Ahmen, sicket fölk!

Ibland blir det så här när jag är ute på krogen.
Jag vet inte riktigt hur det går till. Det liksom bara händer... Sen står man där, tillsköjad.

Goodbajos!

Har haft lite mailkontakt ett tag med en donna på den där menlösa datingsidan.

Hon verkade som en trevlig tjej. Efter att jag i mitt sista mail berättade för henne att jag precis ätit stekt fläsk med löksås på Galliano och att jag har en väldig förkärlek för sunkkrogar (det vill säga där det nästan uteslutande hänger alkoholiserade gubbar och tanter) har hon inte hört av sig något mer. Det tycker jag är konstigt. Och lite synd. Jag hann ju aldrig berätta för henne att jag nästan ständigt är fattig och  att jag gärna lyssnar på Eddie Meduza när jag blir full och sitter och hickar och muttrar och svär som en sjöbuse!

Hon skulle med andra ord bara veta vad hon just gått miste om.

T-livs eller Tommys livs

T-livs eller Tommys livs verkar hålla på att stänga. En blandning av jourbutik och mindre mataffär som ligger på andra lång, för den som inte vet.

Too bad, too sad så att säga. Stället är ju en instutition för öltörstiga som måste ha cigg eller snus. För luffers och löst folk.

Jag har handlat där inne under alla år jag har hängt på andra lång.

En av snubbarna som jobbar där inne är smått egen.

En gång när jag var där inne och kollade på billiga dvd:s märkte jag hur snubben i kassan började låtsassnyfta. Sen stod han och tittade på mig. Okej… tänkte jag och fortsatte bläddra. Han började snyfta igen och mumla.

"Jävla filmjävel, jävla filmjävel"

Han lämnade kassan och kom fram till mig. Plockade upp en film på måfå och slog på den:

" Jävla filmjävel". Snyft. "Jävla filmjävel".

Han fortsatte sitt utspel bakom kassan. När nån kund kom fram betedde han sig helt normalt. Så fort det blev tomt på kunder började han jämra sig igen. Jag sa Tjena och gick ut därifrån utan att handla nåt.

I säkert en månad framöver, varje gång jag kom in började han med sin jävla filmjävel igen. Han brydde sig inte om ifall det stod kunder framför mig. Så fort han fick syn på mig i kön körde han igång. Till slut började jag spela med. Då tröttnade han ganska fort.

En annan gång lurade han kunderna i kön att vi dansade balett ihop.

"Glöm inte trikåerna imorn", sa han högt.

Sen berättade han för kunderna vilken duktig balettdansös jag var och hur roligt det var att dansa med mig. Nästa gång jag kom in lurade jag kunderna att vi dansade balett ihop. På något vis verkade det som han inte tyckte det var lika kul. Det tyckte jag.

Andra gånger var han "mer normal". När han fick syn på mig långt bak i kön började han blinka mot mig och höll på med olika ticks så tills jag kommit fram och det var min tur.

Ibland var han bara helt vanlig.

För ett tag sen skaffade de kameraövervakning i butiken. Då stod han och blängde oavbrutet på skärmarna som om han befann sig på bio. Han hade knappt tid att slå in kundens varor, och när han gjorde stod han lika oavbrutet och blängde in i skärmarna. Helt paralyserad.

Sköjig prick hur som helst.

Anledningen att jag skriver i imperfekt är inte för att han är avliden, utan för att den massiva skyltningen utanför T-livs säger halva priset på hela sortimentet, men butiken är släckt och dörren är låst. Även under utlovade öppettider.

Istället får man nu gå till den svindyra jourbutiken på Värmlandsgatan och inhandla sina filter och ciggpapper.

Så Hail till T-livs.

Cd-skivor.

Tager en bärs på sejdeln. Har lämnat in ett gäng cd:s till andra långs skivhandel för försäljning och tager därmed en öl i väntan på utslaget. "Var hygglig och kom inte hit med sådan här smörja nästa gång", kanske han säger.
Anledningen att en ynka bråkdel av min cdsamling hamnar för försäljning är att jag bestämt mig för att stuva ner skiten i källaren (och såklart att jag är fattig.) Satt igår och gick igenom varje njutningsbar cd och om den fanns på spotify. Om den gjorde åkte den ner i låddan igen. Tror typ femton cds fick stanna kvar i lyan. Känns lite sorgligt, men jag har ju fan inte plats för smörjan. Det kommer dock alltid vara skillnad på att fysiskt sätta på en skiva eller slå på datorn (som skillnaden mellan att sätta på en donna i verkligheten eller sätta på en porrfilm. JOHAN! Generalskärpning!!!! Jaja...) har ju dessutom typ 600 vinyl i prydliga rader. Det får räcka. Undra hur många toner det blir? Eller hur många slag på virveltrumma det kan tänkas bli. Kanske ska räkna ut det någon dag om jag har trist. Risken är dock inte överhängande eftersom jag ständigt har roligt. Jämt och hela tiden.
Jovisst...

Så här i efterhand kan jag säga att det inte är värt att sälja sina cdskivor. Få inte vara en repa. Om det inte är får man 10 spänn styck. Fyra cds=en öl, åtta cds=två öl osv... Resten får damma igen i källaren eller bli råttmat. Imorn får jag A-kassa så jag säger fuck off. "JOHAN!!! Skärpning!" "Jaja förlåt!"

Satellit i hoodet.

Det ska tydligen braka ner en satellit från himlen i helgen. Om den inte bara brinner upp i stratton kan det finnas risk att delar landar i Östra Götaland. Risken att få ett hål i skallen är en på drygt tretusen. Inte så stor, ändock större än att vinna miljonvinst på triss eller att Gene Simmons ringer på ens dörr och frågar om man ska med ut på en bärs.
Hoppas det inte råder någon felkalkylering så att skräpet landar på andra lång. Tänkte just nämligen ta några bärs där ikväll.

Bland blindkäppar och det allmänna dårskapet.

Passerade Järntorget precis. Här i Götelaborg alltså. Det irrade runt en blind man där. Full och med blindkäppen krökt som ett s, svingande med käppen som om det var en mashete. Plötsligt vrålar en tant som sitter på en bänk och röker.
"Här är jag!!!!"
Hennes röst är inte helt rak. Inte hans vädersträck emot henne heller. Han fortsätter fäkta och går åt helt fel håll. Hon tröttnar, lackar ur så att säga och vrålar sen.
"Va fan! Här sitter jag. Ser du ingenting???"

Det är det jag älskar med den här stan. Utan vansinnet, tokskallarna, dårarna skulle den totalt förlora sin karaktär.
På Chapmans torg,
Olskroken,
Andra lång,
Kville
och Järntorget.

Published with Blogger-droid v1.6.7