Det sa knak i nacken i morse. Så högt så jag vaknade av det. Nu ligger den där smärtan. Konstant. Jag utrustades med klen nacke helt enkelt. Ryggen är inte av någon vidare kvalisort heller. Nerverna fladdrar vissa dagar. Då fladdrar även de små nervösa pupillerna. Vågrätt. Fram och tillbaka. Jag har opropertioneliga tår, men mina tänder är raka och fina.
Just nu dricker jag en kaffe och tar en fag vid köksbordet. Ganska trevligt faktiskt. Tittar ut på det som skulle kunna vara våren. 10 grader, blåst och regn. Skulle repat idag, men nacken satte stopp för det. Det kan vara så att mitt huvud är för stort för min nacke. Kan man göra huvudförminskning på samma sätt som man gör bröstförminskning, alltså i de fall då brösten är så gigantiska så man får ryggproblem av dem. Hade en granne när jag var liten som hade just så gigantiska bröst. När hon kramade om en kändes det som man försvann in i en annan värld. En väldigt mjuk och oändlig värld.
Drack tre öl efter jobbet igår. Blev snurrig. På sejdeln var alla max 22 år. Förutom jag och en 75-årig alkis i baren. Det slog ner en blixt med massa deprimerande tankar. Jag tittade mig runt omkring på alla max 22 åringar. Satt där med min bärs som en förälder på stan som hade tappat bort de andra föräldrarna på stan eller rymt från de andra föräldrarna på stan och smitit in på en krog för att supa mig full. Sen kom jag på att jag inte kunde vara en färälder på stan eftersom jag inte har några egna barn. Då var jag alltså gammal vresig gubbe på stan. Det kändes inte mycket bättre. Sen saknade jag en vän vid mitt bord och så blev jag hungrig och gick hem och åt. Somnade och ja... vaknade av ett knak.
Såg en svartvit film för en stund sen. "Vet herr bartender något om ren ångest?", frågade en snubbe som satt i baren och hinkade sprit. Det visste inte herr bartender, så han fick det berättat för sig. "Jag hällde i mig en halv flaska konjak när min fru berättade att hon inte älskar mig längre. Nu lever hon med en annan man." Sen återberättades alla minnen i filmen. Meningen "Jag älskar dig" artikulerades och upprepades runt tio gånger på den korta stund jag tittade innan jag stängde av.
"Love is a dog from hell", som gamle Buk sa.
Nej nu måste jag lägga mig lite. Huvudet väger så mycket idag. Som en skalle av marmor ungefär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar