorgon. pastavattnet kokar över, jag snubblar i hallen, en glödlampa går sönder, fil i skägget, en idiot på TV - kanske borde byta kanal. Ett hål i själen och ett brännhål i tröjan. Bakom tapeten en annan tapet. Det gör mig ingenting. 

Papperspåse på mitt huvud.

Papperspåse

På mitt huvud

Natt på bussen

Dag på bussen

Papperspåse

Papperspåse

På mitt huvud

Ljus belysning

Mörk belysning

Papperspåse

På mitt huvud

I mitt huvud

I mitt huvud

Reklamkampanj

Papperspåse

Papperspåse

På mitt huvud

Nya svenskar

Gamla svenskar

Osvensk stämning

Osvensk stämning

I Sverige

Trevlig stämning

Trevlig stämning

Trevlig stämning

Papperspåse

Osvensk stämning

Konstig stämning

Reklamkampanjer

Valkampanjer

Och där står jag med en

Papperspåse (papperspåse)

På mitt huvud (på mitt huvud)

Natt på bussen (natt på bussen)

Dag på bussen (dag på bussen)

Osvensk stämning (osvensk stämning)

Nya svenskar

Gamla svenskar

Gamla fördomar

Nya fördomar

Papperspåse

På mitt huvud

På väg hem

På väg till bussen

På väg in i bussen

På väg bak i bussen

Natt på bussen

Papperspåse

Svensexa, tvåsamhet och ensamhet.

Suttit och druckit en kaffe på ljungans. Tittat på en svensexa som pågått på avenyn. Killen som ska gifta sig var klädd som en kyckling med tillhörande knallgul dumstrut. Han samlade så klart in kyssar och kramar. Med måttlig framgång. Hans polarskara pushade på honom med tillrop och en bergsprängare som spelade gangnam style eller vad fan skiten heter. Kan det bli värre?

Hade det vart min svensexa hade jag sjukskrivit mig för depression eller flyttat till en öde ö. Vågar tro att mina vänner inte hade utsatt mig för sådan smärtsam terror. Utgår från att de känner mig bättre.

Kan tänkas att jag även hade sjukskrivit mig om jag var tvungen att följa med på en sådan svensexa.

Nu sitter jag flygarns haga. Dricker en bärs. Lyssnar på tjugoårig flicka och pojke vid bordet bredvid. Misstänker att det är en date. Hon frågar om han vill ha barn. Han säger att han kanske vill ha det när han blir vuxen. Sen frågar han hur många syskon hon har. Fyra stycken har hon. Hon är socialt tränad och han känns lite tafflig. Ibland plockar han upp mobilen mitt i samtalet. Det hela verkar ändå ganska avslappnat och samtalet flyter på bra. När hon frågar om han vill ha en öl till, så säger han ja.

För mig själv går det så där. Ringde på hos grannen idag igen. Hunden skällde vid dörren. Jag hörde en röst där inifrån som sa till hunden att vara tyst. Dörren förblev dock stängd. Kanske hon inte hörde. Kanske hon tänkte att nu får den där jävla skäggapan sluta och ringa på min dörr.

Nåväl, case is closed.

Bartendern här är väldigt snygg och trevlig. Oslagbar kombination. Tror jag ska gå in och beställa en öl till. Kan skäggapan behöva.

Annars är det väldigt mycket par på stan. Tvåsamhet är en tjusig sak när man befinner sig i den.

Restuarangbesök och mössor och grannen

Ska käka på restuarant om en stund. Med morsan och syrran och hennes grabb Kermit. På Ottomania. En turkisk sylta. Funderar starkt på att ta det dyraste på menyn eftersom det inte är jag som betalar.

Klippte sång igår. Till en låt som jag lade sång på i förra veckan. Eller snarare valde ut de bästa tagningarna. Hemma hos erik. Han äger fler toppluvor än jag äger kalsonger. Tog några öl med emma efteråt. Vi pratade om snålhet. Kan vara en av de värsta egenskaper som finns. Lyckligtvis känner jag nästan inga såna personer. Som är snåla alltså.

Har även ringt på hos min granne idag. Två gånger. Tyvärr var det bara en hund på andra sidan dörren som gnällde och krafsade. Bottennapp. Tanken var att vi skulle ta en öl i helgen. Helgen är ju förvisso inte slut. Funderar på att ropa in genom brevinkastet nästa gång.

Filrensning

Windows frågar:
-Vill du flytta det här objektet till papperskorgen?
Objektet svarar:
-Ja tack gärna! Bär mig bort till papperskorgen. Vik ihop mig till skräddarställning som ett tomt filpaket. Låt mig sniffa på banan och äggskal, lite fimpar, baconrester och politisk inkorrekthet.
Windows säger:
-Objektet är flyttat till papperskorgen.
Objektet svarar inte. Han sover redan djupt. I en papperskorg. Två meter från fönstret.

Ännu ett turnéminne.

Sitter i den mörka natt och dricker några folkbärs och lyssnar på min Itunes lista med många tusen låtar. Ibland kommer det låtar som får mig att minnas..
Så kommer låten impad med lyckliga kompisarna. Jag tänker på den där gången när jag och broshan var på turne med vårt band Temperance i Litauen. Första utländska metalband i världshistorien som gjorde en turné i detta land. En helturné på 10 gig. Långt innan alla andra underground-metalband började lira i öst.
Vi hade en ledig dag i någon bonnhåla. Då dricker man sprit. Det hela började som ett skämt när en väggfast radio som inte var jätteväggfast lossade från just väggen. Jag sjöng duett med den och stoppade till slut ner den i kalsongen när jag tröttnade. Detta var startskottet. Sen drack vi mer sprit och blev allt fullare och började vråla ut genom fönstren mot gamla tanter och gubbar. Det var tidig eftermiddag. Metalsnubbar som fick syn på oss klev in med mer att dricka. Det uppstod en läcka på dass och ljusbrunt vatten flödade ut på golven. Det kom fler pers. Med fler spritflaskor. Plötsligt kom en snubbe in med en hel stereoanläggning. Vi satte på Lyckliga Kompisarna. Snart låg vi en jättehög och vrålade. Ännu fler människor anlände. Till slut var vi säkert 40-50 metalgubbs som stod, låg, satt och låg i högar på golv och sängar. Allt i ett rum på 20 kvadrat. När festen var som vildast klev plötsligt en klunga militärpoliser in i rummet och skingrade festen. Broshan  och basisten drog sen ut på någon dansbana i närheten. Själv blev jag kvar på rummet med min dåvarande tjej som hade följt med på turnén. Basisten hade satt sig bakom pianot på dansbanans scen. Folk hade applåderat. När jag och min tjej hade som trevligast i sängen sparkades dörren upp. In kom broshan utan basisten. De hade blivit ovänner där nere på dansbanan. Broshan hängde ut genom fönstret och vrålade: "Maaaange!! Diiiiittttt sviiiiiin!!!!" Maaaaange, jag ska dööööda diiig!!!" Till slut gav han upp och lade sig i sängen, hittade en halv limpa på armlängds avstånd som han tuggade upp tills han deckade av. När vi vaknade upp dagen efter stod de två andra litauiska banden med sura miner och och stampade och väntade på oss. Demoleringen och misären var total i hotellrummet. En decimeter vatten över hela golvet, flaskor som badade runt. Fimpar överallt. Blöta kläder som flöt omkring. Den mest obetalbara scenen var ändock när broshan reste sig upp yrvaken i sängen. Hela hans tjocka lockiga hår var fyllt med vita brödsmulor. Såg ut som en förvildad fågelskrämma. Det var bara pippifåglarna som saknades.
Vi lämnade inte rummet i samma skick som vi fick det.

Kan numera sakna de här tiderna helt enormt. Då jag tycker min tid står still. 90-talet. Det värsta eller bästa är att jag har partyt inspelat på video. Dokumentation av en svunnen tid.

Farbror Guddas andetag.

Vaknade i morse av att det lät som någon pustade in stora, trötta andetag genom balkongdörrens springa. I mitt sömndruckna tillstånd tänkte jag att det var gud som kommit och hälsat på mig med en bestraffning. Kanske för att jag hade varit dum någon gång mot någon tidigare flickvän. Eller för att jag hade spytt över cyklarna utanför Pustervik en gång när jag var full. Eller för att jag en gång kallat en matbespisningstant i skolan för Ulla-knulla. Hon hette egentligen bara Ulla. Eller kanske för att jag hade eldat upp halva den den där skogen när jag gick i mellanstadiet. Elden liksom spred sig i det torra gula sommargräset runt trädet. När jag inte lyckades släcka elden som spred sig snabbare än jag kunde stampa sprang jag hem och hämtade mamma. När vi sprang tillbaka stod halva skogen i brand. Brandbilar, folk med räfsor och vattenspannar framför ett eldhav. På frågan som min mor ställde, om det glödheta underverket var mitt så kände jag mig tvungen att svara ja. Kan tänkas att jag även denna gång fick gå och lägga mig utan någon mat i magen.

Efter en stund insåg jag att det inte var frågan om någon gud som pustade in genom min öppna balkongdörr denna morgon. Dessutom tror jag ju inte på Gud.

Däremot hade jag vaknat av att det var någon som slipade och putsade fasaden på grannhuset. En jävligt taktfast slipargubbe. Bzzzzz...bzzzzz...bzzzzz...bzzzzz. Nästa gång jag vaknade var det dags att gå till jobbet. Inte direkt lika spännande. Bara totalbister verklighet.

Amish eller hittpå-folket.

Såg en dokumentär om amishfolket igår...
Höll ett föredrag om amishfolket när jag gick på folkhögskola för längesen. Störde mig enormt på deras motsägelsefullhet. Att man till exempel inte får ha fast telefon i hemmet. Dock har man en telefonkiosk på området som man kan ringa ifrån. Bensindrivna fordon är förbjudna, men taxi får man ta till närmsta köpcentrum när man skall storhandla... Tyckte det verkade vara så med det mesta.
Tydligen ser de stunden på jorden som en passage till det riktiga livet i himlen.
Efter att ha stått och totaldissat amishfolkets tro och hittpåregler avslutade jag mitt muntliga framförande med att dessutom berätta att jag tyckte att amishfolket verkade helt jävla dumma i huvudet.
Efter att ha sett dokumentären igår kan jag ändå tycka att jag hade rätt.

Åskan gick och Johan sprang.

Väntade mig ett riktigt brakande åskväder innan idag, men nu blev det fint väder. Diggar åska om jag befinner mig inomhus. Blir däremot paranoid av att vara utomhus när det blixtrar och åskar. Kan ha att göra med att jag haft två nära-blixten-upplevelser. Om man nu kan säga så. För kanske tio år sen satt jag på en uteservering och drack kaffe när det började ösregna och åska. Jag satt kvar en stund. När det blev för jävligt klev jag ner för trapporna till fiket. Jag vände mig om och tittade ut. Precis då slog blixten ner vid första trappsteget. En blomkruka ramlade ner från väggen. Det smällde som en öronbedövande bomb.
Den andra gången det hände befann jag mig i warsawa med mitt ex. Vi satt på en uteservering vid vattnet och drack en bärs. Det var under regnperioden i Polen. Tydligen finns det en sådan där. Man kunde höra åskan ganska långt bort, men väldigt snart och plötsligt befann sig åskvädret mitt ovanför oss. Det regnade helt enormt. Himlen var näst intill svart. Vi satt under ett stort parasoll, så vi klarade oss rätt bra... tyckte vi. Plötsligt hördes ett swish samtidigt som ett vitt sken lös upp hela uteserveringen. Smällen var helt gigantisk. Vårt parasoll skakade till ordentligt. Blixthelvetet hade slått ner i stolpen till vårt parasoll. Sjukt jävla otäckt. För nära helt enkelt. Det svåraste var att bestämma sig om man skulle springa därifrån, ut under öppen blixtrande himmel eller sitta kvar under ett parasoll som verkade fungera som en åskledare.

Hade även en granne för längesen. Gamle alkade Rune i rosa villan. Han hade suttit lutad mot ett träd och läst en bok på 70-talet. Blixten hade slagit ner i trädet och klyvt stammen på mitten. Efter det hade Rune aldrig mer läst en bok.

Once I was her!

Johan lyssnar på Middleclass med B.D. Då blir det så här!

Håll käft för fän!

Sitter på en bänk på grönsakstorget med en folkbärsa och hästpöjka i lurajävlarna och väntar bussajävla hem. Kan misstänka att ja e lite full i poffen! Yeäää!!!
Luktar gammal fesljummen fitta här...
Det måste vara måsarnas fel!

Reprisen.

Göteborgsvarvet. Kaos och svettiga typer everywhere. På väg ut på fest långt ut på hisingen. Det finns en risk att jag kommer bli full igen. Sol, sköjeri, värme och öl går i repris om och om igen.
Poff och hej!

Inför, inför, inför

Varje gång jag slår på Tvn är det inför melodifestivalen. Vad är poängen? Alltså vad är poängen med att få se och höra alla bidrag innan själva melodifestivalen har gått av stapeln. Inte för att jag bryr mig, men det hela känns rätt tjatigt.

Imorn är det Göteborgsvarvet. Det kan vara en ganska trevlig syssla att sitta på en uteservering med en kaffe eller en bärs framför sig. Beskåda alla svettiga och flåsiga typer som springer förbi. Tydligen är det någon slags förfest på stan idag inför Göteborgsvarvet. Tycker inför verkar vara en ganska stark trend nu. Så stark att man är trött på skiten när det väl är dags. Lite som kommersen inför jul. I övrigt förvandlas den här staden varje sommar till en stor jippogård. Evangemangstaden som den kallas. Handbollscup, Gothia cup, Göteborgskalas osv. Samtidigt gräver de upp varenda spårvagnsräls på varenda gata. Turister går runt och beskådar en stor byggarbetsplats. Svettas med oss andra göteborgare på försenade ersättningsbussar.
Antagligen längtar jag bort från den här stan ibland. Mer än jag själv förstår. Tyvärr blir det till att promenera samma uppgrävda gator ett tag till eftersom min ekonomi är ett taskigt skämt.

Ska träffa Maja om en stund. Tror vi kommer leta upp ett soligt plejs. Den här solen kan vara en öl.

Ou där står diuu!

På Shanti och Vickys.

Om man har läst gårdagens inlägg kan man lätt fått för sig att jag var full. Det är förvisso helt rätt gissat. Dock inte så full. Jag hade ju inte druckit så mycket. Tror dock jag var mer pratig än full. Då fick bloggen lämna plats för ansiktet som skulle stått emot mig. Sen fick bloggen ett ansikte.
Har druckit några öl ikväll med. Tror det blir så när våren dyker upp på riktigt. Den här solen är en öl som jag och Maja brukar säga. Helt förrädiskt.
Har även träffat min syster och bror ikväll. För att skriva under några sista papper gällande farsans dödsbo.Otroligt mycket papper för att flytta över pengar från ett spanskt konto till ett svenskt konto när människan inte finns längre. Varken i livet, men bara på papper. Och i tankarna.
Efter detta blev det snack. Minnen, filosofiska tankar och öl. På Shanti och sen lyxhaket Vickis. Där fick syrrans kille frågan från hakets rejäla alkis om han var bög, själv fick jag veta att jag hade ett fult och äckligt skägg som klädde mig dåligt. Syrran fick rådet att flytta till ett annnat land om hon inte visste hur bra Sverige var. Sist ut, när samma alkis äntligen gick därifrån vrålade han åt oss halvvägs ut på gatan mellan bilar och spårvagnar att vi var ena jävla vänsterpartister allihopa! Måste ändå tillägga att han är en utav de otrevligaste alkisar jag träffat.
Nåväl nu är Johan hemma i sin trygga vrå. Det finns inga bögar i städskåpet, inget avklippt skägg i någon liten marmeladburk i badrumsskåpet, inga 3,5:or i kylskåpet. Dock en pizza från Vickys i ugnen. Det hela känns ganska tryggt.
God Afton!

Äh, ja ba sköja!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hallå arbetsförmedlingen!

Jag älskar er! Om man är riktigt trevlig kan man både köpa brass och tuta och en halvböj under disk.
Näj ja bara sköja...
Jag älskar ju Rickard Sjöberg! Bara så! Poff i hoodet!
Vad många utropstecken det blev!

Har lagt sång på en låt ikväll.
Sen har jag lagt en bajskörv i en toalett.
Sist har jag tagit några öl med Putte Smaskhatare!

Här kommer några utropstecken till: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Är det här MIN blogg?Jahaaaaa!!!!!!!!!

En arg lapp.

Syrran skickade den här bilden till mig för en stund sen. En lapp som hon hade sett på stan. Helt fantastiskt arg lapp skriven av en helt fantastiskt arg människa. Hon har fått nog.

Att fråga någon om man är helt jävla dum huvudet är fortfarande lika slagkraftigt och saftigt som det alltid har varit. Det finns inget i den meningen som kan missförstås.
Att se henne skicka iväg bajsblöjan är såklart helt obetalbart. Hon vrålar nog samtidigt som hon springer mot offret. Sen kastar hon blöjan allt vad hon orkar i vederbörandes ansikte!
Otur att just DU inte plockade upp bajset från din jycke!

Johan tänker och associerar fritt, och skriver ner det.

Det sa knak i nacken i morse. Så högt så jag vaknade av det. Nu ligger den där smärtan. Konstant. Jag utrustades med klen nacke helt enkelt. Ryggen är inte av någon vidare kvalisort heller. Nerverna fladdrar vissa dagar. Då fladdrar även de små nervösa pupillerna. Vågrätt. Fram och tillbaka. Jag har opropertioneliga tår, men mina tänder är raka och fina.
Just nu dricker jag en kaffe och tar en fag vid köksbordet. Ganska trevligt faktiskt. Tittar ut på det som skulle kunna vara våren. 10 grader, blåst och regn. Skulle repat idag, men nacken satte stopp för det. Det kan vara så att mitt huvud är för stort för min nacke. Kan man göra huvudförminskning på samma sätt som man gör bröstförminskning, alltså i de fall då brösten är så gigantiska så man får ryggproblem av dem. Hade en granne när jag var liten som hade just så gigantiska bröst. När hon kramade om en kändes det som man försvann in i en annan värld. En väldigt mjuk och oändlig värld.

Drack tre öl efter jobbet igår. Blev snurrig. På sejdeln var alla max 22 år. Förutom jag och en 75-årig alkis i baren. Det slog ner en blixt med massa deprimerande tankar. Jag tittade mig runt omkring på alla  max 22 åringar. Satt där med min bärs som en förälder på stan som hade tappat bort de andra föräldrarna på stan  eller rymt från de andra föräldrarna på stan och smitit in på en krog för att supa mig full. Sen kom jag på att jag inte kunde vara en färälder på stan eftersom jag inte har några egna barn. Då var jag alltså gammal vresig gubbe på stan. Det kändes inte mycket bättre. Sen saknade jag en vän vid mitt bord och så blev jag hungrig och gick hem och åt. Somnade och ja... vaknade av ett knak.

Såg en svartvit film för en stund sen. "Vet herr bartender något om ren ångest?", frågade en snubbe som satt i baren och hinkade sprit. Det visste inte herr bartender, så han fick det berättat för sig. "Jag hällde i mig en halv flaska konjak när min fru berättade att hon inte älskar mig längre. Nu lever hon med en annan man." Sen återberättades alla minnen i filmen. Meningen "Jag älskar dig" artikulerades och upprepades runt tio gånger på den korta stund jag tittade innan jag stängde av.
"Love is a dog from hell", som gamle Buk sa.

Nej nu måste jag lägga mig lite. Huvudet väger så mycket idag. Som en skalle av marmor ungefär.

Några ord om att vänta eller att inte ha lust med att vänta.

Om en liten stund sitter man där, efter 30 timmars jobbhelg, med en bärs framför sig. Oslagbart. Den som väntar på något gott... väntar aldrig för länge.

Apropå detta talesätt. Har en kort "Den som väntar på något gott"anekdot. Tror jag gick i fyran. Vi hade någon slags aktivitetsdag. Jag valde klassrummet där man fick bygga musikinstrument. Byggde ihop ett gäng trummor av stora konservburkar som jag spände plastpåsar över och tejpade som fan. Tyckte de blev fantastiska och drog loss ett trummsolo när de var klara. Besvikelsen var stor när jag fick veta att vi inte fick ta med oss instrumenten hem på direkten. Ordväxling utbröt mellan mig och läraren. När jag vägrade lugna ner mig släpade han iväg mig, hotade med att ta mig till rektorn och satte mig på dörren. Han förklarade att vi kunde hämta våra instrument om två veckor. En evighet ju. Innan han stängde dörren lade han just till "Den som väntar på något gott". Detta trissade igång mig på nytt och jag fick snabbt ur mig "Döh, gubbe!! Jag väntar inte på något gott, så jag har redan väntat alldeles för länge!!!" Läraren tittade bara på mig och skakade på huvudet. Sen var dörren stängd och jag stod ensam i korridoren. Jag sparkade på dörren och vråla lite till. Sen gick jag hem. Utan trummor såklart.
Två veckor senare fick vi våra instrument. Jag bankade på i vansinne. Trummorna var helt sabbade efter en kvart.

En tjej i klassen beskrev mig så här en gång: "Johan: Stor i käften, liten i musklerna." Självklart tog jag åt mig.
Så här i efterhand kan jag tycka att beskrivningen stämde ganska bra.

Bland maniska trädgårdstomtar.

Nedanför min brukares balkong ligger en radhuslänga med tillhörande trädgårdar. I trädgården närmast ligger en gubbe på knä och rycker ogräs. Varenda arbetspass jag knegat på vår och sommarhalvåret har jag sett honom i hans trädgård. Rycka ogräs, klippa buskar, vända jord, promenera runt med en skottkärra. Från morgon till kväll. Han har alltid samma rutiga skjorta på sig. Jag har aldrig sett honom i en annan skjorta. Då och då får han syn på mig när jag röker på balkongen. Han glor strängt. Ibland kommer hans fru ut. Han muttrar lite irriterat åt henne. De verkar inte ha så mycket att säga till varandra. Kanske är därför han håller sig i trädgården. Slut på samtalsämnen sen tjugo år tillbaka och ingen sex på lika länge. Jag kan ju ha fel. Vissa människor gillar ju varken att prata eller tänka...
För ett tag sen såg jag en kvinna klättra ner i diket som gränsar till deras trädgård. Tjurgubben var inte där just då. Hon började plocka några blommor som växte halvvägs ner i diket. "Oj, oj, oj" hann jag tänka. "Wrong territory". Plötsligt flög formligen uteplatsdörren upp. Ut kom gubben och satte fart mot kvinnan och vrålade samtidigt:
"Är det du din jävel som snor mina blommor va???" Kvinnan tog några steg tillbaka.
"Är det du som har slitit upp blommorna på framsidan också? Du ska ge FAN i mina blommor!!!"
Kvinnan backade med darriga ben och släppte blommorna snabbt som om de brann. Jag harklade mig uppe från balkongen. Gubben ryckte till. Jag blängde på honom. Han blängde tillbaka. Han klev in igen och drämde igen dörren efter sig.

När våran familj bodde i Växjö hade vi villa och trädgård. Ingen i familjen var road av trädgårdsarbete. Farsan ville att man skulle göra allt tillsammans. Rensa rabatten bredvid varandra. Han tyckte det var trevligare så. Mammas tänk var mer effektivt. Hon tyckte att en person tex kunde ta framsidan och den andra baksidan. Eftersom de inte kom överens blev det ingenting. Vi ungar var så klart helt ointresserade. Den enda gången jag kan komma ihåg att jag hjälpte till klippte jag och en polare gräset. Allt genom att köra rally med farsans nyköpta gräsklippare. Den välte flera gånger. Tillslut dog gräsklipparen och han fick lämna tillbaka den samma vecka han hade köpt den. Vi blånekade att vi gjort något konstigt. När han kom tillbaks och berättade att hela motorn var nerdränkt med bensin blev det väl ännu en kväll utan middag.
Alla andras trädgårdar i kvarteret var välskötta. På helgerna stod männen i deras familjer med häcksaxen eller räfsan i högsta hugg. Eftersom våran villa låg i en stor korsning syntes den väldigt väl. Vi var inte speciellt bra vänner med våra grannar. Troligtvis drog vår trädgård ned hela områdets anseende.
De stod där i sina välansade trädgårdar och hälsade med en avmätt nick till oss i våran ogallrade djungel.

En parkbänk på vift.

Fikade på Ljungans på avenyn idag innan jobbhelveteshelgen skulle dra igång. Jag satt där och rörde i kaffekoppen när det plötsligt hördes ett brak från andra sidan gatan. Det kom en parkbänk släpandes över gatan och över spårvagnsspåren. Avenyn är en ganska bred gata och vältrafikerad av spårvagnar. Parkbänken drogs av en best till hund. Efter ekipaget kom en tjej springande och skrek: "Staaaanna!" Sist kom mobben. Bänken fastnade i en trottarkant utanför fiket där jag satt. (Till skillnad från ett liknande inlägg som jag skrev för ett tag sen då en hund kom springande med en stor metall-låda efter sig så skällde den hundägaren ilsket på sin byracka). Tjejen satte sig lugnt på huk bredvid sin hund och lugnade ner den. Två rediga män kom fram och kollade läget. Sen tog de bänken, bar iväg den över gatan och placerade den under ett träd. Precis när de hade ställt ner bänken kom en kvinna och satte sig på den. Som om inget hade hänt.
Nu har vi även lärt oss att parkbänkar inte är något vidare bra att binda sina jyckar i. Om man nu inte har en liten råtta i sitt koppel vill säga.

Att skriva text, att dricka öl, att dricka öl och skriva text.

Skriva text, skriva text, skriva text.
Ta en öl.
Dricka öl, skriva text, dricka öl, skriva text.
Dricka öl, dricka öl, dricka öl.

Imorn kan jag skriva en text om hur det är att dricka öl.
Jag längtar...

Att skriva sångtext och några ord om tiden, den jäveln!

Sitter vid köksfönstret och tittar ut på ett grått och regnigt och dyngsurt Göteborg. Försöker få till en sångtext till en låt som vi ska lägga sång på imorgon. Jag rymmer hela tiden. Har tittat på massa Clouseau-klipp på youtube istället. Svarat på mail. Önskat de som fyller år, grattis på fb. Smiter.
Att skriva sångtexter tillhör helt enkelt inte min största talang. Att äta gröt till frukost, känna harmoni på landet, säga nej till en öl när solen tittar fram, gråta på ett torg, lägga pengar på hög tillhör inte heller mina talanger eller starkare sidor. Tycker textskrivande är en låst skrivform. För mycket matematik. För mycket snickeri. Ibland känns det som alla stora textförfattare tittar ner på mig och flinar och flesar där jag sitter och kämpar med min penna och ett papper där det står nerkluddade ord som fitta och swineparröt.
"Satan wears a stolen dress, looks like a tacky whore.
Im out of breath
can't stand this bore no more."
Så står det också på pappret. Det är ju inte Dylan precis...

Min bror fyller 45 år idag. Själv fyller jag 41 år om drygt tre veckor. På något vis känns det inte allt för avlägset sen allt med mig och min bror kretsade kring metal och vaga högstadiebetyg, rundor på stan med 140:an och sextimmars pass fyra gånger i veckan i replokalen, och sen gigrunda efter gigrunda med bandet i öst och väst, besök i nya städer i nya länder, 1000-tals mil med vy från oräkneliga tågfönster. Svettiga inrökta backstagerum, vodka och bärs, hejbabberibba och vansinne, och sen när allt var över infann sig ett större vakuum än holy fathers asshole.
Tiden går inte. Den springer gatlopp...

Nej, nu måste jag ta en titt på den där sångtexten.

God morgon sa ja te daj, eller gjorde ja det?

Våren är nog här. Och jag står mitt i den med tomt hjärta och vrålar mitt på avenyn i bara kalsongerna.

Skulle kunna vara början på en dikt. Glömde skriva här igår trots löften om att skriva här varje dag. Lite som att glömma att gå till jobbet, trots att man har lovat att komma till jobbet varje dag. Är för övrigt på väg dit nu.

På min Colaflaska står det att jag ska dela en coke med Rickard. Det är bara ett problem, av många: jag känner ingen Rickard. De kanske menar Rickard Sjöberg. Det vore ju hemskt. Tror han dricker mjölk jämt samtidigt som han ber till en gud i mjukplast.

Fan va trött jag är. Skriver senare...

Sömn och en dröm till.

Yrvaken igen. Det här kanske är min nya trend. Att skriva i yrvaket tillstånd. Sover otroligt mycket för tillfället. En blandning av en vinterbjörn som gått i våride och ett 40 årigt skäggigt spädbarn.

Inatt drömde jag att jag stod i en hamburgekö och att jag aldrig kom fram. Varje gång det var min tur förflyttades jag längst bak i kön igen.
Det hela kan bero på att jag har dragit ner på hamburgekonsumtionen den sista tiden. Numera lever jag på ett krispigt salladsblad om dagen och ett svalkande glas isvatten. Snart ska jag ut i joggingspåret.

Kan verka som om mina drömmar ter sig intressantare än min vardag.
Det kan vara så.

Några drömmar om kistor och hundar.

Nyvaken, yrvaken. Jag har sovit nio timmar. Känns som jag skulle kunna sova nio timmar till.

Drömmer otroligt märkliga drömmar för tillfället. Inatt drömde jag om begravningar på löpande band. Kistor som flög runt. Människor som var ledsna. Jag hade någon central roll, som jag nu inte kommer ihåg. Det kan ha att göra med att jag såg en japansk film igår om en man som jobbade på en begravningsbyrå. Han svepte in döda personer och sminkade dem inför de sörjande. Filmen handlade om livet. Självklart har jag glömt bort vad filmen hette. Den hade vunnit en Oscar för bästa utländska film. Den var bra men ganska sentimental för att vara japansk. Känns som att det kan ha varit därför den vunnit en Oscar. Några vunna Oscars för en film känns ju knappast som en anledning till att det är en fantastisk film...
För några nätter sen drömde jag om en snubbe som jag brukar stöta på ibland när jag tar en promenad. Vi brukar stå och snacka en stund innan vi går vidare åt var sitt håll. I den här drömmen var han arg på en tant som hade ett gäng hundar. Hundarna såg ut som små raggiga, ludna, vita bollar. Tanten var upprörd. Han puttade omkull henne. Sen tog han hund efter hund och sparkade iväg som projektiler. De valsade runt tio meter upp i luften i cirklar och elipser och åttor. När de tillslut en efter började tappa höjd sparkade han upp dem i luften igen. Hela tiden väldigt arg. "Jävla fitthundar", skrek han varje gång han måttade en spark. Jag sa till honom att lägga av med vad han höll på med. "Jävla fittgubbe", sa han då. Sen tog han tag i mig och sparkade upp mig i luften. Jag seglade runt i cirklar och åttor och elipser med alla de där hundarna. Det hela upprepades ett antal gånger innan jag vaknade.

När det känns som jag skulle sova nio timmar till brukar jag tvinga mig upp. Sen blir jag sittande i sängen en stund. Ibland nickar jag till några minuter. Idag var klockan kvart i elva när jag vaknade och satte mig upp. Nästa gång jag vaknade till var klockan kvart i tolv. Jag hade suttit så i en timme. Sovandes med hakan mot bröstet. Som en gammal farmor utan virkning som deckat av i läsfåtöljen. Tycker att nacken känns lite stel och knastrig nu.

Ett kanske inte helt överdrivet spännande inlägg.

Det var frost i gräset när jag åkte till jobbet  i morse. Sicket drag det är i den här våren. Fyra timmar sömn inatt och gäspat så att käften gått ur led. Efter 257 gäspningar har jag jobbat upp käkmusklerna. Nu har jag klumpkäft.
Det är ungefär vad jag har att säga. Fantastiskt scoop. Eftersom jag gett mig fan på att skriva här minst en gång om dagen blir det inte mer spännande än så här ibland. Eller som farsan brukade säga:
"Johan, det blir inte roligare än så här. Vill minnas att han sa det ganska ofta. Kan tänka mig att jag trodde att det hela tiden skulle bli roligare, eller att jag kanske saknade någon slags stoppknapp som barn. Vissa stunder kan knappen fortfarande vara svår att hitta.
Nej nu tröttsvamlar jag. Får nog helt enkelt lägga mig i soffan en stund.

Tittade på lite klipp från Göteborgskravallerna. Kändes overkligt längesen. minns dock känslan som infann sig, ljudet av tumult och doften av en brinnande Aveny. Tiden rusar. Allt som hände för mer än vecka sen känns längesen.

Som det gick ock per-blåbär. Yeäh!

Tog en bärs i solen. Sen kom den där gamla vännen förbi som jag brukade hinka bärs med förr i tiden.
Genast förändrades mina planer. Genom ofantligt dålig karaktär. Och för att jag är jag. Skulle ju egentligen redigera en låttext till det bättre under den där första ölen. Så blev det ju inte för RÖVA Johan. Lade ner blocket och börja hinka bärs istället. Skyller på att våren är här. Och min braiga karaktär. Skyller även på dålig marknadsekonomi och att allt för mången människor har röda byxor på sig. Skyller så klart även på att sola visade sig i den här svinväderstaden och att det helt plötsligt var gött med en öl.
Framförallt skyller jag på Per Blåbär. Allt är hans rätt och fel. Faaaan ta dig!
Fiskmåsar är diålit.
Jag tror jag är fuller, måste gå hem bete mäj.
Hääääääääääj babberäba!

och så halsugger han mig igen.
Löve yö män!

Tysta leken och att be om ursäkt.

Att bli behandlad som att man inte finns eller ens existens är osynlig efter att ett misstag begåtts eller att ett gräl har uppstått och lämnats outrett är ungefär det värsta som kan ske. Åtmindstonde för mig. Tystnaden. Någon som går förbi och låtsas om att jag inte finns får mig att freaka.
Mina föräldrar var experter på det under min uppväxt. Efter grälet dundrade man upp på sitt rum, sen fick man åter ta sig ner till middagsbordet för att det sved av hunger i magen, inte för att de ropade eller kom upp och hämtade mig. Sen satt man där och åt under tystnad. Samtidigt som de låtsades om som man inte fanns. De statuerade något slags exempel. Att ett gräl inte skulle redas ut. Att man inte skulle be om ursäkt. Det var bara att lära sig.
Problemet har återkommit i många av mina kärleksförhållanden. Efter att man kanske sagt nåt idiotiskt eller att ett gräl har uppstått. Johan har alltid förlorat leken genom att bryta tystnaden i hopp om försoning och att tystnad och ens egna icke-existens har brunnit i vånda. Efter att fått panik, sen exploderat och i sämsta fall kanske startat ett nytt gräl.
Själv är jag inte mycket för att gå runt och vara tyst eller frysa ut personen i fråga. Jag skulle aldrig starta en sån lek. Jag tar tag i skiten direkt. Ser mig själv som livrädd för konflikträdsla. Viljan att reda upp och försonas vinner. Många gånger för snabbt och ibland utan tålamod.

Under hela min uppväxt kan jag inte komma ihåg att min farsa bad om ursäkt en enda gång efter ett gräl och då han anklagade mig för något som jag faktiskt inte ställt till med. Som den där gången när jag hittade en femkrona och två enkronor på gatan framför en bensinstation.  Han undrade genast vad jag hade fått pengarna ifrån. Jag sa som det var. Han vägrade tro mig. Han vägrade tro på mig ännu mindre när han kände i sin jackficka och sa att den var tom. Jag blev uppskickad på rummet utan mat. Dagen efter när han skulle till jobbet satte han på sig jackan, Han hörde hur det skramlade. Kände efter. Där låg hans jävla mynt. Kvällen innan hade han rotat i fel jackficka. Han insåg sitt misstag, men bad inte om ursäkt.

En gång i vuxen ålder hamnade vi i ett rungande gräl vid en påskmiddag. Samtalet som spårade ur handlade om knugen som representant för Sverige. Jag hävdade att man skulle avsätta den jäveln, bränna upp kungahuset och skicka ut resten av klanen på en orienteringsrunda utan kartor i en djup mörk skog så de aldrig mer hittade tillbaka till civilisationen. Mamma reste sig upp och undrade förtvivlat vem som då skulle klippa alla banden??? Förvånat nog hängde farsan på och ställde sig på mammas sida. Sen urartade diskussionen. Grälet var ett faktum. Jag gick ut och rökte på balkongen. Jag var jättearg. Efter ett tag hörde jag hur någon kom tassande ut på balkongen. Det knackade på min axel. Det var farsan. Han tittade på mig en stund, sen sa han:
"Förlåt min son, jag ber om ursäkt att vi grälade. Jag var dum."
Jag trodde inte mina öron och visste inte hur jag skulle reagera. Han gjorde ett taffligt försök att krama om mig, men nöjde sig till slut med några klappar på axeln.
Det var en öppning.
Efter den gången fick vi faktiskt enklare att be om ursäkt till varandra.